Chloë Sevigny

Mr. Nice

Jag älskar knarklangarfilmer. Men tyvärr dras det jag gillar, fajten mot The Man, att man får heja på skurkarna och allt som är kasst med narkotika ersätts av coolt-soundtrack-ackompanjerat flash, oftast ner av att storyn alltid följer samma mönster. 

Melinda och Melinda

De senaste 350 Woody Allen-filmerna har inte varit så där jättemycket att skriva hem om. Och så kommer den här. Jag har ingen aning om vad som har hänt. Borta är slentrianältandet och de papperstunna karaktärerna från [I]Small Time Crooks[/I]. Borta är de hastigt ihopraffsade ursäkterna till screwball-manus ([I]Curse of the Jade Scorpion[/I]) och ärligt talat ganska eländigapanikidéer som att göra

American Psycho

När American Psycho gavs ut på svenska för snart tio år sedan pågick detredan en debatt i svenska massmedia, eftersom boken några månader tidigarehade orsakat ramaskri i USA. Debatten fördes inte bara på kultursidorna utanockså bland kvinnoorganisationer och religiösa rörelser och det diskuteradescensur, konstnärsroll, kvalitet och våldsskildringars påverkan på samhället.Det var i tider när fascin

Boys don't cry

[I]Boys don't cry[/I] är baserad på historien bakom ett trippelmord som skakade ett litet samhälle i Nebraska så sent som -93. Brandon Teena blev våldtagen av två bekanta och senare, tillsammans med två vänner, mördad. Efterskalven har varit många. Tidigare i år kom dokumentären [I]The Brandon Teena Story. [/I]Kimberl

Last Days of Disco

Jag får ståpäls av en välformulerad mening. Jag är slav under Woody Allens svada. Jag borde alltså rimligtvis uppskatta Whit Stillman; det pratas nämligen väldigt mycket i hans filmer - med det sägs tyvärr väldigt lite. Debuten Metropolitan var visserligen lovande, både insiktsfull och underhållande, men det verkar som om Stillman där tömde sin reservoar av intressanta tankar och att han nu, e