Rycker upp ytterdörren utan att ringa på, där väntar redan Markus med de två första säsongerna av Mad Men i handen och på andra sidan dörrkarmen står jag med två paket nudlar. Ett snabbt byte, en snabb puss och jag är iväg igen.
Jessica ringer, det finns inget behov av att utbyta artigheter, vi dyker rakt in på hur äcklig den där guidokillen på gymmet var. Möter en bekant, klickar bort henne direkt. Ringer upp så fort den bekanta försvunnit och vi fortsätter exakt där vi var.
Mailar Kristin planerna inför veckan som kommer för att synka och får tillbaka ett mail med de "gig" hon har. Ett otvunget förhållande, när vi pratar avslutar vi varandras meningar och blir höga av varandras närhet, till alla andras skitstora förtret. Jag skrikpratar fortfarande två timmar efter att vi skilts åt.
Säger att Juden är lik en get och får tillbaka en länk, nej, det här är han lik. Min judepojke har skills som ingen annan och är så känslig, smart och fin att jag blir chockad varje gång jag tänker på att jag småhatade honom för tre år sen.
Pratar med Ellie på Facebookchatten, hon svarar långt borta i Thailand och får representera det gäng blondiner jag älskar som jobbar på sin bränna, gråter på fyllan, skvallrar som riktiga fittor, tävlar i vem som kan dricka flest 30-kronorsöl på tio minuter och pratar alldeles för högt bland folk.
Får kika på vilka Johan har bjudit till sin födelsedag. Jag är den enda tjejen bland tio killar. Visst har vi "känt" varandra sen vi var 6 år men utbytte över tio meningar på en och samma dag först för ett par, tre månader sen. "Var inte tjejig nu", hann jag tänka innan jag började smågrina.
Konstigt, egentligen. Visst har jag PMS men förstår inte varför just jag får uppleva den här lyxen varje dag. Med betoning på just jag.
Johans printscreen från vår sms-konversation i helgen:
3 kommentarer
Skriv kommentar
Asså DU <3