Min våffeldag i tre steg

Pelle Tamleht 22:08 25 Mar 2015

För dig som har sovit under en sten och mot all förmodan missat att våffeldagen precis har passerat kommer här en snabbresumé över hur min var. Precis när det började suga till i magen plingade det på dörren, och det kom ett bud från Carnegiebryggeriet (bärs är som bekant en vital ingrediens i våffelsmeten).  

Jag stoppade in järnet i väggen. 

Slängde på kyckling, creme fraiche, rödlök och toppade med löjrom. Sen åt jag upp nästan allt innan jag ens kom för mig att fota. 

God fortsättning!

Lyssna på In the Night från Lynch-älskande gothrapparen Cory Jreamz

Svante Allmungs 21:51 25 Mar 2015

Den unge rapparen Cory Jreamz härstammar likt södernpionjärerna Geto Boys från Houston. Vid första ögonkast krävs kanske Matthew McConaughey och en sarkastisk robot för att koppla ihop dessa tillsynes dimensionellt separerade motpoler. Men egentligen är kanske bara Jreamz en hyperbolisk revolt formad i Scarface och de andras fallenhet för rå horrorcorebanande gangsterrap. Insnärjd i en taggtrådliknande estetik som absorberar all goth — från Sylvia Plaths dikter till varenda femme fatale regisserad av David Lynch — som populärkulturen har att erbjuda blir resultatet romantiserande destruktivitet. En "Black Marlon Brando."

Medan vi grät över den kalla vintern här i Europa har Houston-sonen omfamnat den under sina vistelser i London och Berlin. Det var under denna period han spelade in sin kommande ep Brando — uppföljaren till 2013:s fantastiska Invictus — antagligen sminkad i vitt och svart. Vad det nya projektet kommer erbjuda får vi idag första smakprovet av med den överväldigande singeln In The Night. På vad som utan tvekan kan betecknas som ett soundtrack för nattliga vårskrik balanserar Jreamz Dolce & Gabbana-referenser med drömmar om Sharon Stone över en hetlevrad och gastkramande produktion av Fergus Martin.

Tillsammans med rapparens släpande och nedpitchade röst samt ett kvinnligt vokalistsample krypandes längsmed ljudbildens väggar — helt i linje med hans progressiva tolkning av sin stads chopped and screwed-arv — blir denna gotiska rapdröm minst sagt skrämmande. Tänk Notorious BIG och Puff Daddysin motorbåt åkandes över interdimensionella vågar med alla H.P. Lovecrafts entiteter hack i häl — då förstår du kanske vad Houstons nya skräckpretto försöker illustrera.

Hälsning från tjurarn

Kristin Zetterlund 20:54 25 Mar 2015


TBT: när jag stod RÄTT SÅ längst fram i mitten och grät genom hela The-Dreams konsert på Berns, sept 2013

Ikväll är det tokhypeade konserten med han PARTYNEXTDOOR. Alltså idono va, men jag har bestämt mig för att bli provocerad av hela hypen..... Det känns TYP som att jag lever i en värld som avgudar honom - och inte The-Dream?? Alltså inte för att ställa två, visserligen i de flesta fall kvinnliga, artister mot varandra á la Gillar Du Britney ELLER Xtina/Move Over Kim, Nicki är DEN NYA Drottningen Av Rap, det är så zzzzzzz att jag vet inte vad. Men jag har fått UPPFATTNINGEN att många ba mmmmmmm PND är så bra r'n'b och vid frågan om Dream är de typ mer *mjäh*. Min feed har svämmat över av pepp och efterlysningar av biljetter inför PARTYNEXTDOOR och The-Dreams konsert i stan sist var fan halvfull *ändå optimist*. Okejokejokej deras musik är inte ens så värst lika varandra annat än att de är schönschungande schnubbar, men jag blir bara så ledsen när jag tänker på hur min favvo aldrig fick en bråkdel av peppen som denna snubby får.

Och detta är ju så klart min FRUKTANSVÄRT subjektiva uppfattning av saker och ting, men ni har tyvärr fel bara. Jag är verkligen aldrig nånsin den som klagar på folks musiksmak för det är faktiskt bland det absolut värsta jag vet när folk gör, men jag känner bara att jag inte vill vara med och leka i en värld där folk avgudar PND och inte The-Dream. Ni får jättegärna gilla både och men att gilla den förstnämnda över den sista är bara så </3. Jag är som sagt inte helt hundra varför just PND har blivit my imaginary nemesis by proxy men det är vad min hjärna har bestämt sig för och då kör vi på det tycker jag, åtminstone ett tag. Jag lyssnar i princip inte alls på PND som en liten, ensam och lönlös protest inombords mot er alla. Inte ens för att jag tycker att hans musik är dålig, bara för att......... ja varför kan en undra!! HAHAH hur lamt är inte det???? Jo jätte. Och som sagt speciellt eftersom deras musik inte ens är så värst lika varandra, men nu har ju min hjärna valt det här spåret...........

Wow detta är verkligen precis som när jag var liten och älskade Spice Girls så pass freakishly mycket att jag "automatiskt" började att råhata precis alla andra band och artister som öht gjorde pop, för att på nåt sätt inom mig hylla Spice Girls ännu mer?! Shit vilken inre analys plötsligt. Och att detta händer igen i vuxen ålder, om än i mindre skala, är rätt weird så klart men jag vill av någon anledning ventilera för er så här sitter jag.

Men! Läser ni denna blogg och lyssnar på PND och inte The-Dream så måste ni verkligen göra er själva en tjänst att börja med det asap okej?? Annars har jag skrivit detta fullkomligt bisarra blogginlägg helt i onödan. Jag vet inte. Jag vill bara sprida hans musik så mycket som jag kan okej!! Den är mitt syre!! Utan den, ingen blogg by Lil' Zäta!! And there u have it; någon slags avrundning.

Läs min omslagsintervju med Seinabo Sey!

Amat Levin 17:03 25 Mar 2015


Foto: Daniel Stigefelt

Idag publicerades äntligen min långa omslagsintervju med Seinabo Sey, som är aktuell med en Nordenturné och nya ep:n For Maudo. Det var en av de mest intressanta intervjuer jag har gjort och vi snackade om allt från hennes uppväxt i Gambia och Halmstad, varför hon inte vill att hennes röst ska lindas in i ”mysig soul”, svårigheterna med att spela in debutalbumet och hur hon har gjort för att försöka återförena sin familj.

Läs den och passa samtidigt på att kolla in vår nya omslagssida här!

 

Hör när Saturday, Monday räddar oss från undergången med ep:n Late

Svante Allmungs 16:50 25 Mar 2015

Bild via The Line of Best Fit.    

Senast vi hörde hans produktioner spirade den musikaliska romansen med Julia Spada i form av duon Breakup — nu tycks dock den briljant konstellationen ha tagit paus vilket inte skadar för vi finner då Ludvig Parment återigen under pseudonymen Saturday, Monday. Tillsammans med Despotz — en uppstickare att hålla koll på bland de skandinaviska skivbolagen — släpper han nu en ep vid namnet Late. Sen en månad tillbaka har flera delar av detta projekt luckrats upp och med låten Don't Say It kan vi nu ta del av den elektroniska uppvisning i dess helhet.

Här beblandar sig vemod med pop-eufori när pianon möter frenetiska synthar på ett excentriskt vis distinkt för Parments musik. För vare sig det handlar om bubblande basslingor som tagna från 80-talet eller marcherande och triumfartade melodier så blir deras samexistens över dessa tre spår medryckande. På Brolin-assisterade Marble Coast blir musiken lekfull likt barndomens glaskulor titeln kanske syftar på, medan Newtimers och Ji Nilsson fungerar som graviditet när titelspåret pendlar mellan balladmässig liv och död — i all dess positiva benämning.

Som mest unik är dock Saturday, Monday ensam med keyboarden på redan nämnda Don't Say It. En sprudlande visselmelodi blir till egensinnig disco filtrerad genom kaotiskt sprackande atmosfär. Addera lite reverb och helt plötsligt har vi en filmisk särart perfekt för en skakig dokumentering av kanske den sista festen före Jordens undergång. Vilka som sedan skulle kunna ta del av detta found footage vågar jag inte spekulera i. Dock kan vi i alla fall ta del av ep:n i sin helhet nedan, vilket förmodligen kommer göra sitt bästa för att bromsa in vår personliga ände.

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Bloggar


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!