I wish I could tie you up in my shoes

Emelie Thorén 12:25 23 Sep 2011

I dag gav jag pengar till en uteliggare (vad är den korrekta termen här? Tiggare? Hemlös? Jag vet inte faktiskt). Hon var stor och tjock och väldigt smutsig. Hon fick tolv kronor, dvs inte ens en stor brygg på Pressbyrån. Fan, jag vet inte... Ger ni pengar? Jag köper Situation Sthlm, jag ger ofta när de kommer i tunnelbanan. Men det är aldrig NOG, de är så många. Nu när jag gett kvinnan vid Slussen mina sista mynt, så tog det bara trettio meter innan en annan lika trasig kvinna satt i ett gathörn med en burk och jag visste inte vad jag skulle göra. Fick en instinkt att ba "hej hej, jag har redan gett till en som du, precis nyss, jag är tu-fri, jag är en GOD person, bara inte för dej just nu". Vissa jag känner ger inte pengar till tiggare på ren princip, men jag kan inte bara gå förbi, inte jämt. Det går inte.

Precis när jag flyttat hit, och var ovan vid allt och alla, så stod jag utanför Tilt om ni minns det stället, på Birger Jarlsgatan ungefär. Och så kom det en tiggare, och jag stirrade bortom honom, tittade ner i marken, låtsades inte höra. Han gick närmare, krävde min blick och sa "du behöver inte ge mej dina pengar, men jag är också en människa precis som du, jag förtjänar att du möter min blick när jag talar till dej". Och det satte sej. Jävlar vad det tog. Och det kanske är obekvämt. Du kanske inte HAR några cash på dej. Du kanske tycker det är fel att ge pengar till uteliggare etc. Fine, där dömer jag ingen, jag ger inte heller alltid, absolut inte. Jag är ingen helig ko. Men. Bemöt dem alltid som en människa? Oavsett vad orsaken är till att du inte ger just där och då, neka dem aktivt, låtsas inte som att de inte står där med utsträckt hand. För dom gör det. Står där. Det minsta du kan göra är att låta dem känna sej som en annan människa, inte ett... spöke. Den lilla respektfulla handlingen tycker jag att alla borde kunna kosta på sej. Och kanske kanske, i den stund man slutar låtsas att de inte existerar, så kommer en liten liten gradökning av att faktiskt vilja hjälpa också. Men det är inte poängen. Jag menar bara... fan, SE DEM.

Och jag har ingen statistik här. Länge tänkte jag att "de köper bara knark ändå!". Och ja, det kanske många av dem gör. Men det är himla svårt att avgöra. Så om mina pengar hjälper någon av dem till faktiskt tak och värme en vinternatt, får väl "svinnet" till några silar ses som värt.

Tycker jag.

Fler blogginlägg från Emelie Thorén