Jaden Smith och Justin Bieber gör Frank Oceans Thinking About You - SÅ BRA

Maja Bredberg 18:23 19 Nov 2011



Unga killar alltså. Så fint! Tipstack<3 till Pondexter.

Gilla:
upp
31 röster

Lämna en kommentar, bild eller gif här

Nämen hej

Maja Bredberg 12:04 20 Apr 2012

Så här ligger det till:

Den har bloggen har, då den ju inte är något annat än en förlängning av mina tankar, lidit av utbrändhet en längre tid. Det gör den förresten fortfarande. Det är inte så mycket mer att göra åt saken än att ta det lite lugnare än tidigare. Vilket både jag och bloggen försöker göra.

Under tiden vi vilar kommer jag att skriva lite andra texter som ni gärna får läsa.

Den här till exempel som jag skrivit om Venus-tårtan och vårt rasistiska samhälle.

Jag vill också tacka för alla rara uppmuntrande kommentarer från er läsare. Jag saknar er med!
Lovar att vi kommer att höras av mer längre fram hörni.
Puss och kram. 

Gilla:
upp
535 röster

*säljer ut*

Maja Bredberg 17:40 9 Feb 2012

Är vanligtvis inte så bra på att modeblogga, annat än bilder på kinesiska gubbar förstås, men läsare har frågat (obs, på riktigt, det är ej ett Tamleht-skämt det här - även om man kan tro't) om vissa av saker jag har i min ägo och nu tänker jag besvara allt det.  

VAD ÄR DET FÖR FINA GLASÖGON JAG HAR? Svar: Karen Miller.

MEN VAR KOMMER DEN TJUSIGA SKJORTAN IFRÅN DÅ? Svar: Min fars garderob. Det är en gammal Melka-skjorta från det smärta sjuttiotalet och den stal jag av honom då han numera är betydligt kralligare. Först råkade jag ge bort skjortan till en man jag tillfälligtvis levde ihop med, men han visade sig sedermera vara en kvinnomisshandlare, eller det visste jag nog kanske redan vid gåvotidpunkten förresten, men aja, jag drog till slut och då var jag nog med att ta med mig skjortan. Den är min bästa. 

Ps. Ska även göra ett ytligt inlägg till (om SKÖNHET, dvs salvor och skorv) till Julia Frändfors, Tova Wellton och DIG*.


*Visst känns det personligt med direkt tilltal va?! Skitbra knep.

Gilla:
upp
527 röster

Maja läser tidningen en helt vanlig lördag (V)

Maja Bredberg 16:45 4 Feb 2012

Först på sidan 18 i DN under rubriken "I korthet" finner man en notis om vad som försiggår i Syrien just nu. Eller nej, förlåt, det är visst en notis om vad som INTE försiggår i FN just nu. Säkerhetsrådet har "inte lyckats" enas om en resolution mot våldet i Syrien. Det vill säga: FN's höjdare kan inte ens komma överrens om att säga till Assad på skarpen att sluta mörda sitt eget folk. De förmår inte ta ställning kring huruvida det är okej att Assadmilisen slaktar folket i bland annat Homs, Idlib och Hamah, skjuter ihjäl och hänger barn till aktivister, bränner dem inne, kör med pansarvagnar rätt in demonstrationståg, öppnar eld mot begravningståg, använder spikbomber, bränner ner apotek och förstör medicin, avrättar skadade människor när de bärs på bår mot sjukhus, avrättar militärer som vägrar skjuta demonstranter, kidnappar, våldtar och skjuter ihjäl 13-åriga flickor, torterar ihjäl 12-åriga pojkar, bombar och jämnar stadsdelar och människorna som bor där med med marken.

FN kan inte enas om detta. Ryssland motsätter sig och FN gör eftergifter.

Samtidigt som vittnesmål från Syrien säger att folket mördas med ryska vapen. 

FN gör inget. Sverige gör inget. Vi gör inget.

Notisen heter "Syrien långbänk i FN". Läs SyrienNyheter på Twitter och avgör själv om det känns oss värdigt 2012 att blunda för det som sker.
 

Gilla:
upp
571 röster

Maja läser tidningen en helt vanlig lördag (IV)

Maja Bredberg 15:54 4 Feb 2012


Det finns olika sorters cynism. Till exempel: dels den där man givit upp allt hopp om mänsklig godhet och dels den där man manipulativt läser av samtidens strömningar och ser till att rida på dem. I min värld tycks liksom det första alternativet vara totalt avhängigt det andra, en evighetskula som fastnat i magasinet och ständigt klickar med den andra sortens cynism som fingret på avtryckaren. Själv tillbringar jag större delen av min vakna tid i den första menlösa cynismen, fast i en mantelrörelse, som ständigt utlöses av faktumet att andra fokuserar på att lyfta fram sig själva med hjälp av det som ligger i tiden. Sensitiva som en vindflöjel känner de av spänningar och trender.
Här är exempel på sådant som är tidens anda just nu: pro-kvinnor, ”solidaritet” och att vilja rädda biblioteken.
Detta är ämnen som tyder på att man är en intellektuell, sofistikerad medmänniska. Detta är ämnen som man bör skriva om, det är viktigt och det ger cred.

Jan Gradvall brinner för biblioteken och det är ju BRA. Fredrik Virtanen är bekymrad över hur det ska gå för frihet, jämlikhet och solidaritet i dagens samhälle och det är ju BRA.

Men är det uppriktigt? Säkert. Herregud. Säkert.

Det är bara det att Gradvalls text från en vinkel blir till inte någonting annat än en imponerande föreställning i att forcera så mycket finkulturell namedropping på så liten yta som möjligt. Rätt skitnödigt kan tyckas och det skulle det allvarligt talat också vara – om det inte vore för faktumet att han ÄLSKAR bibliotek och dess innehåll: böcker så till den milda grad att allting som rör vid honom inspirerar honom till att beväpna sig själv med vingar = besöka ett bibliotek och "lyfta sig över vardagen". (Och ja, jag vet vad ni tänker nu: det var inte många månader sedan som han brann för vardagens dagishämtning, men man får väl för fan ändra sig.) Ibland behöver man få känna att man kan göra kopplingen mellan dadaism, norsk heterosexuell man on man-porn, lite frijazz och rysk poesi. Min tolkning är att Jan Gradvall helt enkelt var TVUNGEN då han likt (nu tar jag en cool litterär liknelse här eftersom jag noterat hur mycket Gradvall älskar böcker!) professor Robert Langdon i Da Vinci-koden lyckats dechiffrera Thåströms låt ”Samarkanda”. Med Gradvalls egna ord: Alla de här referenserna är inte uppenbara i texten till ”Samarkanda”. Det är bara jag som efter att i timmar ha lyssnat på låten ägnat lika lång tid åt att nysta upp alla referenser.

Vi bör alltså vara honom tacksam för detta nystande och försöka bortse faktumet att funktionen kommunala bibliotek fyller råkar vara raka motsatsen till att tramsigt vilja markera hur högt ens  egna kulturell kapital når med hjälp av att rabbla Fina Böcker Som Få Har Läst.

 

Vad anbelangar Fredrik Virtanens gnagande oro tycker jag att "textmässig inkonsekvens" och "haltande resonemang" borde uppta en betydligt större del av bekymmersarbetet. Men nu ska vi inte vara sådana! Som sosse glädjer det mig naturligtvis att Virtanen är engagerad i Socialdemokraterna och samhällets utveckling till det bättre. Vill bara få inflika en liten grej, en yttepyttesak, bara detta endaste lilla:
- Solidaritet är inte något man köper med sin skattesedel. 

Solidaritet måste liksom genomsyra alla ens handlingar, om det ska funka. Orkar man inte vara solidarisk och hjälpa andra, då kan man ju alltid rösta på något annat parti! Tänkte jag först skriva. Men usch så raljant det hade varit. Nej, fy.

Jag tänker om istället och säger så här: Det är fan BEKYMMERSAMT och OROANDE när män som Fredrik Virtanen inte anser sig ha personlig makt att hjälpa andra. Slutsats: Vi måste göra något åt dessa maktlösa män! 

Gilla:
upp
547 röster

Maja läser tidningen en helt vanlig lördag (I)

Maja Bredberg 14:54 4 Feb 2012


"Från slott till koja - två män listar sitt Stockholm."


I Svd Magasinet kan man idag läsa om hur det är för Joakim Nätterqvist att bo i ”mörka, gränslösa gränder” i Gamla Stan. Han står svartklädd på bild med bister, sammanbiten min och bildtexten under berättar att han aldrig har gillat att bo på hotell, ”oavsett hur fina de är”.
Istället berättar Joakim Nätterqvist om uppväxten på landet och på Nääs slott, om hur han fått lägenheten i Gamla Stan (tack släkten!) och hur problematiskt det blev när hans egna barn ville börja spela fotboll. Det verkar ju så jobbigt med hämtningar och lämningar, ni vet, att han startade ett eget fotbollslag tillsammans med grannen, lätt som en plätt bara och nu tränar de i skolans lokaler. Det gäller ju att se möjligheter istället för problem!
Joakim Nätterqvist älskar Gamla Stan för att ”det är som att befinna sig utomlands. Folk från alla världens hörn strosar omkring här och njuter.”

I pappersupplagan listar sedan Joakim Nätterqvist sina fem favoritställen i Gamla Stan. Däribland återfinns en blomsteraffär där ägaren ibland står UTE PÅ GATAN bland alla sina blommor och HEJAR på en, ett skomakeri som är UNIKT då ”de gör skor, hamrar och bankar” och det luktar verkstad från förritin, att sitta och fundera vid Riddarhuset ”som ligger precis vid motorvägen” (motorvägen kan nog i det här fallet tänkas vara Centralbron, eller tja, Munkbron kanske?) och Grill Ruby då han ”gillar grillat”. (En varmrätt där kostar enligt hemsidans meny mellan 300-400 kr, Majas anm.) Listan toppas av Mäster Olofsgården som, enligt Joakim Nätterqvist, arbetar med att förbättra situationen för ungar i närområdet med fritidsgården där det finns ”musikstudios” (notera gärna: pluralis, trots felaktig böjning), filmskola och annan konstnärlig verksamhet.


I DN På stan får man idag istället möta Danne Eriksson från Salong Betong. I Behrang Behdjous artikel blir han intervjuad och berättar om hur det är att växa upp i söderort, om att ha varit hemlös, om hur svårt det varit att axla papparollen på riktigt och om viljan att ge sina egna barn en tillvaro utan det missbruk och våld man själv upplevt med pappas spritflaskor i huvudet på mamma. Man får inte veta om Danne också tycker att det är jobbigt att bo på hotell men han listar, precis som Joakim Nätterqvist, sina sju favoritställen. Fast ja, i Högdalen då. Bland annat den alldeles nya konstgräsplanen där "30-40 pers är varje kväll istället för att vara i centrum". Högdalstoppen med skidbacken med lift som lades ner - "Vi gick upp ändå. Gick upp, åkte ner. Gick upp, åkte ner." (Det verkar inte ha varit någon pappa där som tog saken i egna händer likt Nätterqvist.) Kvartersgården där ungarna "har någonstans  att ta vägen och slipper stå i centrum". (Dock ospecificerat exakt hur många musikstudior som finns i den ungdomsverksamheten? Filmskolan och teatergruppens existens nämndes inte heller.) Och Anjas Vedugn - där en lyxpizza kostar nästan lika mycket som en förrätt på Grill Ruby. Hur det luktar hos skomakaren i Högdalen får man inte veta utan att åka dit.  


Restiden från Gamla Stan och ut till Högdalen är 18 minuter med tunnelbana. På den tiden kan man ju alltid försöka räkna antalet förmåner och möjligheter som faller av under resans gång.*

*Tips till Helen Törnqvist och alla andra som undrar över det här mystiska ”klassamhället” som det talats om. 

Gilla:
upp
643 röster

I'ma make sure you hear what I said, I'm gon' speak so loud and clearly, I'm gon' aim straight for yo head

Maja Bredberg 12:48 1 Feb 2012

TACK FÖR ALLA KOMMENTARER. Och då menar jag _alla_, även de man egentligen helst av allt vill ge en box. Tar allt yttre hat och stärker min övertygelse, låter fula ord omvandlas till ytterligare ett bevis för den nödvändiga utvecklingen till ett mer jämställt samhälle. Lyssnar på världens bästa låt och äter deep fried chicken till lunch. Sinnesfriden.

Gilla:
upp
549 röster