
Stad:
Genre:
Manus:
Skådespelare:
Regi:



Men Who Stare at Goats har fått väldigt dålig kritik på grund av den lite pårökta pojkdrömskaraktären. Det är en what if-film. Jag ser det emellertid som om filmen hanterar traumat efter att ha haft George Bush som president.

En som vanligt överdrivet smooth Clooney spelar Ryan Bingham, en konsult som hyrs in när företag varslar. Han har en omöblerad etta i Omaha, tillbringar 300 dagar om året med att flyga till olika orter och sparka folk, och hans relationer består av alkoholdränkta one night stands med flygplatsragg.

Wes Anderson har ett finstämt sätt att berätta om och se på livet. Plus att han har fadersissues som aldrig verkar gå över. Det förlåter hans slagsida mot manliga karaktärer:
Det var länge sedan pastischfilmen levde så här glada dagar. Det senaste året har vi blivit översköljda av filmer som kopplar in sig på en genre, en epok och glatt berättar att det är en "homage". Ibland blir det fantastiskt. Som när Francois Ozons [I]8 kvinnor[/I] använde technicolor-musikalens form för en schizofren m
Jag tvivlar inte på Steven Soderberghs uppriktiga intresse för polska science fiction-romaner och vad de har att säga om livet, döden, åtrån och... det där gula rymdslemmet som orsakar mnemopsykiska materialiseringar när man man minst anar det.
Men ändå. Man behöver inte precis vara imagekonsult för att se varför han