Accepterade stereotyper

Amat Levin 17:32 22 Sep 2011

Har avsiktligen hållit mig undan Kinapuff-debatten. Den inleddes ju som bekant när Fazer beslöt sig för att göra några kosmetiska förändringar på sin Kinapuffsförpackning sedan Patrik Lundberg skrivit en väldigt läsvärd krönika. Jag har hållit mig undan för att jag har lärt mig att diskussioner av den typen aldrig leder någon vart. Det finns tre grupper:

1. De som tycker att man bör fokusera på ”riktig” rasism och att det är ett skämt att godispåsar utgör den största delen av debatten.
2. De som argumenterar för hur förjävligt det är med produkter av den här typen (samma som avskydde Nogger Black, Tintin i Kongo och Pippi Långstrump).
3. De som är fast beslutna att kämpa in i döden för rätten att få säga negerboll och äta Kinapuffar med stereotypisk kines på förpackningen.
 
Okej, det kanske inte är FULLT så extremt. Man kan ju exempelvis med fördel argumentera för att Kinapuffs-figuren har fått vara kvar så pass länge (jämför med Fazers lakritsstänger som försvann för ett par år sedan) eftersom rasism, stereotyper och fördomar är mer accepterade när de är riktade mot asiater (vilket var vad Lundbergs krönika egentligen handlade om). Och det är det jag menar, diskussionen handlar nu inte om varför det anses vara okej att driva med servitörernas L-ljud på en kinarestaurang, utan om huruvida ett företag gör rätt som tar bort en figur från sina förpackningar (Lundberg uppmanade ju aldrig själv Fazer att ta bort figuren). På samma sätt tycker jag att man kan ha vissa invändningar mot Nogger Black, men blev besviken när hela diskussionen till slut handlade om en jävla glass och det större problemet – hur svarta och svart kultur porträtteras – föll bort.  
 
Jag har tidigare skrivit om den accepterade rasismen mot asiater och om negerbollar, så det är rätt uppenbart var jag står. Versioner av den här debatten dyker ju upp med jämna mellanrum och jag blir trött på att upprepa mig. Mest trött blir jag så klart på folk som ska tala om för andra om hur de ska känna, när de överreagerar och när de har rätt att känna sig kränkta. Som vägrar ens försöka förstå varför man skulle kunna tycka att det var tröttsamt med stereotyper, hur harmlösa de än verkar för ”utomstående”. För som av en slump hör människorna som står för denna lektion i rasism i nio gånger av tio till en grupp som aldrig själva har fått känna på rasism eller vet vad fördomar gör mot en. Då är det ju jävligt lätt att hävda att något är roligt och bara ”är på skämt”.
 
Hursomhelst, här kommer lite roliga slumpmässiga stereotyper och fördomar som bara är på skämt. Om nån av er skulle ta illa upp kan jag lova att jag inte börjar yra om yttrandefrihet och varför man får säga finska pinnar när man inte får säga negerboll.








 

Fler blogginlägg från Amat Levin