Stad:
Kategori:

Foto: David Fransson
I vår intervjuserie Up and Coming träffar vi lovande artister som är redo att kliva in i rampljuset.
Kristoffer Hedberg har gett ut två skivor och jobbat med etablerade artister, men hittills varit en doldis. Han ser det inte bara som en nackdel.
- Jag har hunnit bli säker och hittat mitt uttryckssätt
Kristoffer Hedberg har gett ut två skivor och jobbat med etablerade artister, men hittills varit en doldis. Han ser det inte bara som en nackdel.
- Jag har hunnit bli säker och hittat mitt uttryckssätt
Med sin tredje skiva, ”Mina jag och du”, hoppas Kristoffer Hedberg ta ett eller kanske två steg framåt.
26-åringen från Trollhättan – som sedan ett år tillbaka bor i Göteborg – har jämförts med Lars Winnerbäck, Håkan Hellström och i princip alla andra män med gitarr. Hans egna idoler är, förutom tidigare nämnda svenska popgiganter, Nirvana och Ryan Adams.
Vad kallar du din musik?
- En del har kallat det för ”vispop” tidigare. Jag kan delvis köpa den beskrivningen, men på min nya skiva finns både raka poplåtar, en pianoballad och låtar med elektroniskt beat, så jag skulle snarare vilja säga att det är pop på svenska.
Hur gör man för att sticka ut i den genren?
- Det är klart att man lätt hamnar i ett fack. Men jag tycker varken att jag är lik Håkan eller Winnerbäck, även om man kan dra paralleller som till exempel att vi har berättande texter. Jag tror definitivt att det finns en publik för textbaserad musik, och en lucka att fylla under de svåråtkomliga giganterna.
På sin hemsida beskrivs Kristoffer Hedberg som ”en lite mindre ängslig Jakob Hellman”.
- Det är inte jag som har skrivit det. Men med ”mindre ängslig” menas kanske att Jakob Hellman bara gav ut en skiva när han var typ 20 år, medan jag har gett ut tre och förhoppningsvis hunnit mogna.
Kristoffer Hedberg på ”Mina jag och du” låter faktiskt inte ängslig alls. Texterna vittnar om poetiska ambitioner och är kryddade med kulturella referenser till Sylvia Plath och Fred Astaire. Det inledande spåret, ”Hälsning från en 737”, lär sätta sig även på de mest män-med-gitarr-allergiska hjärnor.
Låtarna på skivan, som är producerad av musikern Lasse Lindh, skrevs redan 2009. Direkt efter avslutat arbete med skiva nummer två, ”Ett helt vanligt ögonblick”, som gästades av bland andra Peter Lemarc.
- Jag har inte tröttnat på låtarna, tvärtom känns de starkare nu. De som lyssnat på mina tidigare skivor känner nog igen melodispråket i den nya skivan. Det är produktionen som skiljer sig. Jag tycker det är mer renodlat och dynamiskt.
Båda skivorna har fått bra recensioner, men upphovsmannen har förblivit en uppstickare som ogärna vill kompromissa.
- Sedan jag började med det här har jag varit mån om att göra det på mitt sätt. Jag har haft bra kontakter och kunnat behålla kontrollen, vilket är viktigare för mig än att tillhöra ett stort bolag där man kanske inte får säga till om något.
Kristoffer Hedberg är mer nervös inför helgens releasespelningar än för skivsläppet i sig. På frågan om vad hans förhoppningar är svarar han lite försiktigt att han gärna vill åka runt och spela.
- Jag ser fram emot respons. Jag hoppas att låtarna hamnar på rotation och att skivan öppnar folks ögon och öron.
26-åringen från Trollhättan – som sedan ett år tillbaka bor i Göteborg – har jämförts med Lars Winnerbäck, Håkan Hellström och i princip alla andra män med gitarr. Hans egna idoler är, förutom tidigare nämnda svenska popgiganter, Nirvana och Ryan Adams.
Vad kallar du din musik?
- En del har kallat det för ”vispop” tidigare. Jag kan delvis köpa den beskrivningen, men på min nya skiva finns både raka poplåtar, en pianoballad och låtar med elektroniskt beat, så jag skulle snarare vilja säga att det är pop på svenska.
Hur gör man för att sticka ut i den genren?
- Det är klart att man lätt hamnar i ett fack. Men jag tycker varken att jag är lik Håkan eller Winnerbäck, även om man kan dra paralleller som till exempel att vi har berättande texter. Jag tror definitivt att det finns en publik för textbaserad musik, och en lucka att fylla under de svåråtkomliga giganterna.
På sin hemsida beskrivs Kristoffer Hedberg som ”en lite mindre ängslig Jakob Hellman”.
- Det är inte jag som har skrivit det. Men med ”mindre ängslig” menas kanske att Jakob Hellman bara gav ut en skiva när han var typ 20 år, medan jag har gett ut tre och förhoppningsvis hunnit mogna.
Kristoffer Hedberg på ”Mina jag och du” låter faktiskt inte ängslig alls. Texterna vittnar om poetiska ambitioner och är kryddade med kulturella referenser till Sylvia Plath och Fred Astaire. Det inledande spåret, ”Hälsning från en 737”, lär sätta sig även på de mest män-med-gitarr-allergiska hjärnor.
Låtarna på skivan, som är producerad av musikern Lasse Lindh, skrevs redan 2009. Direkt efter avslutat arbete med skiva nummer två, ”Ett helt vanligt ögonblick”, som gästades av bland andra Peter Lemarc.
- Jag har inte tröttnat på låtarna, tvärtom känns de starkare nu. De som lyssnat på mina tidigare skivor känner nog igen melodispråket i den nya skivan. Det är produktionen som skiljer sig. Jag tycker det är mer renodlat och dynamiskt.
Båda skivorna har fått bra recensioner, men upphovsmannen har förblivit en uppstickare som ogärna vill kompromissa.
- Sedan jag började med det här har jag varit mån om att göra det på mitt sätt. Jag har haft bra kontakter och kunnat behålla kontrollen, vilket är viktigare för mig än att tillhöra ett stort bolag där man kanske inte får säga till om något.
Kristoffer Hedberg är mer nervös inför helgens releasespelningar än för skivsläppet i sig. På frågan om vad hans förhoppningar är svarar han lite försiktigt att han gärna vill åka runt och spela.
- Jag ser fram emot respons. Jag hoppas att låtarna hamnar på rotation och att skivan öppnar folks ögon och öron.
”Mina jag och du” släpps den 7 december. Se videon till låten Du och jag och Columbus och besök Kristoffer Hedbergs hemsida.


En kommentar
Skriv kommentar
Hi! my celebrity is Jully. I would like to meemeet good brat :)
This is my homepage [url=]http://jskdh5jkd7djh4.com/[/url]l