Jag dj-remixar Mona Masris senaste krönika

Två män och deras skitjobb

Mona Masri skrev, för en gångs skull, en krönika där jag är av direkt motsatt åsikt som hon. Jag tycker i vanliga fall att Mona är en av de bästa skribenterna i landet, men just den här gången är hon heeeelt ute och cyklar. Jag tog mig därför friheten att remixa hennes krönika, sånt som vi DJs ibland gör på vårt skitjobb. Notera att jag även remixade mitt eget kön för att passa kontexten bättre.

Förra veckan dammade tidningen City Stockholm av den gamla frågan om varför så få tjejer blir musik- och utelivskrönikörer. De refererade till en undersökning som Rättviseförmedlingen gjort som visar att bara drygt var tredje utelivskrönikor på Stockholmstidningarna var tjej.

Debatten var ett faktum med argument som: är killar dåliga på att släppa fram tjejer eller är tjejer dåliga på att visa framfötterna? Är tjejer sämre skribenter än killar och vad beror det i så fall på? Har de inte fått möjlighet att testa sig fram eller är de helt enkelt sämre på grund av, vad vet jag, en defekt i ena blygdläppen som gör att de inte kan plita ner några meningar med samma precision som en kille?

Radioprofilen Ametist Azordegan skrev i Göteborgsposten att hon inte vill bli inkvoterad på tidningarna. Lisa Magnusson, en av få som försörjer sig på att skriva, skrev något liknande på sin blogg och fick arga kommentarer om att hon är en ”svikare” som står på ”killarnas sida”.

Självklart ska tjejer som vill skriva ha samma förutsättningar som killar att göra det. Jag undrar mest varför någon, oavsett kön, överhuvudtaget ens vill bli krönikör?

Vissa (nästan uteslutande krönikörer:s) hävdar att skrivandet är en konstform, vilket jag inte köper. Att skriva en bok är en konstform, men att förmedla några mer eller mindre väl valda meningar i tidning är en service. Jag har själv skrivit krönikor och gör det fortfarande ibland. Ja, det är roligt att vara den som gör urvalet och bestämmer vad läsarna ska läsa. Och jo, det är en statusgrej också; narcissisten i mig njuter av uppmärksamheten jag får och killarna som flirtar med mig på Nöjesguidens bjudningar. Men om jag plockar bort mitt ego ur ekvationen återstår inte mycket mer än ett skitjobb. Dåliga arbetsförhållanden och dåligt betalt.

Att skriva krönikor anses vara statusfyllt och därför står folk i kö för att jobba natt nästan gratis. Frågan är om det skulle anses vara lika statusfyllt ifall det inte var så mansdominerat?

/H