De mest använda apparna på min iPhone är Facebook och Twitter. Jag har inga spel. Däremot har jag SRs app. Sveriges Radio har varit mitt nöje sommaren lång, faktiskt.
P3 Dokumentär, På jakt efter kvinnan, Konflikt i P1, Knarket, Jasons Värld, Medierna, Radiokorrespondenterna och så klart - Sommar i P1.
Har lyssnat på de stora favoriterna från tidigare år och de som fick den stora äran, ofta utan att förvalta den, i år. Ska bjuda på mina recensioner av sommarpratarna, vi börjar med en riktig karaktär.
Johan Lindeberg, upphovsmannen till huvtröjorna med sina sammansmälta initialer som mest liknar ett pi-tecken, betonar varje stavelse i varje ord oavsett ordets vikt i sammanhanget. Det kan vara den mest triviala meningen men han bygger upp den till ett klimax som aldrig kommer. Viskar fram de sista orden, darrande. Man sitter och väntar på den där CHOCKEN han förbereder en för, här kommer ett banbrytande avslöjande, men det kommer aldrig.
En blandning av Bengt Frithiofssons skånska vinsvammel och en tydlig men ändå sympatisk kåthet inför sina egna ord. Jag avgudar hans totala brist på självinsikt och tror att det kan ha varit nyckeln till hans framgångar men också de misslyckanden han berättar om.
Ett av de bästa ögonblicken: "Jag bar en t-shirt med trycket 'I want to die with my blue jeans on'". Romantiseringen, den är fin.
Ett av de sämsta ögonblicken: Att han döpte sin dotter till Blue. Verklighetsförankringen är inte riktigt där.
Musiken: Road trip-musik. Johnny Cash, Nirvana och Pearl Jam. Rock n roll-drömmen en man aldrig släpper.
Dom: Värt. Så värt. Snälla lyssna på det så att vi kan prata som Johan Lindeberg tillsammans. Jag får konstiga blickar på stan.
En kommentar
Skriv kommentar
Jononym gillar detta