The Core

Stornästa unga män som tar sin joltcola intravenöst och med anspänd röst utbrister "Let´s hack the planet!!" må vara en ovärderlig tillgång i high school-parodier. I [I]The Core[/I] hör sagda scen till en av de mest känsliga, för att inte säga existentiella, stunderna. Det är inte utan att man undrar lite vad som står på. Med en brokig cv bestående av bland annat [I]Copycat, Entrapment[/I] och fina Bill Murray-komedin [I]Mannen som visste för lite[/I], tyckte Jon Amiel tydligen att det var dags för en riktigt kniparslad katastroffilm om att hacka planeten. Jag vågar inte ens gissa varför. Vår geofysiskt kunniga läsekrets ska kanske titta bort en stund - men ploten ser i alla fall ut ungefär så här. Aaron Eckhart upptäcker att jordens kärna slutat rotera. Det betyder att den elektromagnetiska balansen störs och att jordytan till slut går under av strålning. (Aaron Eckhart illustrerar det väldigt fint genom att inför nationens samlade intelligentia flambera vad som liknar ett williamspäron). NASA börjar utbilda ett gäng "terranauter" som i en oförstörbar jättepenis ska bege sig till jordens centrum (förutom Eckhart även Bruce Greenwood, Hilary Swank och Stanley Tucci som slemmig vetenskapsman/biografiskrivare). Väl där ska de göra det enda raka: bomba skiten med radioaktivitet. The Core är en film med kraftiga identitetsproblem. Helst av allt vill den vara en storslagen syntes av [I]Armageddon[/I] och [I]Resan till jordens medelpunkt[/I]. Tyvärr hade man bara en tredjedel så mycket deg till specialeffekter som den förstnämnda. Resultatet blir därför chockerande ojämnt. Medan vissa passager är snygg och lite "fartig" doom-sci fi, känns andra ruskigt fattiga. Den lilla kraschlandningen i en magmakokong halvvägs in mot kärnan ser till exempel ut att utspela sig i villagräsmattan i [I]Älskling, jag krympte barnen[/I]. Så här stora namn kan förstås bara ha ställt upp under vapenhot. Ändå saknas inte helt kvaliteter i [I]The Core[/I]. Kisar man noga genom B-filmsglasögonen ser man en historia som faktiskt tangerar spännande framåt slutet. Men väntan dit blir lika lång som den där jättepenisen.