Vet ni en sak som jag är trött på? Att folk säger att jag jobbar för mycket. Och inte på ett sätt som att de bryr sig om MIG. Utan på ett nedlåtande sätt. Som om det vore synd om mig.* Som om jag inte valt detta. Som om jag inte vill.
Jesus.
Men vet ni, jag är 23 år och kan faktiskt ta hand om mig själv. I slutet av dagen så är detta ingenting. Tänk på hur mycket folk i Indien, Ryssland och över huvudtaget i resten av världen (förutom i Europa) jobbar. Där jobbar folk utan konstigheter tio timmar om dagen, sju dagar i veckan utan att veta vad ''gå in i väggen'' ens innebär. Det är en mening som Europa har hittat på och lata människor härm-apar.
Låt mig göra detta på mitt sätt. Jag lovar att om jag inte orkar kommer jag inte jobba så här mycket. Men jag orkar. Och det gör de flesta, mer än vad de tror eller utger sig för att göra.
*Att jag sen piper om att jag är trött, inte orkar hänga och dricka vin på vardagarna till midnatt betyder inte att jag håller på att gå under. Utan enbart att jag trodde det var okej att pipa för sina vänner.
