Pierce Brosnan

Remember Me

Visst verkar Remember Me, på förhand, vara ett sätt för Robert Pattinson att distansera sig från Twilight-yran och alla galna tonårsbrudar.

After The Sunset

After the Sunset är som gjord för tv. Den är lagom rolig, lagom spännande, lagom våldsam, med några lagom sexiga skådisar i huvudrollerna. Pierce Brosnan och Salma Hayek representerar nog säkert idealen för många, och Hayek demonstrerar sina ideal ganska mycket i en bikini i den här filmen. Men det hettar aldrig till. Inte ens den hormonstinnaste tonåring skulle generas av att se den här filmen me

Laws of Attraction

Det tar en stund att placera vilken film det här påminner om. Titeln ligger onekligen nära [I]Rules of Attraction -- Lustans lagar[/I], men inledningens jazzhippa Manhattan-montage med yellow cabs och morgonpendlare är för civiliserad för att leda till något alterna-indie. Men när huvudpersonerna väl presenteras tar det inte många sekunder för polletten att ramla ner. [I]Laws of Attraction[/I] är

Skräddaren i Panama

Spionfilmer faller ofta på att berättandet blir alltför tekniskt. Datum, täckmantlar, falska identiteter, politiska allianser, infiltratörer och skenmanövrar tenderar att staplas på varandra. Mystiska möten bryts då och då av en biljakt eller ett cocktailparty - i bästa fall. [I]Skräddaren i Panama[/I] är baserad på John Le Carrés bästsäljare och historien är inte särskilt upphetsande. Andy Osnard

Äventyraren Thomas Crown

Nyfilmatiseringen av [I]Äventyraren Thomas Crown[/I] är Pierce Brosnans, Mr Bonds, sällskaps andra produktion, och klippboksaction-regissören John McTiernans försök att komma över en av sina senaste stora floppar, [I]The Last Action Hero[/I] med Arnold Schwarzenegger. Irländske och högreste Pierce Brosnan är själv kanske inte mest känd för sina skådespelartalanger, men får här istället en chans at

Dante's Peak

Det vore fel att säga att USA-baserade, australienske, regissören Roger Donaldson har hamnat i ett fack. Hans filmografi (bland annat Getaway, Cocktail, Species) hyser ett flertal av filmvärldens alla genrer. Det gemensamma draget är dock att alla hans filmer är mer eller mindre tröttsamma att ta del av (ingen regel utan undantag: Ingen utväg). Inför detta hans senaste alster kan man också kon

Mars Attacks!

Stående mitt i ett filmflöde sprunget ur science-fiction-filmens återuppståndelse är det närapå orgastiskt upplyftande att ta del av denna Tim Burtons senaste skapelse. Burton, vars gedigna filmiska referensram även hyser det mesta som gjorts på rymden-anfaller-temat, skakar om bland schabloner och klichéer och sätter i

Kärlekens båda ansikten

Ärligt talat. Jag trodde aldrig det här skulle kunna hända. Barbra Streisand och Jeff Bridges står och kysser varandra i slutscenen på en gata i SoHo klockan sex på morgonen, en fyllig italienare ackompanjerar med Puccini för full hals från ett fönster och i salongen sitter jag och fäller en tår. Eller, snarare, flera tårar.Jodå, man är lättrörd, och det är väl en del av själva idén med film. Att

Tomorrow Never Dies

För några veckor sedan var Pierce Brosnan gäst hos mupparna. Naturligtvis drevs det hejdlöst med James Bond, och Pierce klädde bland annat ut sig till en jätteräka för att nästla sig in hos ett gäng krabbterrorister som försökte ta över studion. När jag ser Tomorrow Never Dies får jag konstigt nog samma känsla av löje, att ingenting är på allvar. Det verkar faktiskt som om regissören Roger Spottis