Vem vare som fuckin casta?!

Brita Zackari 20:24 3 Sep 2013
Det här sjuka med att jag (och Kalle) faktiskt skrivit en komediserie blir nu väldigt verkligt eftersom den börjar spelas in nu, delvis i vår lägenhet (note to self: fixa nån annan stans att bo nästa vecka). Och jag råkade tydligen bli castad till en av rollerna trots att det uttryckligen står att denna roll ska vara "cool" (enda gången jag använt det ordet på allvar). Oh well, dök i alla fall upp på set igår och gjorde mitt bästa både vad gäller skådespeleri och att inte lägga mig i regissörens jobb. Resultatet kan en se på tv i vår (iihh). Ps. om ni under närmsta månaden ser ett filmteam runt söder så är det förmodligen "vi", så bomba inte.
Gilla:
upp
174 röster

James Franco gör sitcom (iihh!)

Brita Zackari 22:33 28 Aug 2013
Kan vi prata om att James Franco ska vara med i nästa säsong av The Mindy Project?? Undra om det blir en konkurrens till Chris Medinas karaktär, alltså tävlan om Mindys looove (så vadå jag blir väldigt hooked på ska dom/ska dom inte-historier, lev med det!).
Gilla:
upp
128 röster

Det här med att vara upptapetserad över halva stan

Brita Zackari 21:35 27 Aug 2013

Jag vet inte hur det ser ut i resten av Sverige, men i Stockholm kan man just nu se mitt face på varannan busshållplats och utomhustavla och faktiskt en och annan bil (!). Jag visste såklart att den här dagen skulle komma, jag var ju uppenbarligen närvarande vid plåtningen tidigare i somras och pressavdelningen på Rix FM berättade att det skulle vara en stor kampanj och sånt där. Men jag var inte beredd på hur det skulle kännas att se sig själv sådär överallt. 

Det känns jättekonstigt. 

För det första så är det konstigt bara ATT. Att mina looks är en del av en busshållplats/tunnelbana/bil. Att folk tvingas stirra in i min feja medan dom halsar en Actimel på väg till jobbet tidigt nån ruggig morgon, eller lutar sig mot mig när dom lägger en pizza på väg hem med nattbussen.

För det andra så funkar jag tyvärr så att jag bara ser det fula i bilden. 

Nej förresten, det var inte där jag började. Först var jag jättenöjd med blotta faktumet att jag inte såg direkt galen ut, eftersom att bli fotograferad (nykter) är den mest obehagliga situationen jag vet jämte att betala räkningar. Så jag gjorde nästan en liten segerdans över att jag INTE såg ut som att jag var mitt i ett slaganfall.

Men. Sen var det en bekant som kläckte ur sig de bevingade orden "det är ju inte den BÄSTA bilden på dig" och direkt var jag igång. Det var som en slöja av obryddhet som lyftes bort och direkt började jag se allt som är fult med bilden. JA, jag önskar jag kunde säga att jag var en starkare människa, tryggare i mig själv och med distans till mitt utseende och så vidare men jag är tyvärr inte bättre än att jag vill vara SNYGG och hela jag bara ångrar den där jävla blusen som fan, varför sa ingen att den föll så himla konstigt över brösten, och varför märkte jag inte själv att den där eyelinern inte va nåt bra på mig? 

Och att ha såna känslor kring en bild som finns över hela stan kan lätt göra en lite.. yr. 

 

Då fick jag det här kollaget av Kakan.

Haha, denna fina människa. Jag tror Kakan skulle vara en otroligt bra fotbollsmorsa för hon är en sån naturlig peppmaskin, men det var också nåt med det här messet som gav mig distansen tillbaka. Det är en bild som gör reklam för ett skitroligt jobb jag får göra och jag är jätteglad att en massa potentiella lyssnare blir påminda om det och tror fan att det kanske kan vara bra för en del att få se nån med en illasittande apelsinfärgad blus på väg till jobbet ibland. 

 

Men att kliva av tunnelbanan där jag bor och det över heela tunnelbaneväggen sitter fem gigantiska bilder på mig (och Adam och Marko) och en snubbe bredvid på perrongen kollar på mig, på tavlorna, på mig igen, det kommer jag nog aldrig vänja mig vid. Och det kanske jag inte ska heller.

 

Tut-tuuuut.

Gilla:
upp
102 röster

IDA KLAMBORN

Brita Zackari 10:00 26 Aug 2013

Uppvuxen i akademiskt medelklasshem som jag är tycker jag randigt kan vara svårt att bära utan att jag antingen känner mig som ett barn (Polarn O Pyret), en mamma (Marimekko) eller Where's Waldo. Men nya stjärnskottet Ida Klamborn, som gjort den magiska kjolen jag hade på Rix FM-festivalen i Malmö, lyckas sjukt nog med den ursvåra kombinationen randigt + coolt och uppklätt. Kolla bara. Fult är det inte, Ida. Inte alls.

 

Gilla:
upp
95 röster

Förresten

Brita Zackari 21:14 25 Aug 2013

I morgon ska jag göra det här roliga: sitta med alla skådisar som ska spela i vår tv-serie och lyssna på när dom läser våra manus. Alltså en klassisk table read. Skulle säga "jag kommer inte kunna sova i natt" om det inte var så att jag hade varit på cirkus och fått träffa en sjölejonbebis (!!!) i sällskap av tre barn varav två bråkade konstant så jag har liksom maxat intryckskvoten och är så trött att. Plus att jag går upp fem om morgnarna nuförtin eftersom jag sänder radio ju. 

Gilla:
upp
75 röster

In a world where jag blir ett enda stort frågetecken

Brita Zackari 10:59 16 Aug 2013

Såg ni How to make it in America, HBO-serien som egentligen är mest känd för signaturmelodin Aloe Blacc's I need a dollar? Förutom ett gäng sköna killar kunde man i casten hitta sjukt grymma och kvicka Lake Bell, som haft en rätt blygsam utveckling på sin karriär trots att hon började tidigt med Boston Legal (googla det). Hon verkar tyvärr ha en tendens att castas till grejer som inte håller så länge - nämnda douche-serie, sci-fi-aktiga Surface, hysteriskt roliga Childrens Hospital som typ ingen kollar på (men GÖR det) och diverse biroller i romcoms. Plus ett litet inhopp i New Girl, förresten! "Vad är det här, försöker hon skriva en kulturartikel???" tänker ni nu. Please, ni känner ju mig. Jag vill bara ge nånsorts bakgrund till hur peppad jag blev när jag fick höra att det snart är premiär för filmen In a world.. som Lake Bell skrivit, regisserat och spelar huvudrollen i. Så jävla proffs. Dock verkar det som att vissa idioter inte fattar hur det går till, särskilt en reporter som kommenterar hennes regissörsroll på ett sätt som fick mig att skrika åt tv:n - titta på det här klippet från The Daily Show, 45sek in:

Älskar hur John Oliver bara skriker rakt ut. Titta gärna på hela klippet förresten, Bell gör en otroligt skön brittisk accent och är allmänt grym.

Men det var inte bara det jag ville snacka om, hur himla skön och badass hon är. Det är det här omslaget av New York Magazine där Lake Bell blivit målad på av sin man, tillika Marc Jacobs tatuerare:

Och nu har jag skrivit något sammanfattande och raderat flera gånger för är så jävla osäker på vad jag tycker och jag vill inte hålla på och pekpinna för hon gör vafan hon vill med sin kropp och jag tycker att det ska gå att göra såna saker utan att ens trovärdighet som regissör eller manusförfattare blir lidande - jag kan bara inte förstå VARFÖR. För det hon säljer här är ju hennes manus och hennes regi och hennes skådespeleri som berättar historien om en tjej som är voiceover-människa - borde det inte räcka att fokusera på det? 

Diskutera i smågrupper så hörs vi sen.

Gilla:
upp
56 röster

Brita Zackari

Prenumerera: RSS-flöde

Programledare i Rix Morronzoo och manusförfattare till minst två komediserier för TV som gillar Björklöven lika mycket som hon gillar Beyoncé.

Gillar även krämer och dagen efter-outfits och drömmer om att bli castad till en kör-intensiv musikal. Har efter mycket möda lyckats få tillgång till ca 15% av sin hjärnkapacitet.

För att följa Brita via RSS, klicka här.
 
Brita i Schulman Show:
 
Best of Brita:

 

Arkiv

Visa hela arkivet eller…



Bloggar

  • Stockholm
  • Göteborg
  • Malmö


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!