Beck

Beck - Colors

No Distraction heter det femte spåret på Becks nya album, och det är en titel som är helt uppåt väggarna. Här anstränger han sig nämligen för att låta så mycket som Sting som han kan. Gud vet varför, men eftersom han lyckas fruktansvärt väl är hans torskreggae den värsta distraktion man kan föreställa sig. Jag menar, kom igen! Någon måtta får det väl ändå vara. Sting?

Beck - Odelay Deluxe edition

Att betrakta Marcel Duchamps pissoar på statligt konstmuseum år 2008 är underhållande, men inte på långt när lika underhållande som det måste ha varit att betrakta samma verk på Society of Independent Artists utställning 1917. Alla konstnärliga verk skapas och upplevs initialt i sin specifika kontext, men där även det mest radikala konstverk sedan förblir statiskt fortsätter omvärlden och därmed den kontext vi betraktar verket i att förändras för evigt.

Beck

Same procedure as every year

Beck

Någon drar sig kanske till minnes att Beck Hansen med [I]Loser[/I] under bältet och talang att gödsla med, skrev ett unikt storbolagskontrakt 1993. Allt som inte Geffen ville ge ut kunde Beck släppa på vilka indiebolag som helst, och vi förstod att världen skulle översköljas av konstiga skivor som [I]Stereopathic Soulmanure[/I]. Men kreativiteten sinade, och Becks knäppa indieutgåvor har vi inte

Beck

Jag har aldrig riktigt haft någon relation till Beck. Jag har tänkt på honom som en tossig entertainer av blygsam längd, som kompenserar den med långa rockar och experimentella skivor, med låtar som innehåller många x, z och förkortningar ([I]sexx laws 4-ever[/I]). Han är själva definitionen av camp och hans Loser var argumentet någon på MTV behövde för att lansera sin idé om ett program som hette

Mutations

Det hjälper inte att jag vet att Beck Hansens pappa på sin höjd var hobbymusiker i ett bluegrassband; innerst inne är jag övertygad om att hans far egentligen är en annan. Nämligen Bob Dylan.Det måste vara så. Jag kan inte acceptera att Dylan enda musikaliske ättelägg skulle vara en sådan tråkmåns som Jakob i Wallflower

Midnite Vultures

1993 debuterade Beck på Flipside med singeln [I]MTV Makes Me Wanna Smoke Crack[/I]. Två månader senare släppte lilla bolaget Bong Load [I]Loser[/I] som vinyltolva och tio månader senare släppte multistora Geffen samma titel på en femspårs-CD vilket gjorde den till värsta monsterhiten. Världen krafsade sig i öronen och häpnade över detta naturbarn som verkade sakna alla former av musikaliska tabun.