Man of the Year är en film med, vad man brukar kalla, många skikt. Den börjar som en politisk satir, utvecklas till en romantisk komedi och fortsätter som en thriller. Tyvärr är alla skikt riktigt jävla dåliga. Good Morning Vietnam-polarna Barry Levinson och Robin Williams tycks ha kört en rejäl barrunda, kommit fram till att det går att spinna vidare på lite gamla succékoncept och bara kört på.
Jag inser att det måste framstått som en magisk idé vid ritbordet. Ben Stiller som hunsad vaktmästare på ett naturhistoriskt museum, hundraåringarna Dick Van Dyke och Mickey Rooney som griniga kollegor, och så små, små miniatyrer av Owen Wilson (cowboy) och Steve Coogan (sarkastisk romare) som hela tiden ligger i luven på varandra.
Det här är inte [I]Memento[/I], det här är något helt annat. Chris Nolans remake på norrmannen Erik Skjoldbjærgs film från 1997 (dessutom Nolans första film för ett Hollywoodbolag) är en betydligt mer konventionell exercis än genombrottsfilmen. Men vilket bildspråk Nolan flexar. Lågmält och försiktigt bygger han upp sinLaddar bloggrulle…
