Nämen hej

Maja Bredberg 12:04 20 Apr 2012

Så här ligger det till:

Den har bloggen har, då den ju inte är något annat än en förlängning av mina tankar, lidit av utbrändhet en längre tid. Det gör den förresten fortfarande. Det är inte så mycket mer att göra åt saken än att ta det lite lugnare än tidigare. Vilket både jag och bloggen försöker göra.

Under tiden vi vilar kommer jag att skriva lite andra texter som ni gärna får läsa.

Den här till exempel som jag skrivit om Venus-tårtan och vårt rasistiska samhälle.

Jag vill också tacka för alla rara uppmuntrande kommentarer från er läsare. Jag saknar er med!
Lovar att vi kommer att höras av mer längre fram hörni.
Puss och kram. 

Gilla:
upp
511 röster

Maja Bredberg

Prenumerera: RSS-flöde

Maja heter Maja och tycker att folk gör bäst i att uppfatta hennes främsta karaktärsdrag, kärvhetensom urgullig. "Livet blir så mycket lättare då". Hon gillar att vara söt och tycker att det skulle vara rätt kul om man slapp att dö.

Förutom evigt liv gillar hon kaffe och smeknamnet "slut puppy".

Maja Bredberg når du direkt på:
maja.bredberg@nojesguiden.se

Sugen på att RSS:a Majas blogg? Klicka här.

 

Best of Maja:

 - Att vara ung mamma. 

 - Främlingsfientlighet är vårt största hot. 

 - Run the world, en uppmaning. 

 - Slampiga r'n'b-artister. 

 - Sveriges enda rasist. 

 - Begränsande kvinnliga attribut. 

Arkiv

Visa hela arkivet eller…



I remember better days

Maja Bredberg 06:52 24 Oct 2011

I remember better days - det är dagens mantra, courtesy of Graham Nash och hans Songs for Beginners. För att stärka budskapet i ordföljden aktiverade jag fler sinnen genom att kolla igenom lite bilder från i somras då jag var något mer mentalt fri än just nu, åtminstone vill jag intala mig själv det, och jag fann detta. PRECIS LIKA MISSNÖJD. Ha! Better days i sin mest reella form blir för mig inte en fråga om förändringskraften av inre kvalitéer utan omtanke och välsignelse från yttre omständigheter. Värme och bubbel. Detta är vad vi kallar: LIVSINSIKT.

Nu tar denna wounded bird och slutar prata om sig själv i tredje person och äter upp sin humble pie. Ämnar bli mätt.

Gilla:
upp
27 röster

-

Maja Bredberg 14:02 23 Oct 2011

Just nu är jag så jävla vansinnigt arg att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag vill stampa sönder golvet, riva upp parketten i mitt vardagsrum planka för planka, slå stora hål i mina väggar så att gasbetongen yr och skrika och vråla tills att allt glas i alla fönsterrutor går sönder. Jag vill vräka omkull möbler, slita ner taklampor och elda upp kläder. Samt en och annan människa. Jag är så förbannad och äcklad och besviken att allt detta känns fullt genomförbart. Jag har ilska nog åt det, jag har adrenalin så det räcker och även om musklerna kan verka oansenliga så är jag snudd på övertygad om att mitt inre rage skulle anta existensen av en tornado om jag så bara öppnade munnen.


Istället sitter jag helt tyst på en köksstol. Vandrar mentalt igenom alla steg, all kontakt och alla ord, låser metodiskt dörr efter dörr. Strax är allt återställt.

Gilla:
upp
32 röster

Skogskyrkogården en oktobermorgon

Maja Bredberg 15:54 22 Oct 2011

Tidigt imorse åkte jag och pappa vår sedvanliga tur med bilen och diskuterade livet. Vi åkte, som så många gånger förr, förbi Skogskyrkogården då den råkar vara den kanske absolut bästa platsen i hela Stockholm.

Det här är min pappa! Och här ser ni ju klart och tydligt vem jag fått all bisterhet ifrån. Han ville inte alls bli fotad utan letade efter en gravsten som han hade sett förut som hade en massa artiklar på sig från något land i Sydamerika. Pappa var säker på att mannen som låg begraven var något slags radikal, någon viktig vänsterkämpe av något slag och att vi skulle hitta gravstenen och ta reda på hans namn. Det gjorde vi inte.

Jag hittade istället en brunn som jag tyckte väldigt mycket om. Och en gravsten tillhörande en gammal droskägare. Pappa hittade en sten i minneslunden som det stod "Var tog du vägen?" på som han tyckte var väldigt rolig. I övrigt avfärdade han hela begravningskulturen som mänsklig fåfänga. "När man är död är man död", som han uttryckte det. Men han kunde ändå inte hjälpa att bli lite imponerad av en abstrakt, trekantig gravsten som stod gömd under en tall.

Även jag fick feeling.  

Gilla:
upp
29 röster

Some day, we'll get it together and we'll get it all done

Maja Bredberg 18:21 21 Oct 2011

En 4-årig pojke hittades mördad i Ljungby i söndags. I fem timmar hade han varit borta innan de fann honom. En av polisens teorier är, som ni säkert har läst, att pojken blev mördad av ett eller flera andra barn. I Aftonbladet uttalar sig ett vittne om hur ungarnas lek på lekplatsen den eftermiddagen successivt gick från skojbråk till att bli allt mer allvarligt, hur fler barn anslöt sig, hur stämningen blev allt hetsigare och att den 4-årige nu döda pojken verkade utsatt. Barnaskaran rörde sig sedan mot skogen och vittnet, eller pappan rättare sagt, som såg detta var i lekparken med sitt eget barn. En liten pojke som också ville följa med de andra barnen, men som råkade ha turen att ha en pappa på plats som kunde ta ett beslut att de istället skulle gå hem.

Om det visar sig att den 4-årige pojken fallit offer för en störd vuxen människa är det på något vis mer greppbart än att han skulle ha dödats av någon av sina lekkamrater. Förstås. Men var som aldrig kan bli förståeligt i mitt huvud, aldrig någonsin, är att det fanns vuxna på plats som noterade att leken var aggressiv, som la märke till hur den 4-årige pojken verkade ansatt - och inte gjorde något. Ett annat vittne berättar att det senare hördes skrik och upprörda barnrop. Ingen vuxen orkade bemöda att lägga sig i. Pappan kände att den arga leken bortåt skogsdungen inte var något för hans barn och tog ansvar för sitt och gick hem. Den vuxen som hörde de upprörda barnrösterna brydde sig inte att se efter vad som orsakat dem.

En 2-årig flicka blev överkörd i Kina i förra veckan. Hon hade tultat iväg själv och råkat hamna mitt i gatan. Tre gånger och av två olika bilar blev hon överkörd, båda förarna smet och det stora antalet människor runtomkring reagerade till en början inte alls, utan flickan lämnades kvar mitt i gatan. Till slut drogs hon åt sidan av en förbipasserande. Flickan avled till följd av sina skador och i Kina rasar nu (så gott som det kan rasa där, I guess) en debatt om moral. En rikstäckande anklagelse har slängts ut om att materialism har ersatt moral.

Jag undrar var vår svenska moraldebatt är. Hur kan två vuxna människor på olika sätt notera att något inte är som det ska och ändå inte göra något? Hur kan vi ha gått tillbaka i utvecklingen så? Varför vägrar vuxna människor att bete sig som just vuxna människor och ta ansvar?

Det finns inte en enda förälder, någonstans på hela den här jorden, som ensam har hand om och uppfostrar ett barn. Vare sig man befinner sig i barnets närmaste krets eller rör sig i periferin på skolgården eller lekparken eller på gatan så har man ett ansvar. Därför att de är barn. Och vi är vuxna. Hur mycket jag än anstränger mig kommer jag aldrig att kunna vara med min son i varje moment där han behöver stöd av en vuxen. Det kommer att vara stunder då jag helt enkelt inte kan vara där fysiskt. Jag litar på att någon av er andra som befinner er där istället gör ert bästa. Jag har inget val än att lita på er.

Det är därför jag blir så iskall inombords när jag läser om dessa vittnen. De är med största sannolikhet inte värre människor än någon annan. De lever väl sina liv så gott det går, med allt vad det innebär av vardagliga bekymmer och glädeämnen, och följer normen av hur man beter sig ute i samhället. En norm som är plåsamt påverkad av inställningen att alla är individer som rår fullständigt över sin egen tillvaro. Att man, med lite flit, får det man förtjänar och därmed också förtjänar det man får. Att det liksom skulle finnas en sådan inbyggd funktion i systemet. På sätt och vis är det lustigt att det ens finns vuxna som tror på detta automagiska rättvisesystem, som ju trots allt är betydligt mer verklighetsfrånvänt än barnens noggrannhet att dela godisbitar lika. 

Den bristande logiken i det vuxentänken återfinns i lekparken eller på gatan. Man ser efter sitt eget hus, så får de andra se efter sina. Nu finns det dock ingenting som heter "att lägga sig i" eller "sköta sitt", det finns bara att vara närvarande eller att vara feg egoist. Pappan på lekplatsen i Ljungby sa efteråt att han så klart skulle ha gått efter barnen när de sprang iväg - om han visste då vad han vet nu. Med den hittepålösningen kan ju alla bli superhjältar och i retroaktiv trygghet ta ansvar. Supersmart! Om det inte vore för att vi ju ligger lite efter i vårt tidsmaskinsbygge, något som är totalt förödande för oss som inte är klärvojanta. Varför inte ta och stanna kvar i nutiden och bara steppa upp sitt spel som vuxen människa istället? Vi vuxna vet vad som är okej eller inte okej på en lekplats. Vi vuxna ser när leken plötsligt blir till allvar. Vi vuxna kan gå in och hjälpa barnen med situationen som uppstår. Vi vuxna kan finnas där. Vi inte bara kan, vi måste. Det är liksom villkorat vår gemensamma existens, att vi faktiskt bryr oss.

Som vuxen vet man vad som händer när man blir överkörd av en bil. Man vet också att man inte tittar på när ett barn verkar utsatt i en aggressiv lek i parken. Förutom inneboende trötthet, rynkor och kroppsodör har vi vuxna nämligen något som barnen saknar. Vi har en djupare förståelse för handling och verkan. Något som däremot kännetecknar den livsprocess vi kallar att vara barn är att det kan vara lite si och så med det där konsekvens-tänkandet. Vill man då claima att man har blivit vuxen får man tyvärr hacka i sig insikten vi inte har någon acceptabel ursäkt för obefintlig förståelse för konsekvenser. Således är det också för oss med konsekvenstänk underförstått att ansvaret för utgången alltid är vårt att bära.

(Rubrikslåt)

Gilla:
upp
36 röster

Get, that, dirt off ya shoulder

Maja Bredberg 21:49 18 Oct 2011

Spännande dag då jag bland annat har fått en barnhatare/alt (min egen tolkning) reborn baby-tillverkare på halsen samt att surt ha blivit ställd mot väggen med frågan "Någonsin hört talas om kondom?" angående att ha blivit mamma som ung. Hört talas om kondomer har jag förstås gjort, men vad jag har förstått så ska de vara rätt värdelösa som ungar?

SKÄMT ÅSIDO. 

Tyvärr är inte kommenterarna ett skämt. Så. Vilken trevlig värld vi har där vissa bemöter mödraskap, aborter och kvinnlig sexualitet på ett direkt vidrigt sätt. Verkligen gulligt. Jag hade glömt bort, förträngt, att folk beter sig på det här viset. Vill väga upp med att tacka för alla vänliga ord och ge kärlek till alla kvinnor där ute, var stolta och stay stong i pisstider. Tack på förhand.

Gilla:
upp
41 röster

Malcolm tipsar om att åka på konstutflykt till Västertorp

Maja Bredberg 17:25 18 Oct 2011


I fredags hängde jag och Malcolm lite i Västertorp och kollade den fina konst som finns där på tunnelbanestationen.

Verken är gjorda av Jörgen Fogelquist som inspirerats av Sveriges första luftballongfarare S. A. Andrées och hans luftballongfärd till Nordpolen 1897, som sedermera visade sig skulle bli hans sista expedition. De dog hela bunten.

Recensionen från en taggad konstvetare modell mindre: "Det här är mycket väl utförd konst, mamma, de har liksom ristat i in stenen - som kilskrift, ja, fast med ballongbilder."

 

Gilla:
upp
31 röster

If I move too fast just let me know / 'Cause it means you move too slow

Maja Bredberg 12:07 18 Oct 2011

Jag har sett på Twitter att någon/några blev upprörda över citatet där jag konstaterar att jag har lätt för att bli gravid och att jag inte är ett fan av p-piller. På riktigt. Någon var till och med så rar att hon tog sig tiden att lista en rad andra skydd som samhället erbjuder för att undvika oönskad graviditet. Tack för upplysningen, det var vänligt. 
Nu råkar jag dock vara en grown ass woman som kan tänka själv och ta egna beslut, varför det kanske inte är helt omöjligt att jag har testat en del av de skydd som finns på marknaden? Ja, det KAN ju vara så, men låt oss för säkerhets skull gå igenom listan och kolla.

 
Kondom.
Ja, men detta har jag ju hört talas om. Bra grej. Dock kan det vara en rätt dyrköpt lösning för personer som lever i en relation i flera år och ligger med varandra så fort de får lust, eller är det bara jag som är sniken?
 
Mini-piller.
Har provat dessa, ja. Efter att vanliga p-piller inte funkade. Först blödde jag inte alls på typ ett år, tyckte att det var hur smutt som helst. (Extremt oansvarig inställning till sin egen kropp, jag vet. Men jag är ju periodvis lat.) Sedan blödde jag i tre månader på raken. Inte ens en förlossning har fått mig att blöda så mycket, så länge. Kom fram till slutsatsen att jag spontant tycker att det är obehagligt med saker som påverkar kroppen på det viset.
 
Spiral.
Det här har jag också testat! Jag älskar ju att gå till gynekologen, känner mig alltid så ompysslad och gullad med där. [Har förresten tips till er som tycker att det är obehagligt att gå till gynekologen: 1) Ha på er en klänning/kjol, på så vis slipper man känna sig helt konstigt avklädd till hälften och behöver bara dra upp lite tygsjok. 2) Glid ner superlångt i gynstolen - och slappna av. Detta fick jag lära mig av min mormor!] Spiralen satte i alla fall min goa barnmorska in på en torsdag, sedan störtblödde jag hela helgen - tänk er Carrie, och tog ut den på måndagen då den äventyrade mitt hälsotillstånd. Kul liten erfarenhet.
 
Pessar.
Stod sist på listan av skydd jag ville stoppa i min kropp, har inte hunnit prova det då jag haft en lugn tillvaro i avhållsamhet istället. Återkommer med recension om jag börjar knulla igen.
 
 
Så, för folk att låtsas som om det vore så jävla enkelt och självklart att alla hittar ett skydd som funkar bra för dem, det är en sådan bull stil. Sedan när har den här typen av fördömande gjort något som helst gott för det säkra sexet? För att inte tala om att moralisera över en annan kvinnas sexualitet – och i det här fallet även hennes moderskap – som är så osysterligt det någonsin kan bli. 
 
Men för all del, hoppas att ni sexualkritiker känner er duktiga nu och att ni kunde läsa detta klart och tydligt uppifrån den höga hästrygg ni sitter och balanserar på. Giddyup outta here nu.

 

Gilla:
upp
42 röster

Bloggar

  • Stockholm
  • Göteborg
  • Malmö


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!