Geoffrey Rush

The King's Speech

En film om hur den svårt stammande prins George får ta hjälp av en talpedagog då han motvilligt blir kung låter väl inte direkt som något som får en att darra av upphetsning. Men faktum är att The King's Speech är ett finstämt drama som nog kan smälta vilket republikanhjärta som helst.

Ned Kelly

Heath och Orlando i smutsig 1870-talstass rider över australiensiska bushen. De dundrar in i en stad och rånar en bank. I ett montage ser vi slagsmål, eldstrid, en saloon. En bombastisk speakerröst dundrar in med orden "THEY WERE OUTLAWS." Misären byts mot durackord, en gammal mamma i tårar, tacksamma folkmassor, svimfärdiga beundrerskor, herdestunder i stallet. "YOU CAN KILL A MAN BUT NOT A LEGEN

Intolerable Cruelty

Det var länge sedan pastischfilmen levde så här glada dagar. Det senaste året har vi blivit översköljda av filmer som kopplar in sig på en genre, en epok och glatt berättar att det är en "homage". Ibland blir det fantastiskt. Som när Francois Ozons [I]8 kvinnor[/I] använde technicolor-musikalens form för en schizofren m

Pirates of the Caribbean

Ett segelfartyg stöter i dimman på ett skepp i lågor. Det är pirater som varit framme, och en liten guvernörsdotter hinner se en glimt av dem. Svarta segel, Jolly Roger i topp. En liten pojke med ett gyllene piratsmycke runt halsen räddas ur havet. [I]Pirates of the Caribbean[/I] handlar naturligtvis om ungarnas kärlek, det svarta skeppet och guldsmyckets förbannelse. Och det ska sägas direkt att

Lantana

I skuggan av alla illa klädda män som jagar orm på femman har det vuxit fram en lågmäld och intressant australisk filmproduktion. Den här lilla pärlan i genren Vuxna-par-på-gränsen-till-nervsammanbrott gjorde rent hus på inhemska filmgalor för något år sedan. [I]Lantana[/I] börjar med att polisen hittar en oidentifier

Rocksystrar

Vissa Hollywoodfilmer är så fläckfritt producerade att de blir alldeles ogenomträngliga. [I]Rocksystrar[/I] är en sådan film. Det är absolut inget fel på den. Men jag förstår inte varför någon skulle se den heller. Det här är upplägget: Suzette (Goldie Hawn) och Vinnie (Susan Sarandon) var groupies för länge sedan. Nu är de medelålders och har vuxit isär. Suzette har nya bröst och jobbar i en bar.

Skräddaren i Panama

Spionfilmer faller ofta på att berättandet blir alltför tekniskt. Datum, täckmantlar, falska identiteter, politiska allianser, infiltratörer och skenmanövrar tenderar att staplas på varandra. Mystiska möten bryts då och då av en biljakt eller ett cocktailparty - i bästa fall. [I]Skräddaren i Panama[/I] är baserad på John Le Carrés bästsäljare och historien är inte särskilt upphetsande. Andy Osnard

Quills

Markis de Sades gästspel på vita duken är ganska få. Det enda exemplet som jag kan komma på är är Benoit Jacquots [I]Sade[/I] från förra året. Och möjligen Pasolinis Salo - fast den handlar inte om de Sade själv utan är bara inspirerad av hans bok [I]Sodoms 120 dagar[/I]. Varför det förhåller sig så kan man bara spekulera om. Men förmodligen har de mer marknadsanpassade filmbolagen ännu inte hitt

Ondskans hus

Skräckfilmsregissören William Castle, som gjorde originalversionen av [I]Ondskans Hus[/I] 1958, då med svenska titeln [I]Skriet vid midnatt[/I] har mest blivit ihågkommen för sina ovanliga specialeffekter. Elstötar i biostolar för filmen [I]The Tingler[/I] till exempel, eller som i [I]Skriet vid midnatt[/I], ett skelett i lina i salongstaket som for ut över publiken i en avgörande scen. Hans motsv