Sanningen om det som hände med F12, Roxanne och Group Locomotives

Damon Rasti 13:30 25 May 2011

Jag hade tänkt att låta det här passera. Inte ge mig ner i gyttjan med dessa människor. Men man kan provoceras till en viss gräns. Sen måste man fighta tillbaka. Stå upp för sig själv.

Bakgrunden är följande. Jag hängde en hel del på F12 Terassen under sommaren  2009, och detta ledde till att de ansvariga för klubben, Andreas Höistad, Mattias Hedlund och Jens Segrén, frågade mig om jag ville göra något inför sommaren 2010. Jag hade under sommaren blivit vän med Danny Bremer, som var ansvarig för klubben Roxanne. Vi hade haft en gemensam födelsedagsfest, och han hade frågat mig om att teama upp med honom på Sturecompagniet. Men eftersom jag inte tyckte att Sture var passande för mina vänner och bekanta, hade jag tackat nej. Nu teamade vi upp och körde säsong två av Roxanne ihop. Och det var stundtals magiskt. Gästerna trivdes, det blev en av de mest fullsatta klubbarna på F12, och bra blandning på folk.

Trodde jag i alla fall, tills Mattias Hedlund och Andreas Höistad började klaga på att jag släppte in för mycket förortsmänniskor, aka blattar. (Ifall någon av dessa herrar påstår att jag ljuger, så har jag fina utdrag från facebook-chatten att backa upp detta med.) Jag har skrivit en krönika om detta här, men valde att inte namnge någon då. Jag jobbar som ni kanske vet med antidiskrimineringsfrågor, och ville inte blanda in personliga upplevelser i det arbetet, för att ingen ska hävda jäv. Men nu i helgen fick jag från en gemensam vän höra att de sprider direkta lögner om varför jag inte är kvar på F12, så här följer hela historien.

I januari månad frågade Danny Bremer mig om jag ville fortsätta på F12. Jag var tveksam, och tyckte att F12 har tappat lite för varje år. Generellt sett var förra året det sämsta. Tomma klubbar, och folk som har tröttnat. Jag hade också problem med F12:s attityd gentemot förortsmänniskor, samt att de var förbannat snåla. Ibland kunde vi tjafsa om att få fem extra drinkbiljetter, när vi hade fixat grymma DJ:s gratis. Ingen optimal arbetsmiljö. Jag hade också gått med på att ta hälften så mycket betalt som Danny, eftersom han har en familj att försörja. Tydligen hade F12-grabbarna satsat massa pengar på en klubb i Barcelona, misslyckats och förlorat miljoner. Jag gjorde det för att det verkade kul, och jobbade arslet av mig den sommaren för sketna 40.000 på faktura.

När Danny bokade mötet, bad F12-grabbarna att han skulle komma ensam. På mötet påstod de att jag hade varit otrevlig mot personalen, och att de inte ville att jag skulle köra flera klubbar. De som känner mig vet att jag älskar F12 och dess personal, flera av dem är mina vänner som jag umgås med privat. Jag tog mycket illa vid mig av denna anklagelse, som kom ett halvår senare (!), och konfronterade Höistad. Han kunde inte säga vem det var, men att det var en av vakterna. Efter mycket tjat fick jag till slut fram vem det var. En vakt som jag hade tjafsat med en kväll då han snäst av mig, men blivit vän med samma kväll.

Jag mejlade denna vakt, och frågade hur han kunde säga så. Han påstod att det var lögn och att han skulle ringa Höistad.

Efter det kontaktade jag Höistad som nu bytt historia. Han påstod att de inte ville köra Roxanne igen, och att jag och Danny inte skulle köra tillsammans. Nu hade han en ny anklagelse om att jag felaktigt portat en tjej. Det här var mitt ex som brukade bli full och komma till klubben när jag jobbade och det var en oerhört påfrestande situation. Hade jag varit tjej, och det var ett kill-ex som var jobbig, hade nog ingen ifrågasatt mitt beslut (som jag senare hävde) om att få lite lugn och ro när jag jobbar. Jag hävdade att vi trots allt blev nominerade till Nöjesguiden-priset, någon han skrattade bort som ett skitpris. Jag insåg att det var svepskäl. De ville få bort mig bara.

Och så det med Roxanne. Danny Bremer var en av mina goda vänner. Men under den här historien backade han inte upp mig en enda gång. Han visste att dessa påståenden var rena lögner, han var ju där med mig varje kväll, men affärer fick gå före vänner. Det är så här det ser ut i Stockholms klubbvärld, ett gäng ytliga opportunister, men jag har aldrig spelat det spelet. Jag blir vän med folk på riktigt, och det går före allt. Nu förstod jag att han måste betala hyran,och valde att se förbi detta. Jag gjorde klart att jag tänkte be mina vänner bojkotta F12, och att jag inte ville att en nära vän till mig skulle spela där. Några dagar senare ringer Danny till min nära vän och ber honom spela. Det är här mitt tålamod börjar tryta. Min vän tackar så klart nej, när han fått höra vad som har hänt. Jag bestämmer mig för att hoppa av Roxanne-kryssningen. Men berättar ändå inte för folk vad som har hänt, för att de övriga på 25 hour people som jobbat hårt med detta inte ska bli lidande.

Sen kommer kniv nummer tre i ryggen. Danny slänger ut mig ur Roxanne-gruppen och byter namn på den till ”Grace Jones”. När jag började med Roxanne, gjorde jag klart att jag och Danny skulle driva konceptet tillsammans. Något han accepterade. Och hela snacket med att F12 skulle ha en ny klubb var ju som bortblåst. Går man in på Grace Jones-gruppen är det fortfarande min text som står i högerspalten (de har t.o.m. glömt att ta bort ”Roxanne” på ett ställe, bild här). Det är alltså samma människor som kommer att gå till den nya klubben. Många av dem mina vänner, som jag har jobbbat in. Danny var snabb på att adda alla mina vänner förra sommaren, (t.o.m. tjejer jag låg med som han inte träffat, lol) och jag borde ana vad som skulle hända. Men t.o.m. efter detta höll jag käften. När folk frågade om Roxanne, svarade jag undvikande. Jag orkade inte med bråk.

Tills idag. I helgen påstod en av mina och F12-grabbarnas gemensamma vänner att han hört att jag fick sparken för att jag sagt till en vakt: ”Du är en simpel vakt, jag är nattklubbschef, du ska göra som jag säger”. Skulle jag säga så till en vakt? Och få ansiktet inslaget? De som känner mig, vet att jag inte är nån fighter direkt. Rent påhitt. Jag tycker dessutom att F12:s vakter är de absolut bästa i stan. Många är riktigt trevliga och det är kul att springa på dem på stan.

För en månad sen förhandlade jag med en annan klubb, och allt verkade gå bra, tills de hörde av sig och sa att de hört att jag misskött mig på F12. De var inte intresserade. Nu känner jag att det är dags att alla får reda på vad som har hänt.

Det är så här det ser ut i denna lilla stad. Några få grabbar som sköter ett gäng klubbar. Stureplansgruppen som äger flera ställen. Group Locomotives (som F12-grabbarnas företag heter) har även ”Sommar!”. Tajfsar du med fel killar är du körd. Nu är jag inte alls beroende av klubbscenen - som jag oftast kritiserar - och är idérik nog att inte behöva lida så mycket av detta. Men jag skulle gärna vilja veta vad som hände. Var jag för ”blattig” för deras smak? Var det för många skämt om att de är 40 och ligger med 18-åringar (ta ett skämt)? Ställde jag för mycket krav på några män som alltid fått som de velat? Jag lär aldrig få svaret.

Notera att jag absolut inte hävdar rasism här. Absolut INTE. Det här är en subjektiv historia om hur det ser ut på klubbscenen i Stockholm. Min sanning av det. Vill någon av de nämnda replikera, är de välkomna att mejla mig så publicerar jag det. Det är också en uppmaning till en mångfald inom krogvärlden. Det behövs. Jag har inte bett några vänner att bojkotta F12. Jag vet att de gillar det stället. Flera nära vänner har sagt att de kommer att vägra gå på onsdagsklubben, som har premiär ikväll. Jag låter folk avgöra själva. Det är så man vet vilka som är ens riktiga vänner. Folk med integritet och stotlt ryggrad. Och jag kommer själv att köra en medlemsklubb i sommar, som kommer att vara lite bättre, lite roligare och lite softare än det som F12 erbjuder. F12-gruppen har legat på mina vänner och gett flera av dem VIP-kort (trots att de aldrig har haft det förut), just för att de är rädda för detta. Extra komiskt blev det när de gav en av mina bästa vänner, som är en ”vanlig” lärare och totalt ocreddig, ett guldkort för i år. Jag kan bara skratta åt det.

Jag lär bli portad från F12 efter detta inlägg, men det spelar inte så stor roll. Jag sa ifrån, och stod upp för mig själv. Och nu vet alla vad som har hänt. Jag kanske inte skulle skrivit detta, men jag orkar inte med fler frågor. Det är ingen snyft-text och det är inte ett dygg synd om mig. Däremot är det synd om 19-riga Baland som blev utvisad till Irak i natt, som jag sitter och läser om just nu. Nu vidare till viktigare frågor.

Kärlek.

Edit: F12-gänget kopplade in sina advokater för att få bort detta inlägg. Mer om det kan ni läsa här.

Fler blogginlägg från Damon Rasti