Michael Douglas

Wall Street: Money never sleeps

Vad fan har hänt? Wall Street från 1987 är en av åttiotalets bästa filmer. På mindre än två timmar tar Oliver Stone strypgrepp på det årtiondets största begär: glömska och pengar. Han nålar upp samtiden på bioduken och låter tittaren skåda djupt ner i koksade pupiller tillhörande världens första brats.

Don´t Say a Word

Nej, det finns faktiskt inte så många ord att säga om [I]Don´t Say a Word[/I]. Kanske hade man väntat sig något störigare av regissören Gary Fleder, som ju gjorde en tidstypisk post-Tarantino-rulle med pistolerna på trekvart en gång i tiden; [I]Things to Do in Denver When You´re Dead[/I]. Den sågades visst 1996 i Nöjesguiden av en viss Fredrik Sahlin (som märkligt nog ser ut som Sean Penn på sin b

Traffic

I [I]Traffic[/I] skildrar Steven Soderbergh drog-industrins många ansikten. Hela filmen börjar med gultonade bilder från en enslig väg några mil söder om Tijuana - Mexico. I en bil sitter två poliser och väntar på att få göra ett stort tillslag, en lastbil proppfull med knark ska komma deras väg inom några timmar. De sp

Wonder Boys

I alla väder välkomnar jag alltid filmer från Hollywood som inte ser ut som- ni vet - filmer från Hollywood. Filmer med lägre tempo och högre ambition. Karaktärdrivna historier som får en att längta tillbaka till Hollywood före Hajen. Curtis Hansons nya film är länge en sådan film. Och med Michael Douglas i huvudrollen så blir det ju alltid bra. Få tar så stort ansvar, få klarar att bära en film

Ett perfekt mord

Det är möjligt att det är både konservativt och dumt att tycka så, men jag har länge varit allergisk mot remakes inom filmen, på samma sätt som med covers inom musiken. Kan man inte hitta på något nytt, så kan man väl lika gärna låta bli. Det anser jag, väl medveten om att Byrds version av My Back Pages är bättre än ori

Savannens härskare

Det går inte. Hur jag än försöker kan jag inte suggerera fram skräck inför två stackars lejon som stressade av människans närvaro i sekelskiftets Kenya tar till hårdtassarna och slukar engelsmän och infödda järnvägsarbetare på löpande band. Denna anakronistiska thriller, på temat naturens hämnd, berättar om den irländske ingenjören Patterson som anlitas av engelsmännen för att bygga en järnvägs

Presidenten och Miss Wade

Det är något av en chock att för första gången på länge se Michael Douglas spela en rättskaffens karl. I komedin Presidenten och Miss Wade gör han nämligen en värdig president ända ut i fingerspetsarna. En demokrat, så klart, som slår på trumman för miljöfrågor och vapenkontroll. Det som skiljer honom från den verkliga förlagan är att han sedan några år tillbaka är änkling och dessutom far till en

The Game

I öppningscenerna till David "Seven" Finchers thriller The Game möts vi av en inte helt ovanlig filmsyn: Michael Douglas som extremt stressad affärsman som inte har tid för vare sig familjeliv eller några som helst sociala kontakter som inte lönar sig monetärt. Denne aspirant på prematur hjärtsnurp får i födelsedagspresent, av sin ostyrige bror (Penn), en möjlighet att ta del i ett nytt, superhem