Det börjar så bra. Men efter en melodiös och tilltalande storslagen rockinledning regredierar Portugal. The Man till något som liknar ett kompetent Oasis (det var inte en komplimang). Blytunga orglar, tröga, tjatiga melodier och dito sång ger huvudvärk redan halvvägs igenom skivan - en värk som inte ens de få ljuvligt souliga Magic Numbers-numren kan råda bot på.