Idag pratade vi om Dylan-fantasterna där ute, som avgudar en person de inte känner eller har träffat.
Det närmaste jag kommer en sån kändisdyrkan är, på riktigt, den KÄRLEK jag känner till Beyoncé Knowles. I mina ögon magnifik och fulländad. Hon fick ta emot the Billboard Millennium Award häromdagen, av sin mamma, efter att ha gjort ännu ett av sina otroliga framträdanden och blivit hyllad av Michelle Obama. Börjar ni inte gråta av det mäktiga i detta är ni rubbade på något sätt.
"I love me some Jay-Z". Så står han och ser stolt ut. Äe.
Såg Destiny's Child i Globen när jag var 13, längst fram vid staketet. Grinade konstant i tre timmar. Gör detsamma, hemifrån, när jag youtubar henne. Här är hon som bäst, Sweet Dreams i Berlin och Single Ladies i NY.
De sista sekunderna här får mig alltid att gråta, det är så övermäktigt. Bara att vara av samma art som den här personen är ofattbart egentligen.
2:20-2:30. Queen B.
