Den prdagogiska genomgången av dancehallalfabetet fortsätter, denna vecka har vi kommit till bokstaven D, och D står för dubplate. Återigen tack till Oskar "Oskadus" Kullander för att han har varit mitt bollplank även i detta inlägg.
Dubplate, eller som det egentligen heter "dubplate special", är en av de mest fundamentala byggstenarna av dancehall- och soundsystemkulturen. Men dubplaten har inte alltid varit det den är idag, dess historia börjar, som så mycket annat, i dancehallens neofili, exklusivitetshets och viljan att vara först med det senaste. Dubplaten har inte bara förändrat sättet som musik konsumeras i dancehallen, soundsystemkulturen smittade av sig - främst på den brittiska dansmusikscenen. Den har även bidragit till ett parallellt universum av musik, en unik, skräddarsydd låtskatt där varje soundsystem bidrar. Men allt började för länge sedan, när det var bråttom att få ut musiken till dancehallen.
Jimmy Cliff: En soundboys Heliga Graal?
Dubplaten är i rent teknisk bemärkelse en testpress av en låt på en acetatskiva. Den används för att testa ljudet av en låt i vanliga hifi-högtalare innan den mastras och till slut pressas på vinyl. I dancehallens linda började producenter, som ofta var soundsystemägare, att testspela sina dubplates inför publik samma kväll som acetaten graverades. Funkade dubplaten på publiken gick man vidare till mastring och press, om inte kinde det i värsta fall innebära slutet av en karriär för någon hoppfull artist. Var idén till dubplate specials kom ifrån har varken jag eller Oskar lyckats lista ut till hundra procent, men ett rykte gör gällande att det var producenten King Tubby som lät introt - när sångarna testade mikrofonen, och ofta sjöng King Tubbys namn - graveras in på acetatskivan. Resten är, som man säger, historia. Någonstans längs vägen slutade soundsystems vara producenter, men viljan att få en artist att sjunga om ens sound fanns kvar - i skrytsyfte, och man började betala artister att göra om befintliga låtar till hyllningar till det egna soundet. Som allt annat inom den testosterondrivna dancehallen urartade det hela till en tävling, och den som hade flest, dyrast och exklusivast dubplates vann. Inte alltid, men ofta. Jimmy Cliff, på bilden ovan,sägs ha spelat in TRE dubplates under hela sin karriär. Två till japanska Mighty Crown, och ett till jamaicanska Silverhawk Sound. Om de är bra? Därom tvistar de lärde.
Innehållet på en dubplate special, är oftast en befintlig låt av en reggae- eller dancehallartist, där texten är omgjord för att framhäva det egna soundet. Vad gör en bra dubplate? Det finns ett antal faktorer till detta, och den främsta är artistens storhet, och framförallt skicklighet i att spela dubplates. Den störste artisten behöver definitivt inte vara den bäste att ha på dubplate, Vybz Kartel, till exempel, är allmänt känd i soundbusiness som en värdelös dubplateartist. Han är ofta slarvig och oengagerad, och ljudet på hans dubs är ofta dåligt. I en clash står inte en Kartel-dubplate högt i kurs. En som å andra sidan har ett väldigt gott rykte om sig är Shabba Ranks, han är även en av de dyraste att anlita för inspelning av dubplates. Å andra sidan brister han väldigt sällan i kvalité och utförande. Vad det kostar att spela in en dubplate varierar, från artist till artist och vem som beställer jobbet. Ett sound från Norrköping kanske får betala ett par tusen dollar för en dubplate med en känd artist, medan någon som David Rodigan får dubplates, på grund av sin höga status inom soundsystem- och dancehallkulturen. Dubplate sepcial ska inte heller förväxlas med det näsbesläktade "custom". En custom är en helt och hållet specialgjord låt från en artist till ett sound. Dessa görs ofta inför clash, där artisten i fråga kallar ut de andra i tävlingen. Det finns även soundsystem som spelar in customs helt i jugglingsyfte, det vill säga en specialgjord låt som ingen annan har som de spelar i sina dj-set.
Textmässigt är dubplates gjorda för skryt. Sounds väljer olika sorters låtar att göra dubplates av, beroende på vilken effekt de vill uppnå. De flesta texter som skrivs till dubplates påpekar det egna soundets förträfflighet och överlägsenhet till andra sounds. Så kallade "soundkilling lyrics" är de vanligaste, där artisten i fråga gör en stor grej av att soundet ska döda alla andra sounds (musikaliskt, alltså, med sina hårda bubplates). Men det finns även de där soundet framhålls i positiv dager, fast i andra sammanhang. Dessa brukar vara de resterande tre av dancehallens föra element: ganja, gyals eller förmågan att få igång festen. I min mening är en kombination av dessa fyra vad som gör en bra dubplate, men jag kan nöja mig med ett i taget också.
En känslig aspekt av att spela in dubplates är att blanda in andra musikgenrer i ekvationen. Hiphop och RNB ligger närmast dancehallen, och dessa utnyttjas mest. Hiphopdubplaten anses vara något mycket fult av dancehallpuritaner, men det finns exempel på när det har lyckats. Safari Sounds dubplate på Petters "Mikrofonkåt" är ett exempel på detta. Det mest bisarra exemplet på dubplate i Sverige är nog Topaz Sounds Carola-dubplate. Ja, du läste rätt. Carola har spelat in en dubplate på "Främling" till Topaz Sound. Apropå andra musikgenrer är dubplaten inte enbart begränsad till dancehall och reggae. Den brittiska dansmusikscenen är en flitig dubplatefabrik. Där å andra sidan handlar det inte så mycket om text, utan där tweakar producenterna istället produktionen efter den dj som de vill sälja/ge dubplaten till. Hela jungle-scenen på 90-talet byggde i stort på dubplates, och idag ser vi samma slags mönster i UK funky-scenen. Även en del grime-artister gör dubplates till djs.
Men inget av det här är i grund och botten viktigt. Dubplates främsta egenskap är inte enbart ett verktyg för egoboost för soundboys. Ett soundsystem skapar sin identitet genom sina dubplates. Man väljer sina favoritartister, och sina favoritrytmer. Man betalar dyra pengar för att få det gjort, och det finns aldrig någon garanti på att det blir bra. Dubplates är ingen lönsam affär för soundsystemen, de är de yttersta beviset på kärlek för musiken hos ett gäng nördar. Och framför allt, man skapar något nytt, från två befintliga bitar dyker det upp en tredje bit, som i sina bästa stunder är kulturgärning omöjlig att genomföra i något annat sammanhang. Som att göra ett eget kollage av Van Gogh och Banksy. Genom att till exempel spela in duplates på moderna låtar med nutida artiester, på klassiska produktioner odödligör man sina favoriter, och skapar en unik låtskatt som inte finns någon annastans än i dancehallen.
Länk: Sökningen "Dubplate mix" på Reggaetapes. Nog med dubplatemixar för den intresserade.
PS:
Eftersom jag ser mig själv som en kurator av den svenska soundsystemkulturen påbörjar jag en ny bloggserie imorgon, jämte "Dancehallens A-B-C". Den ska heta "Svenska Dubplateakademien" och gå ut på att svenska soundsystems skickar dubplates till mig, tillsammans med en beskrivning som jag sedan lägegr upp på bloggen. Vi sitter på en fantastisk dubplateskatt i sverige, det är sybd att låta den sitta och dra på seratodatorer och raspiga acetat här och var. Driver du ett soundsystem i Sverige? Spelar ni in dubplates? Maila mig ditt bidrag på hasan.ramic@nojesguiden.se tillsammans med en bild på ditt sound samt en beskrivning av dubplaten, hur ni tänkte och hur den kom till så har jag med den i Svenska Dubplateakademien".
DS
/H
