Jag håller som bekant på med min lista över 00-talets bästa album. Men trots att The Isley Brothers Eternal och Body Kiss inte riktigt platsar på listan, förtjänar de ändå lite uppmärksamhet. Isley Brothers formades redan 1957 och är den enda gruppen som har haft listettor fem decennier i rad. Dessutom har de haft ett finger med i några av hiphopens mest klassiska låtar (utan legendariska Between the Sheets, ingen nästan lika legendarisk Big Poppa och utan Footsteps in the Dark ingen It Was a Good Day).
När gruppen för första gången, 1996, lät sig produceras av R. Kelly skapades en slags gubbsjuk magi som skulle leda till väldigt fina saker framöver. Contagious, från 2001 års Eternal, blev The Isley Brothers största hit på över två decennier, och det är inte svårt att förstå varför. R. Kellys Trapped in a Closet-serie må ha varit skrattretande, men den här kan inte ens den mest inbitna cynikern dissa:
Body Kiss, från 2003, producerades helt och hållet av R. Kelly och det ligger något speciellt i att höra den då 62-åriga Ronald Isley (förövrigt en av världens fulaste människor) sjunga ord som den uppenbart galna Kellz har skrivit. Det går liksom från att vara exceptionellt smörigt (”Take a ride with me, baby, on a highway that leads to love”) till att bli både gubbfunkigt och douchigt arrogant. Men bäst av allt är två låtar – Busted, där gruppen fortsätter med sin tradition av R&B-drama/opera…
…och småperversa Body Kiss där Lil' Kim ger en detaljerad beskrivning av var hon vill bli kysst:
