Lördag på festival

Tillåt mig att hitta på ett ord: händelserikheten. 

Händelserikheten här. Eller, tack Anders, händelserikedomen.

Håkan Hellströms spelning, ni vet ju hur jag känner för honom. 

Festivalens vippy-villa Villa Bel Parc var av kroken igår. GlasVegas spelade mp3-filer och både Drake och Biggie kom med bland all indiepop. Känner mer och mer att alla journalister valt sitt yrke bara för att få handduksmateriala sig med the rich and famous. Ängsligt. Själv fick man leka hinderbana för att undgå att trampa på alla utplacerade minor. Det är inte lätt att vara hatad ibland.

Alexander Skarsgårds dansstil. Kvällens samtalsämne. Han är en man som jobbar mycket med axlar och höfter. Hans flickvän - nowhere to be seen. 

Någon fyrade av en brandsläckare i Telia-tältet när jag precis hade halsat en hel öl genom en vuvuzuela. Jag har astma, försöker trycka mig ut genom allt folk som går ut, får inte luft och gör skräckfilmsklassikern - ramlar. Någon indiepoppare lyfter upp mig där jag ligger och hostar upp alveolerna (lungblåsorna, idioter), jag grinar och har tappat bort mitt folk.

Går sedan ut efter att ha legat på golvet i duschen någon halvtimme. Haha. Till Nefertiti. Träffar så många dryga bredrövar, saknade Stockholm.