Markus Krunegård-producerade Ironvilles debutskiva präglas av rösterna från flera olika vokalister, alla småskeva och halvfalska.

Vilket utgör en utsökt kontrast till den mjuka musiken. Diskreta flöjter, blås och lågmälda gitarrer ramar in den i grunden ganska enkla indien, som ibland gör småskumma utflykter till skenande mörka, mer komplexa jaktmarker.