You're all I need to get by (nähä?!)

Emelie Thorén 13:01 8 Aug 2011

- Jag behöver inte dig.

Så sa en pojkvän till mej en gång. Okej, det var Kalle. Han var den första som nånsin sagt så till mej. Han sa det i kontexten att han älskade mej, ville vara med mej, ville alltid vara med mej, men han behövde inte mej för att överleva, skulle vi göra slut så skulle det vara tråkigt och jobbigt, men inte liksom... livsavgörande. Och så är det ju. Det är extremt sällan folk dör av brustet hjärta. Men ändå, allt som fastnade i den där utläggningen, var orden (som han faktiskt poängterade rätt hårt), jag behöver inte dig.

Jag som alltid fallit för killar med taskig attityd, som mådde dåligt, som reds av maror om nätterna, som jag kände att jag kunde "rädda" med min kärlek (det sk Eminem-komplexet), kosta vad det kosta vill, hur blodig och knäckt jag själv än blev... Detta har jag ju skrivit om hur mycket som helst, jag veeeet, ska inte gå in på det nu. Men. Allafall. Kalle var liksom den första killen jag var tillsammans med på väldigt länge som var snäll. Som gjorde en grej av att vara just snäll. Och de där välmenande orden från den här "snälla killen", för mej var de som en smäll på käften. Vilket så klart han inte fattade när han sa dem, och jag tror inte att jag nånsin sa till honom hur jävla fel de landade inuti mej. I stället för att bli styrkt av alla de där orden i hans lilla tirad, blev jag mest rädd och osäker. "Om du inte behöver mej för din överlevnad, vad gör jag då här?" Och kände egentligen hela tiden under vårt förhållande att jag behövde honom mer än vad han behövde mej. Knäppt ju.

Jag lever liksom i tron om att den man älskar behöver man? Det är ju semantik detta. Vad han sa, vad jag hörde, hur jag tolkade. Han menade ju detta som något positivt, jag tog det svart på vitt negativt. Och även om jag nyktert och klart fick höra samma ord igen, av någon annan, så skulle jag fortfarande ta det som något negativt. Det kanske helt enkelt är ord man inte behöver säga, de kan vila där i den andra personen, outsagda, men man behöver inte säga dem till den man älskar. Tycker jag.

En grej som slog mej nyss bara. Har inget med nånting att göra.


Haha, Carro har kommenterat detta inlägg hemma hos sej. Och jag tycker ju OCKSÅ precis som hon. Himla välformulerade människa! Kan man inte få känna lite av båda?

Fler blogginlägg från Emelie Thorén