"Hade det inte varit för de här gubbarna som gjorde ankare och båtar för 50, 100 år sedan så hade de inte kunnat försörja sig på att göra betonghus idag."
Jag äger ingen TV-apparat, så jag är alltid lite efter när det kommer till saker och ting som går på TV, för jag är förpassad till play-tjänsterna. Men tre avsnitt in i serien, kan jag konstatera att "Danne & Bleckan. Från ingenting till någonting" är den bästa pågående svenska teveproduktionen just nu.
Visst har det varit lite "betongromantik" över det hela, men igår berörde programmet kärnan av Danne & Bleckans framgångar och Salong Betongs verksamhet - tatuering. Det finns en bok att skriva i ämnet, men en sak som man kan konstatera utan att vara raketforskare - tatueringsbranschen är en sluten samling människor med sin egen estetik, livsstil och spelregler för hur man gör "rätt". Precis som alla andra folkrörelser, maktstrukturer och subkulturer i världen.
En av dem som intervjuades i programmet igår var Isak Isaksson, en äldre tatuerare som kritiserade Salong Betong, och deras sätt att sköta sina affärer. Han ansåg att de inte respekterade tatueringskulturen, och att det tog honom minsann 18 år att bygga sig ett namn, genom att vara en duktig tatuerare - och inte genom smart marknadsföring, som Salong Betong har gjort. Cmon son... Spotta ut hateraden och gläds ån någons framgång, istället för att sitta på din rokokosoffa och vara bitter. Jag hade förstått Isaks kritik om det hade kostat honom marknadsandelar, eller på någoat sätt inkräktat på hans krundkrets. Jag hade också förstått kritiken om den handlade om kvalién på Danne & Bleckans produkt. Men inte en enda gång uttalar han sig negativt om Bleckans hantverk. Han säger aldrig "Fine by me att de vill göra en svensk Mr Cartoon, men herregud, den här snubben kan inte dra ett rakt streck om hans liv berodde på det.". Så de tatuerar uppenbarligen rätt, men de GÖR ändå fel. Isak anser att Danne oh Bleckan inte går rätt väg. Hans väg.
Och vad nu? Ska de betala royalties? Ska de uttala en bön till tatueringsgudarna varje gång de sätter nålen till någons hud? Ska de formellt ansöka om godkännande hos Isak Isakson - upphovsmannen till det kursiva citatet under bilden?
Det här är vad som sker vid ett så kallat "paradigmskifte" när gamla strukturer luckras upp och nya bildas. På samma sätt som Isak och hans gelikar var pionjärer och rebeller för alla dessa år sedan när tatuering ansågs fult och avvikande är Danne och Bleckan utmanare till vad som har blivit ett rådande etabilssemang. Den enda skillnaden är att det rådande etablissemanget låtsas vara en ickekonformistisk rebellkultur.
Om det nu kommer någon och gör sin grej, utan att be om lov, och för mer oväsen, varför är han mindre värd en de som har "slitit och kämpat i 18 år"? Allt påminner om när södernrap började bli den dominerande marknadskraften i hiphop. Alla New York-snubbar åkallade Kool G Raps ande och ojade sig över hur de nya snubbarna - med slöa beats och enkelt flow - inte gjorde poesi, inte "payed their dues" och det ena med det andra.
Det löste sig skitbra för alla till slut. Alla fick en bit av kakan. Ingen dog av hunger.
Det kommer nog gå rätt bra för Isak oh hans "tatueringskultur" i alla fall. Salong Betong representerar en ny tids "tatueringskultur". Vi som växte upp på "Blood in blood out". Vi som hellre vill ha en "placa" än en "Sailor Jerry". Men sen är landet fullt av de som vill ha en "Sailor Jerry", köra hotrods och ha brylcreme i håret Jag vet, jag har sett dem, för jag har bott i Örebro större delen av mitt liv. Och det finns många fler Örebro än Högdalen i vårt land.
/H
