Ponera att du är en ganska vanlig, vagt otrevlig eller känslomässigt begränsad kille, som mitt under en vanlig arbetsdag sugs in i en kamp mot en kriminell sociopat. Ponera att du är utvald av galningen, kanske slumpvis, kanske för att något i din vardag ger en schysst parallell i manus till hans psykos. Då måste du först uppbåda övermanliga krafter, sedan komma i kontakt med dina känslor och till

Tiden går, och filmen har alltid varit en ypperlig indikator på denna den i stort sett enda konstanta sanningen -- och här, i [I]Breakfast Club[/I] för 2000-talet, tar den sig tydliga uttryck. Grundpremissen är visserligen i stort sett densamma i [I]Light It Up[/I] som i John Hughes "original" från 1985: ett gäng high-schoolungdomar sitter i skolan och diskuterar på sitt lite fyrkantiga vis samhäl

I direkt översättning heter Livet går vidare "Hoppet flyter". En långt mer passande titel för en melodram som lämnar samma förtröstan hos en vilsen själ som en öronpetare på drift längs med ett avloppssystem. Allt flyter. Till och med hejarklackstjejen och trefaldiga "Queen of Corn" Birdee Pruitt (spelad av en relativt sett nyanserad Sandra Bullock) lyckas ta sig upp till vattenytan. Detta trots a