Varför är det så frestande att varje morgon gå upp och sminka sig som en hora? Klickar igenom inspirationsbild efter inspirationsbild på kvinnor med highlighter i ögonvrån och brun mascara. Inget av det vill jag någonsin vara. Den Naturliga Kvinnan är skräckingivande, vet inte hur jag ska förhålla mig till henne. Den naturliga kvinnan är så konstruerad att jag inte vet hur jag ska nedmontera henne och göra henne till min egen. När jag står blek framför spegeln men ansiktet fyllt av kvisslor och röda fläckar som bildar ett kartmönster över bröstkorgen är det inte en Naturlig Kvinna jag ser. Istället ser jag en Ofärdig Kvinna, ett JAG som jag inte har identifierat med mig på flera år. Varje gång jag tvättar av mig sminket känns huden främmande stram. Vem tillhör den huden? Är din hud obekvämt stram och kvisslig:

Min vän brukade skämtsamt kalla mig för ROBOT när vi gick ut tillsammans och jag hade mina platåskor och mörka läppar. "Jag tycker bäst om dig i jeans och converse". Först blev jag tacksam, för är det inte det man har lärt sig, att ÄLSKAR HAN DIG NÄR DU ÄR NATURLIG ÄLSKAR HAN DIG PÅ RIKTIGT.
Sedan blev jag ställd? Jag äger ju varken ett par jeans eller ett par amerikanska tygskor.





Skriv kommentar