Det enda - och jag menar verkligen det enda - roliga med det här albumet är att Frank Beard också verkar vara på väg att skaffa skägg. Åtminstone är han väldigt orakad. I övrigt är det samma tomma tunnor som vanligt, med nya bottennapp i Billy Gibbons sexmetaforer. Bang-bang,höh-höh, know what I mean? Lägg av nu, för Guds skull.
