Glenn Close

Albert Nobbs

Albert Nobbs arbetar som betjänt på en mindre men högklassigt hotell i Dublin, han är strävsam, arbetsam och har en mycket, MYCKET stram uppsyn. Filmens twist är bara att Mr. Nobbs egentligen är en kvinna som i desperation över de nackdelar hennes kön medfört helt enkelt valt att förklä sig till man.

Skilsmässa på franska

Det är inte bara det att Kate Hudson har en förfärlig peruk. Även om det i sig ger en märkligt plump signal i en film som från ruta ett slår på "smakfullhets"-trumman med extravagant gest, detta är en Merchant/Ivory-produktion för guds skull! (Historiebriefing: Teamet har tidigare frambringat sekelskiftesromantik som [I]Ett rum med utsikt[/I] och homoklassikern [I]Maurice[/I]). Med meritlistan som

Suburbia

Producenten Christine Vachon och hennes Killer-films fungerar som ett varumärke i sig. Med skyddslingar som Todd Haynes ([I]Far from Heaven[/I]) och Todd Solondz ([I]Happiness[/I]) kan man förvänta sig amerikansk östkustsmart indiefilm. I det här fallet en filmatisering av författaren A M Homes novellsamling [I]The Safety of Objects[/I] regisserad av Rose Troche (lesbiska klassikern [I]Go Fish[/I]

102 Dalmatiner

Det är inte lätt att förstå sig på Cruella de Vil. Hon är uppenbarligen stenrik - åtta miljoner pund är ju inte att leka med - och ändå måste hon hålla på och jaga prickiga hundar för att hon vill ha en särskild päls. Man tycker att hon borde kunna köpa den var som helst - med en bråkdel av sin förmögenhet. Jaja, det kanske är som med så mycket annat, att det är vägen som är målet. Tanten gillar

Air Force One

Den amerikanska presidenten är relativt ung. Han är också en man av folket, patosfylld, sportfantast, en extremt god familjefader, han kan skriva egna spirituella tal, han säger i internationell TV att USA hädanefter enbart ska se till människors bästa, oavsett deras ursprung, och inte låta ekonomiska intressen hindra USA från att ingripa var helst någon kränker de mänskliga rättigheterna. Han kan

Paradise Road

Australiensare som Jane Campion och Nadia Tass är ansedda för att de förmedlar kvinnliga roller till biodukens och vårt förfogande. Landsfränden Bruce Beresford är också bra på det där med roller. Minns bland annat Sharon Stones Cindy i Last Dance. I hans senaste alster får vi ett stereotypt smakprov ur hela registret: urmodern, den godmodiga skökan, nunnan, den trogna jungfrun och den manshaftiga

Cookie's Fortune

Den amerikanske veteranen Robert Altman är sin egen genre. Omöjlig att bestämma och ungefär lika omöjlig att förstå sig på. På 70-talet var han en av de tongivande regissörerna utanför Hollywoods mittfåra, ett egensinnigt geni med en helt egen visuell stil. Han skaffade sig ett förtroende hos producenterna med jättehiten [I]M.A.S.H.[/I] och brände det lika snabbt med okommersiella små mästerverk s

Mars Attacks!

Stående mitt i ett filmflöde sprunget ur science-fiction-filmens återuppståndelse är det närapå orgastiskt upplyftande att ta del av denna Tim Burtons senaste skapelse. Burton, vars gedigna filmiska referensram även hyser det mesta som gjorts på rymden-anfaller-temat, skakar om bland schabloner och klichéer och sätter i

101 dalmatiner

I nyfilmatiseringen av den tecknade klassikern Pongo och de 101 Dalmatinerna, är Glenn Close utsökt ond som Cruella DeVil. Denna elisabethanska cyber-dam är den extraordinära smakens härskarinna, med en exklusiv svaghet för svartprickig päls. Hon sätter minst sagt käppar i hjulet för Pongo och tiken Perdys familjelycka då hennes slemmiga kumpaner rövar bort hundparets 15 sammetslena valpar. Men en