Natalie Portman

Knight of Cups

Den numera 71-årige Terrence Malick visar inga trötthetstecken i "Knight of Cups" – ett fragmentariskt bildfyrverkeri i Los Angeles.

Thor: The Dark World

"Mer humor i mixen av fantasy, nordisk mytologi, spekulativ vetenskap och slapstick"– Uppföljaren underhåller Sebastian Lindvall.

Your Highness

 

Your Highness är resultatet av en alkoholindränkt brainstorming-session där den bästa idén gick ut på att placera roliga stoner-komedin Pineapple Express i medeltidsmiljö.

No Strings Attached

Natalie Portman vill leva poly. Vilket tyvärr gör att hela den här Hollywoodrullen blir väldigt otrovärdig. Inte sedan Julia Roberts var en lycklig hora i Pretty Woman har en beskrivning av Los Angeles innehållit fler ”really?”.

Black Swan

Black Swan handlar i första hand om en otroligt snygg, psykiskt sjuk människa. I andra hand om hur denna människa, Natalie Portman kan vara så smal. Men det glömmer man snabbt.

V för Vendetta

Vi skulle kunna ägna det här utrymmet åt att diskutera lämpligheten i att Warner Brothers...

Star Wars Episode III - Revenge of the Sith

Folk såg glada ut efter filmen. Kanske var det skadeglädje, för sällan har världen skådat något så lökigt som Darth Vaders sorg i Sith-laboratoriet: "NOOO.". Jag ville också ropa "NOOO", men jag visste att ingen kan ta det på allvar. Dessutom hade jag plötsligt fått en klump i halsen som hindrade mig från att tala. Trots

Closer

Filmer som Closer, filmer där allt klaffar, dyker inte upp särskilt ofta. Ibland när de gör det får de rykte om sig att vara svårbegriplig filmkonst. Det får inte hända nu. Closer är ren underhållning, ett lätt men smart relationstrassel mellan fyra Hollywood-vackra Londonbor. Med "smart" menar jag att jag inte blir uttr

Garden State

Apati och sorg och 20-nånting-blues. Den där känslan av att livet inte har börjat än, och man ärligt talat inte riktigt vet vad man väntar på. Vi har sett det här väldigt många gånger förut. Det är bara sällan det blir så här sant. Om Joel och Clementine i [I]Eternal Sunshine[/I] (jag är hemskt ledsen, men vi kommer faktiskt inte runt den här) var tio år yngre och bytte ut laboratoriemindfuckinge

De-Lovely

Irwin Winklers lilla dandypralin om Cole Porters liv sätter fingret på ett klassiskt problem för den här typen av biopics. Vill man stryka Broadway-konnässörerna medhårs och på allvar reda ut alla motsägelsefulla tolkningar kring en av 1900-talets mest inflytelserika (och svårfångade) popkulturpersonligheter? Eller är man mest ute efter lite skönt [I]Chicago[/I]-röj med potpurrier och trevliga s