Det ante mig

Har ni hört talas om fantomsmärtor? Googla det annars, tänker inte förklara.

Jag är fantombakis idag. Jag gick hem istället för att ludra på stan igår och la mig i normal tid. Vaknar och känner mig bakis, värre än någonsin. Huvudet känns som en svamp doppad i vatten och kroppen är hela tiden tre steg efter. Lovar att det är för att det är söndag och min kropp är en rutinerad jävel.

Förstår ni vad ovärt? Jag mådde piss igår kväll och tänkte för en gångs skull skona mig från ännu en natt med alkoholen som sovsällskap och det gick ändå åt helvete.

Fast en kompis sa att jag kanske är sjuk. Eh, jag blir inte sjuk? Visst har min mage sina dåliga dagar för att jag är laktosintolerant och skräp flyter i mina ådror men sjuk, snälla, jag är inte klen. Riktigt sjuk var jag på Juden och Mackans studentskiva. Aldrig känt att jag missat något viktigt så starkt som då.

Men jag kan berätta att jag planerar en mindre utlandsresa, en del av en world tour, till slutet av veckan så: jag tänker helt enkelt inte bli sjuk. Lite dömt att misslyckas.