Tillhör kategorin Kommer Aldrig Tröttna På. (sorry för clean version, lyssna på'n på Spotify i stället)

Hej, drar till Amsterdam i morgon eftermiddag och stannar till söndag. Vad får jag inte missa? Är särskilt sugen på en dyr handväska men hey, a sista gotta eat också och kanske gå på en bar eller nåt?

Om ni liksom jag hittills missat att Schmidt gjort både en träningsvideo (typ) och en online dating profile så kollar ni på detta nu. Finns något väldigt fint med att låta karaktärer ha ett liv utanför tv-serien (i Schmidts fall New Girl, om ni missat. Herregu, SE DEN i så fall) på det här sättet.

Ah, dom KUNDE inte ha valt en bättre låt till detta.

Anledningen att jag ramlade över detta just nu är att Max Greenfield som spelar Schmidt just nu agerar redaktör på Net-a-porters herravdelning Mr Porter men obs det behöver ni inte nödvändigtvis kolla in för det var rätt lamt.

Tillbringade hela förra veckan i som en bubbla, lock för öronen och extremt nasal röst och så. Men jag är så fantastiskt dålig på att vara sjuk, så när jag verkligen tvingar mig själv att bara sitta hemma i sängen och göra ingenting så är det som att den där hetsar-kraften som driver runt mig om dagarna liksom måste uuuut nånstans, och då kan det ibland råka bli så att håret blir det stället:

Ett litet ps: Anledningen till att jag kan fläta så här är en för mina föräldrar småsorglig historia (jag själv är ju väldigt nöjd eftersom det resulterade i helt sjukt bra flätkunskaper) som jag berättade här i PP3 (lyssna på det) när jag flätade Johanna inför Elle-galan. 

Inspirationen till detta master piece fick jag från The Knifes nya video som Kakan och Roxy Farhat regisserat, men nu när jag skärmdumpa skiten så ser jag ju att det är utochin-flätor så nu måste jag ev göra om det för att visa er att jag kan det också. Mvh chef på flät.

Om ni ska till London snart, och kanske vill äta en god middag men inte riktigt tycker att det är värt att gå och käka middag om ni inte samtidigt får en spektakulär toaupplevelse, då tycker jag ni ska käka på Nopi. Blev helt yr.

Hittade inte ens ut. Som tur var fick man hjälp av golvet.

En annan inredningsdetalj var dom här fina lyktorna - glaset är från Jerusalem, och sen har nån frän London-designer specialgjort dessa hållare.

Jag fick ett brev för ett tag sedan som satte igång lite mer tankeverksamhet än som kanske var tanken från avsändaren. Anledningen att det dröjt är att jag helt enkelt är rädd att det ska bli dåligt för avsändaren att jag gör detta till en större fråga, men det kändes ändå som ett viktigt snack så jag hoppas det går bra.
Så här skriver hen:

Till vardags funkar min garderob perfekt - lite lagom quirky, med roliga
snitt och mönster/färger men egentligen rätt basic - men ibland i
särskilda möten när jag träffar kunder eller är inbjuden att snacka
nånstans känner jag ett enormt sug efter att kommunicera lite mera Power.
Jag jobbar med reklam och har nyligen blivit befordrad till creative
director. Alla andra i min roll är typ snubbar minst fem år äldre än mig.
Så jag behöver några statement pieces som inte är att leka med för att
visa att jag inte är där för att ta mötesanteckningar. Jag menar allvar.
Samtidigt vill man ju inte verka som någon slags bankmänniska bara för
detta - jag måste ju behålla mina creative credentials så att säga.

Ytterplagg har jag dock säkrat, med världens bästa långa vita yllecape
som är det perfekta exemplet på this lady means business, and by business I
mean kreativa superkrafter.

Till saken hör att jag sedan ett par år slutat köpa nya (oanvända)
kläder, dvs jag inhandlar enbart begagnat eller vintage. Vilket säkert inte
är lika kul för dig, men jag tänker att det kan vara lite av en utmaning.
Istället för "den där coola jackan från X" kanske det är mer "en kavaj i
den här färgen och stilen"?

(Obs, på tal om kavajer. Jag har en grym ljusblå en som jag inte kan matcha
med ett enda dugg.)

Kan du hjälpa?

Svar till "Lost in London 2013"

Först och främst:
- Bra jobbat med befordran!
- Grymt att du slutat köpa nya kläder, det låter som en otroligt vettig grej att hålla på med.
- Du bär cape? HUR MÄKTIG ÄR DU?


Men ja, så var det detta med kläder och power. För min egen del så har jag absolut viss rekvisita som plockas fram när det ska löneförhandlas eller pitchas, men det är ändå något som tar emot när jag nu skulle formulera mig kring dom. Jag skäms lite för det nämligen. För (och nu sparkar jag säkert in öppna dörrar lite, vet det) drömmen är ju att en blir beundrad, befordrad, belönad på grund av det en säger och gör och inte hur en klär sig. Ju.


Du har ju redan bevis för att det är så i form av en väldigt fin titel. Den fick du ju för att du förtjänade det, inte för att nån va schysst eller hade överseende med nåt. Det är något du förmodligen jobbat ashårt för, och med allra största sannolikhet sköter väldigt bra. Och det finns ingenting i "lagom quirky, med roliga snitt och mönster/färger" som på något sätt gör dig skyldig till ifall folk tror att du är där för att ta mötesanteckningar. Jag tycker det verkar som att du är en riktig jävla kick ass person, en inspration för oss andra lite fegare, som dessutom verkar hittat en stil som är du, och som har format vad som enligt dig själv är en "perfekt" garderob. Då känns det så otroligt dumt att råda dig att göra på nåt annat sätt än bara fortsätta med det du gör. Jag känner liksom inte ens att jag har befogenhet att göra det, det är som att ge träningstips till Stålmannen typ.


Alltså, jag tror inte att du är ute efter att pleasa gubbiga kunder och konservativa engelsmän, men många av oss har en inlärd idé om hur en ska se ut när en föreläser, och du känner att du av nån anledning måste parera att du inte lever upp till den. Men det är viktigt att komma ihåg att den bilden ju kommer från samma ställe som bilden av en bra forskare och läkare och vem som är bäst förälder - en extremt gammaldags kultur som gör det svårt för alla som inte passar in i normen att känna att dom har samma rätt att ta för sig. Och så finns det såna som utmanar det där tänket, och jag kan ha fått helt fel uppfattning av dig men det känns som att du är på Framtidens lag här. Och det är ju det laget en hejar på. Visst, kläder påverkar hur en känner sig, jag tänker inte låtsas som att det inte är en grej. Men det betyder inte att det finns något som är rätt och fel i detta. In med quirky i styrelserummen! Och det är fan dags att nån håller i en föreläsning i nåt annat än en kavaj för en gångs skull. T ex en lång, vit yllecape. Fy fan vad äg det skulle vara.


Ps. Ursäkta att jag inte svarade ordentligt på frågan. Vi är cool, va? Mvh /konflikträdd_82

Ps2. Blå kvajen, den ska jag inte glömma: nu vet jag ju ingenting om snitt etc, men testa andra blå grejer alt denim? Monokromt är ofta = foolproof matchning.

Hittade den här Acne-klänningen och vill härmed utfärda en offentlig önskan om att bli bjuden på ett bröllop/en disputation/random fest så jag får tillfälle att köpa + bära. Känner att den gröna färgen är som gjord för att matchas med min hårfärg? 

För er som utifrån den här bilden inte kan räkna ut att klänningen är mer än bara en strimla tyg kommer här mer redovisande bild samt länk:

Anar en risk att vissa hörselskadade går miste om t ex Louis CKs briljans om dom använder sig av Youtubes textfunktion.

Kära dagbok, jag sprang alltså ett lopp med Nike i London förra veckan. Mitt i stan längs Themsen, förbi Big Ben och det. Först samlades vi på Somerset House, vilket precis hämtat sig från att hosta London Fashion Week veckan innan. Var nog snäppet mer funktionsmaterial där den här veckan men nu gissar jag ju bara.

Fem kilometer skulle en springa, och jag har inte sprungit mer än tre sen... Midnattsloppet (augusti, reds anm)? Men det var helt lugnt för det var inget vanligt lopp utan en lanseringsfest. Nu tänker ni säkert att jag menade att det först var lopp och sen var fest? Oh no, det visade sig när en hade börjat kuta en bit att loppet var själva festen. Yup. Typ varje kilometer eller så skulle en göra squats eller hoppa eller plocka upp en glowstick. Ja, jag sa glowstick, bildbevis kommer här:

Här ser ni en som har ett väldigt försiktigt glowstick-beteende, samt en (Hanna Friberg från Devote.se) som vet hur man piskar upp lite äkta laserfestsglädje. Bilden snodde jag från Hannas blogg på devote.se.

När vi var nästan klara sprang vi förbi lite bengaler (ok, det var en enda) in i en tunnel där två tjejer stod och beatboxade mittemot varandra. Som att va på klubb med alla lampor tända och träningskläder på. På upploppet insåg jag att 5 km tagit oss nästan 50 min vilket gjorde att jag fick nån knäpp och tänkte att jag i alla fall skulle komma först i det där långsamma loppet så jag spurtade i mål, men såklart var det nån annan brud som också kommit på detta samt var typ världsrekordhållare i spring för hon susade förbi mig. Men jag kom tvåa. På otroligt oklart mål, obs, det är inte ens säkert att det vi var först till (en terass med lite fikaplatser) ens var målet. Aja. Sen fick en öl. Det här är den bästa bilden som blev på mig och min Becks samt min glowstick som dom tydligen fick bända ur mina händer sen (släppte alltså mitt försiktiga och gick över till att lajva Return of the Jedi).

Fullkomligen ÄLSKAR att djurtrycken har letat sig in på killavdelningen i vår. Wood Wood gör både bomberjacka i leopard som ni ser (HELLO) och shortsbralla i en ganska straight modell med fierce tryck, lite som att Jason Bourne gnuggat sig mot en pantertant. 

Finns även som parkas.

Kenzo kör också på djurprint med lite mer neonig stämning.

Finns på Opening Ceremony i massa olika färgställningar, men rätt raveiga alla. 

Om Wood Wood och Kenzo är för dåligt för din plånbok så finns det givetvis på H&M (Divided herr. Eller kill, beroende på lite hur du känner dig antar jag?) - tröjor med både leopard (typ svart tryck på mörkgrå botten - fiint) och zebra på helt vanliga sweatshirts finns just nu i butik för 249 kr typ, men hittar inga bilder på detta på www så ni får kolla på dom bilderna i er fantasi alt söka upp en butik. Ni som bor i Stockholm kan vända er till stora H&M på Drottninggatan där jag vet att det for sure finns ett gäng i källarplanet. Go go go!