Huvudmeny

"Välkommen hej. Sluta gråt. Sluta veva. Ta det med stil."

Maja Bredberg 22:16 11 Sep 2011

Jag var tyvärr bortrest då senaste Nöjesguiden kom ut och missade helt uppståndelsen kring Rebecka Hedströms krönika "Ey lyssna, håll käften!". Och i ärlighetens namn har jag i efterhand bara orkat backtracka lite grann innan jag blev helt knockad av alltsammans.
Att det hela gick från en text om hur oreflekterande män agerar när det kommer till kvinnors kroppar (en inte helt ovan tanke, kan tyckas), till att sluta med att svensk hiphop reagerar med ilska är föga förvånande. Precis som att man inte direkt lyfter på ögonbrynen när hela debatten nu har trillat omkull och helt kommit att handla om hur kvinnliga feminister med olika syn på kvinnans frigörelse ska battla ut det sinsemellan, för nu är det "kris" i kvinnoleden, medan killarnas insats i ursprungsdiskussionen var att bröla ett par slagord innan de sedan slank iväg obemärkt. Och genom den smidiga exiten lyckades få alla att än en gång diskutera PROBLEMET MED KVINNOR I GRUPP. Ni vet, de där jädra kvinnorna som aldrig kan komma överrens?!

Jag tycker att det är rätt bedrövligt att tjejor i grupp bara kommer och TAR EN MASSA PLATS när det finns andra i grupp som bättre behöver det utrymmet. Som för en gångs skull borde få förmånen att få bli skärskådade, analyserade och få feedback. 

Jag tänker främst på svensk hiphop. Männen inom svensk hiphop. Ni vet, de där som inte riktigt kan ta kritik.

Svensk hiphop är ju till uppbyggnaden ett stort kluster av unga män i grupp. Och det finns få saker på denna gjord som är så tryggt som en grupp gelikar. Flockbeteendet är en klassiker helt enkelt - man kan både smälta in i myllret bland de andra och få stöd av dem närhelst det behövs. Det blir till ett slitstarkt och tätmaskigt beroende av varandra, då man tillsammans utgör den viktiga enheten som ger var och en sin betryggande tillhörighet.
Gruppering och vi-och-dem-känsla går som bekant hand i hand, men kritik... Nja, det passar inte riktigt in va? Man vill ju ogärna utmärka sig på något vis negativt som skulle kunna riskera ens tillvaro i sammanslutningen. Enklaste är att man fogar in sig i det rådande maktstrukturen och deltar. Är en av grabbarna bara!

Applicerar man det här grupptänket på en större samling människor, jamen vi kan ju ta hela svensk hiphop när vi ändå håller på. Och så sätter vi den hiphopälskande folksamlingen i relation till resten av Sveriges befolkning. Ja, då leder ju grupptänket till att man måste bli något av en självvald outsider för att bibehålla sin identitet. Vara någon som ingen av de där andra riktigt förstår sig på. Således blir svensk hiphop en underdog till musikgenre som alltid kommer att slå underifrån, vare sig man rappar från orten eller innerstan. 
Denna, från samhället sett, exkluderade position har förstås en grund i politisk segregationen och orättvisa. Vilket gör positioneringen förståeligt, och oftast extremt slagkraftigt när det nyttjas som en styrka. I övrigt kan det tyvärr lätt skapa en... vad ska vi säga... kinkig stämning (finns det någon musikjournalist med siktet inställt på rap som inte blivit mordhotad av en svensk rappare?) när sköra egon kan råka i kras då de exponeras för oförstående utsocknes. 
Eller, några man i alla fall tror vara oförstående utsocknes. Det är ju lite baksidan med hela grupptänket: att det krävs att man definierar vilka som är "vi" och vilka som är "de där andra" för att man över huvud taget kunna få vara utanför. Något som förstås leder till schablonartade bilder av vilka som egentligen gillar svensk hiphop. Vi är blekta klippdockor i doo rags. Och det är förstås helt okej för dig som ser ut att ha suttit på whoa.nu de senaste tio åren, för då har du också automatiskt rätt att föra talan kring genrens innehåll. Är du istället en blond tjej som, utöver att vara blond och tjej dessutom jobbar på Dramaten, ja då kan du inte - alltså, inte ens i ett helt annat sammanhang - nämna en catch-phrase från svensk hiphop eftersom du omöjligtvis vet vad du pratar om. Tror gruppen. 

Vi kan alltså konstatera att det är ett jätteeffektivt skydd där här med att se till att de enda som kan få uttala sig om en är sådana som är precis som en själv. Bara lite outvecklande, kanske?

Men om vi har NÅGON i gruppen som tänker lite självständigt och tar anteckningar, någon som rent av kanske även tycker att det är krångligt att avgöra vad man bör/inte bör säga om andra människor för att ändå bidra till en slightly bättre värld så kommer här ett litet hett tips: Allting handlar om var i den hierarkiska maktstrukten du befinner dig och vem du adresserar.
Om vi byter ut uppmaningen "inga smala guzzar" mot ordet "nigger" så blir det säkert tydligare. En svart man kan glatt rappa n-ordet till allas stora förtjusning, mig inkluderad, medan en vit man har betydligt svårare att bruka det på ett sätt som känns okej. Av samma anledning kan en kvinnlig rappare använda sig av det sexistiska förtryckets attribut och vända det till att bli upplyftande. Men en man har, åter igen, inte riktigt den möjligheten när det kommer till kvinnors kroppsideal. Ej heller rätten. Precis som att kampen för att ta makten över värdeladdningen i ordet nigger inte kan föras av vita.

Enda rimliga invändningen till var i maktordningen "inga smala guzzar" kommer ifrån vore väl om man skulle tolka det hela som ett mysperverst behov av att flasha sexuella preferenser som annars har minoritetsstöd och mest syns på obskyra hemsidor där feeders med pics or it didn't happen-mentalitet tar hand om matglada kvinnor. Nu vet jag ju inte vad Toffer och hans vänner anser vara just inte smalt - vad pratar vi nu 100 kg? 200 kg? - men jag kan absolut se behovet av att tvätta bort den skämsstämpeln.
Är det å andra sidan, och det är möjligen något troligare, blott ett resultat av en svår fascination för den svarta amerikanska kulturen som tar sitt uttryck i detta hängivelse i exotismens förtecken - något som man högljutt försvarar med att vi fanimej har YTTRANDEFRIHET i det här landet, så vill jag säga följande: En svag förskjutning av kontexten er världsuppfattning vilar på, ett par år hit eller dit, en annan födelseplats, motsatt umgänge eller dylikt, och ni hade gapat er högröda över rätten att försvara "negerbollen". Tänk på det, är ni rara.

Lämna en kommentar, bild eller gif här

8 kommentarer

  1. Bild för Wombat
    Wombat
    Som vanligt skriver du begåvat. Men alltså...ämnet! Svensk hiphop. Ärligt talat - känns inte det som att diskutera polskt bilbyggande? Lite sisådär va?
  2. Bild för Wombat
    Wombat
    Som vanligt skriver du ju väldigt bra, men att analysera svensk hiphop. Är inte det lite meningslöst. Ungefär som att skriva om polskt bilbyggande. Tämligen ointressant.
  3. Bild för Wombat
    Wombat
    Som vanligt skriver du ju väldigt bra, men jag funderar på det intetsägande ämnet Svensk Hiphop. Är inte det som att skriva om polskt bilbyggande. Ljummet at it's best.
  4. Bild för Sanningen
    Sanningen
    Nu gjorde du ju precis det som du förvägrar andra. Det är rätt stor humor i att du skulle skriva ett lite fyndigt svar där du vänder på steken och syrligt generaliserar och beklagar dig över hiphopen och dess utövares flockmentalitet, men så glömde du plötsligt av att det var tänkt att finnas någon slags retorisk poäng i det. Efter det första stycket så gör du ju det bara tydligt att du faktiskt HAR precis den sortens generaliserande åsikter om hiphop. Dina generaliseringar är för övrigt rätt skarpa. Hiphopare är nästan lika gnälliga, gråtmilda och överkänsliga för kritik som feminister är. Nästan. Men så kommer vändningen på in enormt krystade parallell till ordet "nigger". Män ska alltså inte alls få ha åsikter om kvinnor? Det blir orättvist. Denna åsikt kommer från en person vars jobb går ut på att sitta och ha åsikter om diverse saker. Och tydligen är det helt ok för just dig att generalisera, trots att man (med betoning på just "man") ju absolut inte får generalisera om kvinnor. Eller objektifiera. Eller helst ens tala om över huvud taget. För det är ju bara ni feminister som egentligen har den moraliska rätten att över huvud taget uttrycka er om och för kvinnor. Att mänger av kvinnor inte håller med er spelar ju inte så stor roll. Om de inte deltar i er kamp så är de ju förrädare och då förlorar man ju också sin talan. Inser du för övrigt inte att man i princip hade kunnat ta din text om flockbeteende, överkänslighet och orättvist beteende och ersatt "hiphopare" med "radikalfeminist" och vänt det mot dig och dina kollegor? (Förutom då att det aldrig hade publicerats, för det hade ansetts alldeles för politiskt inkorrekt att angripa kvinnor på det sättet.) Att du dessutom bakar in lite konspiration i surdegen och antyder att det liksom hela tiden fanns en poäng från dessa onda och illvilliga män att få feminister att bråka och sedan dra sig ur och vinna ytterligare poäng för vårt enormt förtryckande patriarkala samhälle förmedlar bara ännu mer bilden av hur du och dina kvinnorättskämpande krönikörkollegor fullständigt har tappat konceptet. Det är i ditt utrop "Allting handlar om var i den hierarkiska maktstrukten du befinner dig och vem du adresserar" som din ideologiska blindhet blir som tydligast. För precis som för marxismen så finns det ju inget sätt att falsifiera feministteorierna. Likt marxister kan relatera precis vad som än händer till klassamhället så kan ni feminister relatera precis allt som händer till att vara patriarkalt förtryck. Och då försvinner plötsligt poängen. Om det inte finns en enda faktor vars inträffande skulle motbevisa teorin så sysslar man med religion istället. Och det är vad ni gör. Tyvärr hjärntvättar ni en stor del av den unga generationen kvinnor också, förgiftar dem med bilden av att de är förtryckta och att män är svin på ett sätt som varken befriar dem eller gör dem lyckligare eller leder till någon fruktbar utveckling. För det är ju faktiskt rätt ofta så som en god väninna till mig påpekade. Att om en radikalfeminist utsätts för en motgång så anser hon per automatik att det har med kvinnodiskriminering att göra. Men att hon tappar drömjobbet kanske ironiskt nog har att göra med att väldigt få människor pallar att umgås med extremt gnälliga principmänniskor som fullständigt blint ska leta orättvisor i precis allting, inte att hon just råkar vara kvinna. Och där kommer kanske läxan. "VÄLKOMMEN HEJ. SLUTA GRÅT. SLUTA VEVA. TA DET MED STIL" uppmanar din rubrik. Men ni då? Ni står ju där med paj i hela ansiktet efter att ha dragit igång något slags feministiskt inbördeskrig över en undergroundrappare som antagligen bara gillar stora rövar.
  5. Bild för Anonym
    Anonym
    "Om vi byter ut uppmaningen "inga smala guzzar" mot ordet "nigger" så blir det säkert tydligare" - DET ÄR JU SAMMA SAK! DU ÄR JU FAN DUM I HUVET!
  6. Bild för Maja Bredberg
    Maja Bredberg

    Hej!

    0. Tack för ditt långa svar! Det är bara ett par grejer jag skulle vilja korrigera lite:
    1. Jag jobbar ju egentligen med tobak. Det är mitt jobb, inte att "sitta och ha åsikter" som du lite raljant skrev om journalistyrket. <-- Kul tho!
    2. Stycket där du tolkar min text och tillskriver mig en massa åsikter är förvisso också underhållande, men samtidigt lite poänglöst för mig att bemöta då du tyvärr inte har lyckats pricka in min syn på saken. :/ Inget illa menat, hoppas att du förstår.
    3. Hur jag ställer mig till feminism har jag i denna text inte ens gått in på. Lovar att skriva om det en annan gång! 
    4. Min poäng är alltså att det finns för- och nackdelar med grupperingar. Och att OM man nu som man väljer att rappa om hur kvinnor ska forma sina kroppar, får man nog vara lite mer hårdhudad också och stå ut med att folk kommer att reagera på detta på olika vis. Exempel på "olika vis" kan vara: glad, sur, ledsen, upprymd. Osv. Vill man inte ha dessa åsikter, då kan man ju prova en annan approach, som det så fint heter.
    5. "VÄLKOMMEN HEJ. SLUTA GRÅT. SLUTA VEVA. TA DET MED STIL" är inte mina ord utan Ametist Azordegans uppmaning till Rebecka Hedström. 

    Hej då!

  7. Bild för En annan sanning
    En annan sanning
    For det forsta den har gruppen som du kallar "Mannen inom svensk hiphop" ar inte en homogen grupp. Det ar ytters ignorant att generalisera och saga att man helst inte vill utmarka sig fran gruppen. I och med att du valt att kalla de en grupp sa borde du aven gora lite reserch innan du skriver en kronika. Det finns gott om utmarkanden fran "gruppen", det finns gott om intriger inom "gruppen" men aven gott om "karlek" inom gruppen. Varfor? Jo, for precis som alla andra grupper i samhallet sa finns det aven olika roller. Att svensk hiphop ar en flock full av man som inte vagar ga mot strommen ar rent ut sagt absurt. En subkultur bildas val som en reaktion mot ett slags radande norm? En norm eller samhallsstruktur som leder till missnoje? Istallet for att anvanda annat sa anvander man musik som vapen for att visa detta misnojet mot hegemonin. I alla fall sist jag kollade. Anledningen till varfor det ar en grupp geliker, ar for att DET JUST AR EN GRUPP MANNISKOR SOM HAR LIKASINNADE INTRESSEN...Du far det lata som att det ar en isolerad grupp nagonstans i ett hoghus ute i vyshan som varken umgas med andra eller slapper in andra i gruppen. Att man ar "en självvald outsider "? Ja, det kanske ar sa du tolkar att ga mot strommen. Man valjer inte att vara en outsider, utan resten SER EN SOM OUTSIDER for att man valt att ga en vag som majoriteten inte valt. Da vill jag se det som att en outsider ar nagonting positivt. Jag ar sa oerhort trott pa analyser av "GRUPPER" som att allt fran topp till ta ar planerat. En grupp blir inte en grupp fram tills att den far ett namn (oftast av media, eller de som har likasinnade asikter som den radande normen). "Medlemmar" i en subkultur som svensk hiphop definerar inte vilka "VI" ar, det ar "ni" som definerar vilka "VI" ar. Ingenting annat. Sluta upp med hobbyantropologi, eller antropologi overhuvud taget. Generalisera inte grupper, det finns gott om olikheter inom svensk hiphop, alla ar olika individer. Jag kanner MASSVIS av manniskor som lyssnar pa svensk hiphop som aven gar pa Dramaten, som aven gor "finkulturella" aktiviteter parallellt med "fulkulturella" aktiviteter. Det ar sadana som du som skapar bilden av en grupp som underdogs eller fortryckyta. DET AR VAL BARA BRA ATT MAN PA ETT KREATIVT SATT VISAR REAKTION MOT SEGREGATION I SAMHALLET. Och fa det inte lata som att svenska rappare inspireras av ett segregerat och orattvist samhalle, manga gor musik for musikens skull. For konstens skull. Det ar fel av dig som kronikor att tro att det finns en grupp som kan defineras som "svensk hiphop". Det ar krankande, ignorant och helt enkelt skrattretande. Alla, och jag repeterar ALLA jag kanner inom svensk hiphop ar oppensinnade manniskor som valkomnar dig hur du en ser ut, vad du an lyssnar pa eller vilka intressen du har. Och det kanske ar det som ar det fina med subkulturer med socialistiska grundtankar. Sa jag vet inte vilken grupp du pratar om. Jag vet heller inte vart du funnit belagg for dina anklagelser. Synd att du bara ar boksmart och inte gatusmart, for da kanske du hade tankt till en eller kanske till och med tva ganger innan du skrev denna kronika.....Uttala dig fritt om saker, ingen har sagt nagonting annat som du sjalv skriver: Vi kan alltså konstatera att det är ett jätteeffektivt skydd där här med att se till att de enda som kan få uttala sig om en är sådana som är precis som en själv. Bara lite outvecklande, kanske? Men ska man uttala sig om nagonting som en grupp i samhallet kanske man ska ha lite mer kott pa benen? Kanske tillochmed hade vart battre om du gjort en antropologisk studie pa en ungdomsgard nagonstans i orten och antecknat hur "de dar mannen inom svensk hiphop" utvecklas och beter sig, sa skulle du fa se pa ett och annat fel i din text... Lat mig inte ens paborja diskusionen om HUR du kan dra en parallell mellan n-ordet och "inga smala gussar". Ett, det ar inte relevant i detta sammanhang, det dar ar en helt annan historia. Men nu nar du anda dragit upp det ska jag bara saga ett par fa ord. N-ordet ar ett ord grundat i fortryck, jag behover nog inte dra historian i och med att du redan ar boksmart. Men sedan skriver du att laddningen i ordet inte kan tas bort av "vita". Kara manniska har du inte forstatt att det inte handlar om farg eller etnicitet??? Sa lange denna "vita" manniska har goda avsikter kan han/hon MYCKET VAL TA DEN KAMPEN OM HAN ELLER HON KANNER FOR DET?? Men KAMPEN SKA INTE LIGGA I ATT TA BORT VARDELADDNINGEN, KAMPEN SKA FOKUSERA PA ATT TA BORT ANVANDNINGEN. Tyvarr i var nuvarande varld sa ar det just det som behovs for att kanske fa bukt pa ordets bruk.... Lat mig bara ge dig ett tips, nasta gang du du skriver om ett amne du bara har en massa fordommar om, GOR DET INTE.
  8. Bild för Maja Bredberg
    Maja Bredberg

    Hej!
    Det verkar tyvärr som att du har misstolkat min text något och det känns jättesynd. Däremot bevisar missförståndet lite av det jag skriver om, nämligen att du direkt utgår ifrån att jag måste ha gjort "för lite research". Är det så främmande för dig att tänka att jag kanske inte alls har behövt göra research? Det här kanske är min syn på nackdelarna med svensk hiphops delvis självvalda utanförskap (som jag många gånger älskar), inget du nödvändigtvis behöver hålla med om - men likväl något som grundar sig på de senaste 15 årens samlade intryck då jag har varit involverad i genren?
    Ps. Jag tycker absolut att man kan dra paralleller mellan två olika förtryck. Men hur man bäst tar udden av ord som "nigger" kan man ha olika åsikter om. Med din retorik så skulle alltså inga rappare få säga nigger? Det verkar lite konstigt, tycker jag. Men som sagt, vi har nog olika syn på saken!
     

  9. Bild för Sofia
    Sofia
    Detta är något av det bästa jag har läst på länge. Tack!
  10. Bild för Anonym
    Anonym
    Du är fan dum i huvudet. Att jämföra det där utropet med rasism...
  11. Bild för Wombatt
    Wombatt
    Jag ÄLSKAR dig och det du skrev var fan det bästa jag läst sen jag läste Bajens lagippställning 2001. Det är så otroligt sant att feministerna har lyckats hjärntvätta 90% av alla kvinnor och 50% av alla män till den grad att de inte längre törs ifrågasätta. Och om de gör det blir de kallade manschauvinistiska svin. Dock tycker jag att hela diskussionen om svensk hiphop är ungefär lika intressant och på samma nivå som polskt bilbyggande.

Fler blogginlägg från Maja Bredberg

SENASTE FRÅN ALLA BLOGGAR

Meny