Helen Mirren

Eye in the Sky

Gott om stoff i moralfilosofisk drönarthriller – men det når aldrig upp till sextiotalets kapprustningsklassiker.

Red 2


Red var en bagatell där några av våra största skådisar tog en paus från sina mer eller mindre (jag tittar på dig, Bruce Willis) kritikerrosade filmkarriärer för att driva med spiongenren.

Arthur

 

Alla som trodde att Russel Brands 15 minuter var över kan förbereda sig på ytterligare två timmar i tortyrkammaren. Här spelar han Arthur, en svinrik, ansvarslös slacker som förväntas väcka sympati hos tittaren när han tvingas gifta sig med en snygg och framgångsrik kvinna (eller, han kan avstå men då måste han leva som en vanlig människa – oh, the horror).

Brighton Rock

Vad händer när en films karaktärer helt saknar sympatiska sidor? För mig får det, i alla fall i Brighton Rocks fall, ödesdigra konsekvenser.

The Last Station

Har det inte varit mycket sekelskiftesryssar på sistone? I vintras såg var och varannan eurocinefil Igor Stravinskij ligga med Coco Chanel. Och Hellboy hade med dåren Grigorij Rasputin på ett hörn, ett namn som förresten Iron Man 2 nu lånade som fejktitel ett tag.

The Queen

Egentligen är detta ett skådespel kring ett skådespel. ”The world is but a stage”, som en man från Stratford-upon-Avon i roligt hår en gång skrev.

Kalenderflickorna

ag älskar Helen Mirren när hon är hård, riktigt hård, som i [I]I mördarens spår[/I] eller [I]Gosford Park[/I]. Senast älskade jag hennes Laura Ashley-blommiga trädgårdsguru med hatt och volanger i [I]Gröna fingrar[/I], en liten komedi som förresten påminde rätt mycket om denna. Den här gången är det dock tanter, inte st

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!