Nämen hej

Maja Bredberg 12:04 20 Apr 2012

Så här ligger det till:

Den har bloggen har, då den ju inte är något annat än en förlängning av mina tankar, lidit av utbrändhet en längre tid. Det gör den förresten fortfarande. Det är inte så mycket mer att göra åt saken än att ta det lite lugnare än tidigare. Vilket både jag och bloggen försöker göra.

Under tiden vi vilar kommer jag att skriva lite andra texter som ni gärna får läsa.

Den här till exempel som jag skrivit om Venus-tårtan och vårt rasistiska samhälle.

Jag vill också tacka för alla rara uppmuntrande kommentarer från er läsare. Jag saknar er med!
Lovar att vi kommer att höras av mer längre fram hörni.
Puss och kram. 

Gilla:
upp
511 röster

Maja Bredberg

Prenumerera: RSS-flöde

Maja heter Maja och tycker att folk gör bäst i att uppfatta hennes främsta karaktärsdrag, kärvhetensom urgullig. "Livet blir så mycket lättare då". Hon gillar att vara söt och tycker att det skulle vara rätt kul om man slapp att dö.

Förutom evigt liv gillar hon kaffe och smeknamnet "slut puppy".

Maja Bredberg når du direkt på:
maja.bredberg@nojesguiden.se

Sugen på att RSS:a Majas blogg? Klicka här.

 

Best of Maja:

 - Att vara ung mamma. 

 - Främlingsfientlighet är vårt största hot. 

 - Run the world, en uppmaning. 

 - Slampiga r'n'b-artister. 

 - Sveriges enda rasist. 

 - Begränsande kvinnliga attribut. 

Arkiv

Visa hela arkivet eller…



Jo, det handlar VISST om er

Maja Bredberg 13:58 30 Dec 2011

Nina Åkestam skrev om feminism och jämställdhet för ett tag sedan, där hon i blogginlägget ”Nej, det handlar inte om dig” gav män som stör sig på jämställdhetssnack carte blanch.

Well, jag tar härmed officiellt tillbaka den frisedeln för all of y’all.

Delvis därför att jämställdhetsarbete handlar om ALLA och innefattar ALLA och om man inte begriper det och kan se att alla människor bidrar till någon form av förtryck av andra – då behöver man fan ta sig en rejäl funderare.

Men framför allt pga att OM ni som män gnäller när feminism kommer på tal, eller när folk påpekar strukturella orättvisor och belyser problematiken med sexism, OM ni tar illa upp av det och känner er ansatta i er mandom och vill svära er fria från allt ansvar med den geniala förklaringen att inte just ni personligen slår och våldtar kvinnor (den sorgsamt vinande vinden blåser en ensam tumbleweed rakt genom hålet i huvudet på er) så har jag detta att säga till er:

JO, DET HANDLAR OM ER.

DET HANDLAR FAN VERKLIGEN, PRECIS, EXAKT JUST OM ER BORTSKÄMDA GNÄLLSPIKAR.

Hacka i er den insikten nu och bara skärp ihop er.

Gilla:
upp
50 röster

I've been thinking about you

Maja Bredberg 13:42 30 Dec 2011

Jag gav mig själv ledig ett tag och sov i uppskattningvis en veckas tid. Varför det blev rather tyst här, om ni nu la märkte till det?

Nåväl. Är något mer utvilad nu (skrev utvildad först, en sanning man i så fall hade tvingats ta med en nypa salt), men har en massa gamla blogginlägg som trängs i skallen på mig. Det stör min inre frid, så med en bedjan om ert överseende gällande att det kanske inte är de färskaste av ämnen tänkte jag nu skriva av mig dessa blogginlägg. Får ur mig allt. Komma till peace innan vi vänder blad. Blogga skiten ur 2011, alltså. Varsågoda! 

Gilla:
upp
35 röster

Jag och Irma ba

Maja Bredberg 13:13 28 Dec 2011

Har slutat svassa. Släpdansar mig istället runt i köket till toner av kvinnlig ångest och lagar extrema mängder mat samtidigt som jag tycker lite synd om mig själv. Lika delar värdigt och ovärdigt, som bäst.

Gilla:
upp
40 röster

En sista grej sen släpper jag det här

Maja Bredberg 11:50 28 Dec 2011

Angående att välgörenhetskritiken inte skulle vara kritik riktad mot enskilda välgörare (Puhlease, vem kritiserar ni annars? Det är ju de som möjliggör verksamheternas existens.) och att allt i själva verket handlar om att man är missnöjd med att borgarna nu gör det möjligt för privatpersoner att göra skatteavdrag på pengar man skänker till ideella hjälporganisationer, vill jag ha sagt detta: 

1. Välgörenhet är (åter igen) inte en motsats till välfärd. Det är inte ett substitut, det är ytterligare ett alternativ som hjälper människor där staten och samhället misslyckas. 

2. Välgörenhet har ingen politisk ståndpunkt, inget politiskt budskap. Välgörenhetsarbete grundar sig i tron på människan, att tillåta sig känna solidaritet med sina medmänniskor. Det är att avstå sin egen girighet och främja känslan av gemenskap, en alldeles självklar del i de flesta religioner. 

3. Det nya skatteavdraget är så litet att den enda skillnad den gör är att månadsgivare som nu skänker 150 kr i månaden kan öka upp till 200 kr utan att ens privatekonomi skulle drabbas. Jag stödjer inte nuvarande skattepolitik, men av allt som de gör - av alla avdrag och skattelättnader som införts - så är DEN HÄR något att klaga på? Som gör att privatpersoner kan ge lite mer till ideella organisationer som hjälper utsatta? Briljant jävla logik, hörni. 

4. Välgörenhet handlar om långt mer än bara pengar. Det räcker med att finnas till för någon annan. Till folk på Twitter som får ont i hjärtat av Röda Korsets tv-budskap att många gamla sitter ensamma och övergivna under julen, och resten av året med för den delen, kan jag glädja med att finns det en lösning på problemet. Massor av organisationer som behöver just folk som får ont i hjärtat av orättvisor och kanske har en eftermiddag ledig någon gång ibland att gå och ta en fika med en tant eller gubbe. (Det är mest tanter, iofs. Gubbarna är döda, sega eller lite skrajsna.) 

5. Alla kan inte bidra, men många kan. Att vi i Sverige har en så fruktansvärt stor medelklass borde rimligtvis innebära att en hel del fler skulle kunna stödja och hjälpa till på olika sätt och vis. Med betoning på borde, för ni ser ju hur fucked up den här världen ter sig allt som oftast.

Gilla:
upp
45 röster

Välgörenhet och välfärd är inte varandras motpoler

Maja Bredberg 12:20 22 Dec 2011

Jag har begripit att min inställning till välgörenhetsarbete inte är särskilt populärt i kulturarbetarkretsar. Faktum är att den enda som jag har sett hålla med mig är Rebecka Åhlund (vi delar även samma åsikt om den sura lakritsgubben på Söder). Som om det vore givet att man ska vara så himla reaktionär och ifrågasätta all form av frivilligt engagemang då man väljer att tolka det som sporadiska infall vars grund vilar på det nyckfulla i människors stundom dåliga samvete och att det är helt förutan både byråkratisk kontroll och löfte om kontinuitet i pengaflödet.

Jag tycker att det är ett bakvänt och människosnålt resonemang.

Jag vet att det är lätt att idealisera staten och statens roll. Att blicka tillbaka till en svunnen tid där statsmakten tog ansvar och då alla inte bara var förvisade till att vara individer, utan då det fanns en samhörighet och ett vi.
Det blir svårt att blicka tillbaka på 2011 och använda samma ord. Därför att alla är sin egen lyckas smed nuförtiden. Ingen vill bli utpekad som svag alldeles allena. Vi förljuger oss själva upp i samhällsklasser, stiger inbillat i grad med hjälp av yttre attribut och skitprylar, då vi glömt att den riktiga styrkan finns att hämta i att vara svaga tillsammans. Att vi fan måste vara där för varandra.
Jag har aldrig varit så ensam och skamfylld som åren jag var sjukskriven. Jag kände mig som en fruktansvärd belastning för alla er andra, och jag förstår att jag delar den erfarenheten med många – men jag vill inte att någon annan sjukskriven eller arbetslös person ska känna det. Stigmatiseringen som den borgerliga arbetslinjen ger är fullständigt absurd. Jag vill att ni ska känna att det är okej. Att man får trilla. Att man kommer att trilla. Att det är oundvikligt och att fallen sker oftare om man har det taskigt socialt förspänt redan från början men att jag och alla andra finns här för er när ni trillar. Oavsett. 

Det är en inställning som gör att jag aldrig skulle rösta på något parti som skär ner på samhällets sociala skyddsnät. Det är också samma inställning som gör att jag tror på aktiv välgörenhet. För jag tror på ansvaret vi har gentemot varandra. Jag tror att det sträcker sig utanför valurnorna och att det är något vi måste pyssla med dagligen om det ska bli något av den saken.

Låta (hur förfulad den känslan än må ha blivit) det där dåliga samvetet styra. Inse att man har sin plats i samhället på bekostnad av någon annan. Fatta att allt det man blivit skänkt här i livet inte är något som man automatiskt förtjänar bara för att man råkar ha fått det. Se att man faktiskt visst har en del i samhällsutvecklingen, att vi alla har. Och acceptera att skuld inte bara är intet värre än att det känns jävligt pissigt, utan att det också innebär en möjlighet till ansvarstagande. Att det dåliga samvetet och den jobbiga skulden betyder att du både måste och faktiskt kan gör något.

Så ser i alla fall jag på saken och därför har jag en öppen och uppriktig fråga till alla som anser välgörenhet vara förrädiskt:
- Vad gör du istället? Vad gör du istället för att bidra till en utveckling där människor inte hamnar i utanförskap? Vad gör du istället för att hjälpa andra?

Det är inte som att det räcker med att rösta vänster en gång var fjärde år och sedan gå runt och muttra missnöjt om att majoriteten av Sverige tydligen inte håller med en längre. Ska vi vänta på revolutionen och sedan börja bry oss?

Det enda logiska jag kan se är att vi gör något idag, och imorgon, och dagen efter det, och sedan låter de handlingarna fortlöpa i typ: all evighet. Det är vad vi måste göra. Ta lite jävla ansvar. För jag vill mena att det är avsaknaden av just det vardagliga ansvarstagandet som är den största skillnaden mellan då och nu.
Välgörenhet är nämligen inte motsatsen till välfärd. Det är inte som att nedrustningen av välfärdsstaten och utförsäljningen av allmännyttan går hand i hand med att folk skänker pengar vid jul. Vill inte spräcka någon idyllisk illusion här, men inte ens folkhemmet räckte till fullständigt. Till och med då fanns och behövdes ideella hjälporganisationer. Därför är det precis lika slött att rösta vänster och sedan bara luta sig tillbaka och förvänta sig att staten ska ta hand om allt, som det är att rösta höger och ge bort lite extra pengar en gång om året och tro att saken är biff.

Det finns inte en byråkratiskt uppfunnen struktur i världen nog genomarbetad att den självgående kan ta bort fattigdom och utanförskap, vi kan inte sätta våra förhoppningar till att någon annan ska lösa det åt oss. Vi måste känna att skuldbördan vilar på oss, vi måste känna att ansvaret är vårt – oavsett politiskt styre så måste vi ta ansvar för våra medmänniskor.

Så. Till folk som avfärdar välgörenhet med att det inte är tillräckligt – ni har helt rätt.
Ingen av oss, och ingenting vi gör, kommer någonsin att vara tillräckligt. Därför har det aldrig handlat om att välgörenhet är någon gyllene lösningen. Det är däremot ett (1) sätt att med små medel, så små som bara du själv och din tid, kunna göra lite jävla skillnad för någon annan.

Just nu känns det viktigare än någonsin att folk börjar agera på de solidaritetskänslor som torde finnas i oss alla. Att vi uppmanar oss själva – framför allt om man är missnöjd med den politik som förs idag - att ta ställning, inte bara i ord utan också i handling. För hur mentalt bakbunden är man inte om man i sina försök att föra fram sina politiska principer låter teori gå före agerande? Hur menlöst är inte det engagemanget?

Gilla:
upp
84 röster

Döpte tydligen min årsbästalista till "BÄSTA 2011 punkt slut". Bestämd much?

Maja Bredberg 08:44 22 Dec 2011

Aja. Så kan det gå med uppfostran ibland. Här är min sammanställning av 2011 års bästa låtar. I väl avvägd ordning. Alltså, bäst kommer först. HÖR DU DET SIMON EMANUEL? Bäst. Kommer. Först. Vissa av låtarna är såklart löjligt självklara om man tar hänsyn till hype - som Aleks En dröm. Andra är guldtunes som fått alldeles på tok för lite uppmärksamhet - däribland Malena Uamba som ni borde hålla noga utkik efter 2012 då hon är fullständigt, och då menar jag fullständigt, ljuvlig. Nå, så blev det i alla fall: 2011. Bra jävla musikår, bra_jävla_musikår.

Enda tillägget är att listan uteslutande innehåller låtar som går att finna på Spotify. Annars hade givetvis Nimo och Adiam Dymotts tolkning av Drakes Marvin's Room hamnat  högt upp på listan. Det är dessutom den bästa av alla covers som gjorts på den där låten - gud, jag spelade SÖNDER den, hela sommaren, den tonsatte min sinnesstämning så precist, jag levde i deras mjuka röster. Tillsammans Big K.R.I.T.s Money On The Floor som tamejfan är årets banger enligt moi.


Jag tror att ni kan knipa hela spellistan från min Spotify?

Gilla:
upp
59 röster

Varför välgörenhet visst är av vikt

Maja Bredberg 17:15 19 Dec 2011

 

Precis som alltid när det är kallt, snöigt och mitt uppe i den mest hektiska spending season på året poppar en rad olika välgörenhetskampanjer upp. Folk twittrar för ideella hjälporganisationer, statliga bolag går åter igen samman i Musikhjälpen som avslutades igår (i förrgår? dagar flyter verkligen ihop i kassaköerna) och drog in över 18 miljoner kronor som går till utbildning för flickor. Framsidan av julhandeln är torde vara gåvorbiten.

Men nu är det ju förstås inte alla som gillar välgörenhets-stylee. Det finns alltid något att klaga på. Precis lika mycket som jag hatar de idioter som spelar smarta och påpekar att det minsann är viktigt att ALLA barn ska få gå i skolan och att man inte bara borde fokusera på flickor, plz die alla ni slugtänkta stackare, så hatar jag vänsterns klassiska ställningstagande är det kommer till välgörenhet. Att det skulle vara fult att engagera sig för andra människor, att man springer borgarnas ärenden, att man bidrar till en värld där välfärden helt och hållet är avhängig privatpersoners eventuellt goda hjärta.

Som ni may or may not know tillhör jag Stockholms Stadmissions volontärverksamhet. Det gör jag – inte för att jag stödjer en samhällsutveckling där man flyttar ansvar och inflytande från staten till det ytterst nyckfulla i den privata sektorn – utan för att jag tror på solidaritet.

Jag har i de senaste riksdagsvalen upplevt en stor frustration då min skatt, som jag stolt och gladeligen betalar, sänkts på bekostnad av det som jag håller allra högst med vårt land Sverige. Under tidigare regeringsperioder då man fört en politik som sett det nödvändiga i att skapa ett mer rättvist samhälle genom skatt, har de med annan åsikt kunnat hitta en kompromiss, en individuell lösning om man så vill, genom exempelvis skatteplanering. Det funkar tyvärr inte åt det andra hållet. Det spelar ingen roll hur mycket jag vill ge tillbaka den där extra 500 lappen som Anders Borg roffat åt mig. Det spelar ingen roll att jag hellre vill att den – och lite till av min lön, tack – ska gå till statligt kontrollerad barnomsorg, äldrevård, sjukhus och stöd och bidrag till människor som är plain fattiga, arbetslösa eller inte är arbetsförmögna. Det finns ingen bakvänd skatteplanering för oss.

Därför sysslar jag med välgörenhet. Inte för att jag i någon nobel, självuppfyllande gest förbarmar mig över samhällets svaga, utan för att folk fucking hungrar och fryser. Nu. Idag. Och jag fattar verkligen synpunkten att det här är något som staten och kommuner ska ta hand om. Jag håller med! Men verkligheten ser inte ut så. Vi vet redan om att politiken som drivs idag aktivit demonterar den välfärdsstat som vi tidigare upplevt, att tryggheten stjäls från de mest utsatt, att folk är väldigt fokuserade på sitt och tappat förmågan att se samband mellan allas våra handlingar. Att då som vänstermänniska låta sin politiska uppfattning, några jävla ideologiska dogmer, principfast styra över insikten att folk behöver hjälp och att dagens samhälle vägrar dem det, det är inte solidaritet för mig.

Eftersom vi lever i en demokrati måste jag acceptera att den politiska kompassen just nu vibrerar kring profitpolen och individens hava och mer hava, men jag tänker inte låta Alliansens politik definiera hur mycket jag bidrar med till samhället. Vill de inte ha mer av mina skattepengar kommer jag att tills vidare se till att de pengarna hamnar där jag vet att de gör nytta. I exempelvis organisationer som drivs delvis av privata gåvomedel och delvis i uppdrag av Stockholms Stad, i vilkas enskilda verksamheter det jobbar människor som bland annat ser till att hemlösa har någonstans att vara, unga tjejer kan få stöd, som ger billig eller gratis terapi till ungdomar och ger ensamma gamlingar platser att umgås på, som ger ekonomiskt bidrag till de allra fattigaste som staten idag sviker. Och som dessutom uppmärksammar allmänheten på dessa orättvisor och driver på utvecklingen gällande hur vi ska jobba med sociala problem på bästa sätt – som att Stadmissionen nu, efter att ha drivit dygnet-runt-öppna akutboenden i ett års tid (utan att ha fått ersättning för de timmarna på dagen då byråkrater tidigare tyckt att hemlösa inte är i behov av väggar och tak, inte ens under vintertid) nu slutligen har fått Stockholms Stad att inse att alla härbärgen borde vara dygnet-runt-öppna då det är direkt inhumant att rutinmässigt slänga ut folk på gatan varje dag och att ökad kontakt ger ökad chans att lyckas hjälpa gästerna att ta sig ur sin hemlöshet.

Det om något är väl värt att bidra till? Oavsett politiskt ståndpunkt?

Det behöver inte ens vara pengar. Det kan lika gärna vara tid. Lite jävla engagemang. För någon behöver baka en sockerkaka till de hemlösa gästerna på Bostället på onsdag, och om det inte är jag som gör det, så kunde det kanske vara du.

Gilla:
upp
66 röster

ALLA mina fyra instagrambilder från julfesten

Maja Bredberg 12:46 16 Dec 2011

Hade höga skor på mig för första gången på rätt länge. 

Spegelbild. Spännande instagramfiler som repar en i ansiktet, för övrigt.


Hängde med Benke, min favorit i världen. Vi har förresten gått i samma skola, Högalidsskolan. VÄLDIGT VIKTIGT, åtminstone för dessa två gamla söderungar. 

Och så här mår jag idag. Så pigg och perky. :D Tror att jag kanske har blivit "sjuk".

UPDATE: I helgen kanske jag t o m skriver EN TEXT här. _På bloggen_ Vad säger ni om det va!?

Gilla:
upp
81 röster

2 alternativ

Maja Bredberg 08:52 15 Dec 2011

Antingen har jag börjat hata er alla grundligt. Eller så har jag stressat mig igenom dagarna till dödens rand varje kväll, för att kollapsa i drömlös dvala och sedan återuppstå cirka 06:00 varje morgon pga juldeadlines.

(Det är det andra alternativet.)

Ikväll maxar vi stressen med julfest på jobbet. Kom just på att Malcolm och jag glömde att klä granen igår - som han för övrigt har huggit ner själv, för man har väl uppfostrat en provider av stora mått va - när vi i stället låg i badkaret med varsin tandpetare och åt oliver. Även oliverna kom han hemsläpandes med. En liten farbrors-unge, en liten olivburk. "Jag tänkte att vi kunde äta dessa i badet och läsa en bok."

Gud. Man måste ju verkligen älska det barnet. Livsnjutaren. 

I alla fall. TILLBAKA TILL MIG. Ikväll alltså. Julfest. Jag har för första gången någonsin givit blanka fan i att hetsa runt i butiker för att hitta den "perfekta" klänningen. Valde mellan en begravningsklänning från 50-talet (övertydlig symbolik) och en svart, slinkig sak från typ 40-talet. Något sådant tjafs. Det blev den sistnämnda. Jag hade den på julfesten som jag visade bilder från häromsistens, tänkte att det får fan duga. Dock att jag får klara mig utan det blåa discoljuset den här gången. u_u

 

Och om det är någon gammal bekant som känner igen posen så är det, mycket riktigt, en tidlös klassiker för den här donnan.


Observera gärna att det står PROBLEM! på linnet. Min morsas humor aka "it's funny 'cause it's true".

Ville v_e_r_k_l_i_g_e_n börja morgonen med glögg men visste inte om det är riktigt kosher? 

 

Gilla:
upp
78 röster

Bloggar

  • Stockholm
  • Göteborg
  • Malmö


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!