Velodrome/Virgin

Kamikaze R & R

Intresset för överstyrd slammerrock från Göteborg har sällan varit större och om bara en droppe av hypen kring Soundtrack Of Our Lives (värst vad många gamla Union Carbide-fans det tycks finnas för tillfället...) spiller över på Cry så har de en stor publik i vardande, med detta sittandra album. Och inte mig emot. Som gammal Nomads-fanatiker kan jag inte låta bli att tycka att det låter lite pojka

The mothership has landed

Är det pinsamt när band mimar och poserar på TV till sin musik och fullständigt lever ut sina rockstjärnedrömmar? Inte nödvändigtvis. Somliga band är så coola och fulla av självförtroende att de kommer undan trots attde åmar sig likt stenladdade braksvennar på Statt. En annan elementär punktär förmågan att avgöra i vilket program det skall ske. När totalt okända Mother Superior från Uppsala mimade

Queen of the Underground

Det börjar bli dags att kräva mer av Cry. Efter två album och enkasse full med lovord bör de kunna höja ambitionsnivån över den dumgrabbiga schablonjargongen på den här sexspårs-CDn och få lite vassare kanter påsitt slammer. Vill jag höra Roky Erickson väljer jag originalet inte CrysRoky Extra Light-version. Börja om.

Tonight's Going To Be Everything That I Said

Göteborgsbolaget Velodromes senaste fynd, lundensarna Chunks,sorteras lämpligast in i kategorin "Band som kan bli något om en plattaeller två". Debuten erbjuder allt från The Soundtrack of Our Lives-retro till rena Afghan Whigs-pastischer, kompletta med samma sårade stämma somperukernas starke man Greg Dulli. Mer profil, tack.