The Mary Onettes
The Mary Onettes överdoserar reverb
The Mary Onettes andra album är så bra att Nöjesguidens Elina Wessman helt enkelt var tvungen att stämma träff med bandets sångare Philip Ekström för att föröka ta reda på vad som ligger bakom deras utveckling. Och deras myckna reverbanvändande.
Ni hyllades och hypades för ert debutalbum – hur påverkade det er som band?
The Mary Onettes - Islands
Man kan inte annat än förtrollas av uppföljaren till Mary Onettes sönderkramade debutalbum. Varje låt är ett under av popmusikalisk skönhet, varje melodislinga en pärlande melankolisk smekning av hörselgångarna. Den fullkomligt skamlösa reverbfrossan skänker ödslighet och mörker åt Islands - paradoxalt nog, då den i sig är en bländande musikalisk ljuspunkt.
The Mary Onettes - Dare, EP
Man undrar ju vad som har hänt när ett av de senaste årens mest oförtjänt hajpade band plötsligt gör den mest perfekta pärlemorskimrande popen världen har skådat på år och dag. På The Mary Onettes nya EP är allt renare, nyare, lenare och vackrare. Reverbpedalen är konstant nertryckt, och täta, fjäderlätta körer ligger som ett romantiskt filter över melodierna. Dare är ledsen musik att bli lycklig av.
