Så, Sverigedemokraterna kom in och fick vågmästarrollen. Föga förvånande efter upptakten till detta val. Det känns naturligtvis sorgefyllt och tungt, men vi lever i en demokrati och då är det här tyvärr en av riskerna.
Jag vill uppmana alla behålla huvudet kallt. Jag förstår att folk är upprörda. Men, people. Det här är inte världens undergång. Inte heller Sveriges.
Vi vaknar inte upp till en så markant annorlunda verklighet som alla tycks tro.
Visst, vi har uppenbarligen medmänniskor som går runt med rasistiska, främlingsfientliga åsikter. Och det känns så jävla förlamande när man tänker på det. Jag blir oroad för våra barns framtid, och jag skäms över att resten av världen ska behöva se oss på det här viset. Men vi hade rasistiska, främlingsfientliga medborgare igår också. Och förra året. Det positiva nu är att de måste komma ut och stå för sina unkna åsikter. Något som leder till diskussion. Och I for one, är övertygad om att även dessa troll spricker i solsken.
Det är inte första gången som ett främlingsfientligt parti tar sig in i riksdagen. Så himla länge sedan var det faktiskt inte. Vi (äldre) vet ju hur det gick då och det kommer sluta på samma sätt nu. SD är ett ickeparti som spelar på människors rädsla och missnöje. Det kommer aldrig att räcka. Bara de senaste veckorna har människor över hela landet visat var skåpet ska stå, att vi utgör ett Sverige där alla är välkomna. Aldrig förr har jag hört så många solidariska åsikter framföras. Nu lyfter vi frågan på riktigt! Vi måste ha lite mer tilltro till vår egen förmåga.
Det är som steg 1 i terapin. Man måste först acknowledge problemet innan man kan göra något åt det.
Har du någon vän som röstat på SD? I verkliga livet? På Facebook? Snälla, ta inte bort dem. Prata med dem.
Idag börjar jobbet med att hjälpa Sverigedemokraterna förstå att de har otur när de tänker.
