Så här ligger det till:

Den har bloggen har, då den ju inte är något annat än en förlängning av mina tankar, lidit av utbrändhet en längre tid. Det gör den förresten fortfarande. Det är inte så mycket mer att göra åt saken än att ta det lite lugnare än tidigare. Vilket både jag och bloggen försöker göra.

Under tiden vi vilar kommer jag att skriva lite andra texter som ni gärna får läsa.

Den här till exempel som jag skrivit om Venus-tårtan och vårt rasistiska samhälle.

Jag vill också tacka för alla rara uppmuntrande kommentarer från er läsare. Jag saknar er med!
Lovar att vi kommer att höras av mer längre fram hörni.
Puss och kram. 

Mvh, har fattat The Secret nu.

Ah, the old retoriska knepet att bevisa sin tes med sin blotta existens, ey? Odiskutabelt lyckad kommentar, saxad från Di Debatt.

Är vanligtvis inte så bra på att modeblogga, annat än bilder på kinesiska gubbar förstås, men läsare har frågat (obs, på riktigt, det är ej ett Tamleht-skämt det här - även om man kan tro't) om vissa av saker jag har i min ägo och nu tänker jag besvara allt det.  

VAD ÄR DET FÖR FINA GLASÖGON JAG HAR? Svar: Karen Miller.

MEN VAR KOMMER DEN TJUSIGA SKJORTAN IFRÅN DÅ? Svar: Min fars garderob. Det är en gammal Melka-skjorta från det smärta sjuttiotalet och den stal jag av honom då han numera är betydligt kralligare. Först råkade jag ge bort skjortan till en man jag tillfälligtvis levde ihop med, men han visade sig sedermera vara en kvinnomisshandlare, eller det visste jag nog kanske redan vid gåvotidpunkten förresten, men aja, jag drog till slut och då var jag nog med att ta med mig skjortan. Den är min bästa. 

Ps. Ska även göra ett ytligt inlägg till (om SKÖNHET, dvs salvor och skorv) till Julia Frändfors, Tova Wellton och DIG*.


*Visst känns det personligt med direkt tilltal va?! Skitbra knep.

Först på sidan 18 i DN under rubriken "I korthet" finner man en notis om vad som försiggår i Syrien just nu. Eller nej, förlåt, det är visst en notis om vad som INTE försiggår i FN just nu. Säkerhetsrådet har "inte lyckats" enas om en resolution mot våldet i Syrien. Det vill säga: FN's höjdare kan inte ens komma överrens om att säga till Assad på skarpen att sluta mörda sitt eget folk. De förmår inte ta ställning kring huruvida det är okej att Assadmilisen slaktar folket i bland annat Homs, Idlib och Hamah, skjuter ihjäl och hänger barn till aktivister, bränner dem inne, kör med pansarvagnar rätt in demonstrationståg, öppnar eld mot begravningståg, använder spikbomber, bränner ner apotek och förstör medicin, avrättar skadade människor när de bärs på bår mot sjukhus, avrättar militärer som vägrar skjuta demonstranter, kidnappar, våldtar och skjuter ihjäl 13-åriga flickor, torterar ihjäl 12-åriga pojkar, bombar och jämnar stadsdelar och människorna som bor där med med marken.

FN kan inte enas om detta. Ryssland motsätter sig och FN gör eftergifter.

Samtidigt som vittnesmål från Syrien säger att folket mördas med ryska vapen. 

FN gör inget. Sverige gör inget. Vi gör inget.

Notisen heter "Syrien långbänk i FN". Läs SyrienNyheter på Twitter och avgör själv om det känns oss värdigt 2012 att blunda för det som sker.
 

Det finns olika sorters cynism. Till exempel: dels den där man givit upp allt hopp om mänsklig godhet och dels den där man manipulativt läser av samtidens strömningar och ser till att rida på dem. I min värld tycks liksom det första alternativet vara totalt avhängigt det andra, en evighetskula som fastnat i magasinet och ständigt klickar med den andra sortens cynism som fingret på avtryckaren. Själv tillbringar jag större delen av min vakna tid i den första menlösa cynismen, fast i en mantelrörelse, som ständigt utlöses av faktumet att andra fokuserar på att lyfta fram sig själva med hjälp av det som ligger i tiden. Sensitiva som en vindflöjel känner de av spänningar och trender.
Här är exempel på sådant som är tidens anda just nu: pro-kvinnor, ”solidaritet” och att vilja rädda biblioteken.
Detta är ämnen som tyder på att man är en intellektuell, sofistikerad medmänniska. Detta är ämnen som man bör skriva om, det är viktigt och det ger cred.

Jan Gradvall brinner för biblioteken och det är ju BRA. Fredrik Virtanen är bekymrad över hur det ska gå för frihet, jämlikhet och solidaritet i dagens samhälle och det är ju BRA.

Men är det uppriktigt? Säkert. Herregud. Säkert.

Det är bara det att Gradvalls text från en vinkel blir till inte någonting annat än en imponerande föreställning i att forcera så mycket finkulturell namedropping på så liten yta som möjligt. Rätt skitnödigt kan tyckas och det skulle det allvarligt talat också vara – om det inte vore för faktumet att han ÄLSKAR bibliotek och dess innehåll: böcker så till den milda grad att allting som rör vid honom inspirerar honom till att beväpna sig själv med vingar = besöka ett bibliotek och "lyfta sig över vardagen". (Och ja, jag vet vad ni tänker nu: det var inte många månader sedan som han brann för vardagens dagishämtning, men man får väl för fan ändra sig.) Ibland behöver man få känna att man kan göra kopplingen mellan dadaism, norsk heterosexuell man on man-porn, lite frijazz och rysk poesi. Min tolkning är att Jan Gradvall helt enkelt var TVUNGEN då han likt (nu tar jag en cool litterär liknelse här eftersom jag noterat hur mycket Gradvall älskar böcker!) professor Robert Langdon i Da Vinci-koden lyckats dechiffrera Thåströms låt ”Samarkanda”. Med Gradvalls egna ord: Alla de här referenserna är inte uppenbara i texten till ”Samarkanda”. Det är bara jag som efter att i timmar ha lyssnat på låten ägnat lika lång tid åt att nysta upp alla referenser.

Vi bör alltså vara honom tacksam för detta nystande och försöka bortse faktumet att funktionen kommunala bibliotek fyller råkar vara raka motsatsen till att tramsigt vilja markera hur högt ens  egna kulturell kapital når med hjälp av att rabbla Fina Böcker Som Få Har Läst.

Vad anbelangar Fredrik Virtanens gnagande oro tycker jag att "textmässig inkonsekvens" och "haltande resonemang" borde uppta en betydligt större del av bekymmersarbetet. Men nu ska vi inte vara sådana! Som sosse glädjer det mig naturligtvis att Virtanen är engagerad i Socialdemokraterna och samhällets utveckling till det bättre. Vill bara få inflika en liten grej, en yttepyttesak, bara detta endaste lilla:
- Solidaritet är inte något man köper med sin skattesedel. 

Solidaritet måste liksom genomsyra alla ens handlingar, om det ska funka. Orkar man inte vara solidarisk och hjälpa andra, då kan man ju alltid rösta på något annat parti! Tänkte jag först skriva. Men usch så raljant det hade varit. Nej, fy.

Jag tänker om istället och säger så här: Det är fan BEKYMMERSAMT och OROANDE när män som Fredrik Virtanen inte anser sig ha personlig makt att hjälpa andra. Slutsats: Vi måste göra något åt dessa maktlösa män! 

Trendspaning: Gör som Årets Kock (2012) och glöm inte att återge när din lägenhet byggdes.

Själv bor jag i ett hus som byggdes för 64 år sedan och det tycker jag är rätt viktigt.

 

Emy Blixt intervjuas i både Svd Magasinet OCH DN Lördag idag.  

LÄS LÄS LÄS OM DU OCKSÅ VILL LEVA LYCKAD I SEX ETAGE OCH HA ALLITTERERADE BARN SAMT HUSDJUR. 
 

TACK FÖR ALLA KOMMENTARER. Och då menar jag _alla_, även de man egentligen helst av allt vill ge en box. Tar allt yttre hat och stärker min övertygelse, låter fula ord omvandlas till ytterligare ett bevis för den nödvändiga utvecklingen till ett mer jämställt samhälle. Lyssnar på världens bästa låt och äter deep fried chicken till lunch. Sinnesfriden.