Tintin och enhörningens hemlighet

Parisa Amiri 16:15 25 Oct 2011

Igår gick jag på premiären av Tintin-filmen "Enhörningens hemlighet". Ren filmkonst, man behövde tid i början för att verkligen acceptera och smälta att film - animerad! - kan vara så välgjord rent visuellt.

Tintins bisarra relation till Milou kräver ju viss granskning. Milou har dessutom inget halsband, tillhör han Tintin eller är han en fri man? Oklart. Milou är i flera avseenden smartare än Tintin men fungerar framförallt som ett alibi för att Tintin ska tänka högt. "Milou, vad är hemligheten?". Inte fan vet Milou det. 

Skurken var en långnäst, långsint person. Glasögonen fascinerar mig, de är fastnypta på näsryggen. Varför slutade vi med det? Jag vet att min egen näsrygg skulle klara uppgiften.

I övrigt måste vi prata om svartmålandet av långa, krokiga näsor. Eller snarare personerna med vassa ansikten. Jag tar det som en direkt förolämpning att det ansiktsdraget alltid bärs av ondskefulla karaktärer. Vill därför visa er ett par exempel på det allmänheten skulle kategorisera som defekta broskbitar, men som sitter på sympatiska personer. 

Owen Wilsons näsa. Vet vi vad som har hänt? Det ser ut som en slak manslem med ovanligt markerat ollon. 

Vad pratade vi om? Tintin. Jag upptäckte att jag var den enda som skrattade hysteriskt vid ett par tillfällen. Men det är inget nytt. Se filmen. Själv är jag sugen på spelet nu, och tar gärna emot det vid jul. 

Fler blogginlägg från Parisa Amiri