När det gäller hiphop är jag en nostalgiker. Det spelar ingen roll vad någon säger, hiphop var som bäst på 90-talet (främst ’92-’97) och dagens rappare suger i jämförelse. När alla, för nåt år sen, hyllade Lil’ Wayne som världens bästa rappare spydde jag lite i min mun. Har vi verkligen, efter Yung Joc, Flo-Rida, G-Unit och Chingy, sänkt våra krav så pass mycket att den högst mediokre Lil’ Wayne firas som någon slags kung?
Seriöst, från ’92-’97 släpptes Dr. Dres The Chronic, Snoop Doggs Doggystyle, Wu-Tang Clans 36 Chambers, Nas Illmatic, Biggies Ready to Die, Jay-Z:s Reasonable Doubt, Mobb Deeps The Infamous, GZA:s Liquid Swords, Raekwons Only Built For Cuban Linx…, Ghostfaces Ironman och Scarfaces The Diary. De ytterst få nollnolltalsalbum som kan mäta sig är gjorda av rappare som debuterade på nittiotalet. Eller typ Kanye West. Eller Little Brother. Äh, poängen är att det är få.
Whatever. Nu känner jag mig som en sån där hiphopgubbe som står och trycker i Berns källare varje onsdag med en jersey som kämpar för att täcka ölmagen och en ful fitted som gömmer flinten. Poängen med det här inlägget var att det faktiskt finns ett par riktiga guldkorn. Artister som förhoppningsvis gör tiotalet till ett bättre hiphopdecennium än de senaste tio åren har varit. Först ut – Jay Electronica!
Exhibit A, producerad av Just Blaze, är precis så episk som autotunefylld superglossig hiphop aldrig kan bli. Låten är en av många som New Orleans-rapparen har släppt via internet, och det är lite det som gör mig så frustrerad. Trots att han har släppt låtar sen 2004 har han aldrig försökt sig på en fullängdare och det är det som bidrar till hans mystik. För kvaliteten finns där. Både produktions- och rapmässigt. Lyssna bara på somriga Renaissance Man:
Eller Nas-hyllningen My World:
Jay Electronica lyckas kombinera det bästa med sydstats- och New York-hiphop och han lyckas faktiskt vara någorlunda revolutionerade. När han samplar soundtracket till Eternal Sunshine of the Spotless Mind och spottar kvasivetenskap börjar mitt gamla Wu-Tang-hjärta pumpa fortare:
Hans flickvän, soulesset Erykah Badu, har sagt att hon tvivlar på att han någonsin kommer att släppa en fullängdare, men de senaste månaderna har det börjat röra på sig och nu verkar det som att vi kan vänta oss ett album senare i år. Till dess får ni hålla till godo med de båda fantastiska mixtapen, What the Fuck is a Jay Electronica och Victory.
