Magge bad mig hålla björnen långt borta från henne, hon äcklades av den.

Jag och Margret (alla bra berättelser börjar så, vi är en evig duo, Starsky and Hutch som Kucukaslan sa) fistade till det något rejält minnesvärt för den av oss som inte får minnesluckor med den här björnen i onsdags. Rockbjörnen. Sponsrad av Jack Daniels, som man kunde se på tröjan. Maggan tog drinkbiljetterna när vi gick in, "så att du stannar hos mig". Min lojalitet är inte alltför svårvunnen.

Man kunde alltså beställa Jack and Coke i baren, sånt man aldrig dricker annars. Tänkte därför passa på när Magge knuffade mig i riktning mot baren och sa att hon var törstig. Att få säga det jag alltid velat säga.

 - Hello mr man (få dem alltid att känna sig speciella, fastän du säger så till alla servicemän), två Jack and Coke. EASY ON THE COKE! sa jag helt utan att försöka dölja hur stoltheten peakade till bartendern jag gick till hela kvällen (lojalitet är key, alltid) med ett leende, en blinkning och pekfingret och tummen i en pistolvinkel. Alla fel/rätt. 

Han fnissade, tog en titt på biljetten och man kunde se leendet dö ut. Från mungipa till mungipa rätades det ut. Som när en man ser Anna Anka naken. Det var en ölbiljett. Det antiklimaxet kan endast jämföras med när jag hörde Lykke Li prata första gången och tänkte "det var själva fan". Hon är blåst, är vad jag försöker säga.

Japp. En fråga på det, varför förses aldrig björnar med höftskynken i filmer och dylikt? De har väl också bojangles? Om t.o.m. Gollum har ett, menar jag. OCH BERGSTROLLET I DVÄRGGRUVAN! Gud, Sagan om Ringen - förbryllar mig to this day.