Mercury/Polygram

Car Wheels On a Gravel Road

Miljontals artister sjunger om att ha sex, men Lucinda Williams är kanske den enda som kan sjunga trovärdigt om att älska. Det tänker jag när jag hör öppningsspåret, [I]Right In Time[/I], för kanske 30:e gången. Man hinner tänka mycket när man lyssnar på Lucinda Williams, inte minst därför att när man lyssnar på henne

Will Sing For Food -- The Songs of Dwight Yoakam, a Benefit For the Homeless

Nya Yoakam-plattan är fantastisk, men om ni vill ha lite omväxling till den är det här sannerligen inget dåligt alternativ . De 14 artister som tolkar Yoakams hits och oputsade pärlor på det här välgörenhetsalbumet har tagit sig an uppgiften med en enorm entusiasm. Låtvalen är begåvade, utan att bli alltför givna -- och med Pete Andersons vakande öga över allting (och gnistrande twang-gitarr på må

The Complete Hank Williams

Den här exklusiva boxen med tio CD kostar antagligen lika mycket som en kolonilott. Men det är också som en sådan den kan användas. Hank Williams-boxen är en kolonilott man kan fly till på kvällar eller helger. Inte bara för att vila upp sig, utan för att bli påmind om att livet har andra och mer bestående värden. Med j

Painted From Memory

Det finns två anledningar till att jag tvingat de flesta jag känner att se Alison Anders underbara film [I]Grace Of My Heart[/I], som löst baserats på sångerskan Carole Kings liv. Den första är att Illeana Douglas, som gör Caroles alter ego Denise Weaverly, är en fantastisk skådespelerska. Den andra är att Elvis Costello och Burt

When the Night Is Through

Detta kan vara albumet som räddar den vita, manliga amerikanska arbetarrocken - och det är naturligtvis otroligt komiskt att det är en svart, kvinnlig akademiker som gjort det. Mary Cutrufello studerade vid Yale, men flyttade i början av 90-talet till Austin för att ta sig in på countryscenen. Hon turnerade som gitarrist med Jimmie Dale Gilmore, innan hon sakta började bygga en egen karriär och

Carnival Of Souls

Här är den alltså, plattan som spelades in strax före 90-talets största grabbfest ett sminkat Kiss i återförenad originalsättning, började stappla omkring i platåskor och traggla trötta partydängor runtklotet. Och de tokchockar med ett tidsenligt sound och texter som inte handlar om hur man får kvinnor på rygg. Den här plattan blir svår att matcha för Ace, Gene, Paul och Peter. Läste någonstans

Maladjusted

Jag har aldrig arrangerat en The Smiths-utställning. Jag har heller aldrig lärt mig Rough Trades serienummer på gruppens första singlar och det var inte Johnny Marr som fick mig att börja spela gitarr innan jag blev tonåring. Jag kan heller inte en enda singelbaksida med The Smiths och jag har aldrig anklagat någon för

Blah blah blah

Det tog elva år för Brooklyn-duon Blahzay Blahzay att föra över sina gaturim till skiva. En ansenlig tid att samla influenser inför Det Stora Genombrottet kan tyckas, men när Outlouds röst landar på P.F. Cuttinssläpiga beats, sammansatta liksom med en axelryckning av standard ingredienser som buktade basgångar, hårt spända virvelskinn, scratchningar, pianoklink och repetitiva samplingar, undrar ma

The Wilsons

Tur att det var Carl som dog och inte Brian - annars hade det här pekoralet blivit en postum miljonhit. Det marknadsförs som ett familjealbum, men i själva verket är det ett ovanligt mesigt duettalbum av Carnie & Wendy Wilson, med pappas hjälpande hand på fyra spår; alla ytterst umbärliga. Och att kalla ett av dem, den menlösa [I]Miracle[/I], för "a breathtaking epic", som bolaget gör, är en så gr

Unplugged

När Kiss återförenas med Ace Frehley och Peter Criss för en akustisk spelning kan förmodligen inte ens de slipade affärsmännen GeneSimmons och Paul Stanley neka till att de vid det här laget har vänt ut och in på varenda kvadratmillimeter av sitt artisteri för att få en hit. Ändå är det det tunna gitarrljudet som är det mest upprörande med den här skivan. Den största behållningen är Aces version a