Varför skrev jag sådär?

Hej Sonja 13:12 1 Sep 2014

Igår tweetade jag denna

svt_agenda.jpg

Och det är väl inget konstigt med det. Många kollar på Agenda på svt på söndagar. Det var bara det att jag inte kollade på Agenda. Det gör jag aldrig. 

Jag kände mig jättebusig medan jag skrev det. Sedan satt jag och myste för mig själv efteråt. Tänk där satt kanske några människor och trodde att jag följde politisk debatt när jag i själva verket satt och spelade Fashion design world. Men sen började jag känna mig som en lögnare. Jag började ifrågasätta mig själv. Vad höll jag på med? Vad höll jag på att förvalndlas till? 

Så nu vill jag bara klargöra att nej, jag såg inte på Agenda igår.

Gilla:
upp
27 röster

Ny webbserie - Om de bortglömda genierna som skapade japansk tv-spelsmusik

SPEL – Michael Gill 12:49 1 Sep 2014



Det finns ingen hejd på hur peppad jag är på Red Bull Music Academys ”Diggin' in the Carts”-serie som har premiär nu på torsdag. Ett kärleksbrev till de japanska män och kvinnor som tonsatt många av spelhistoriens mest klassiska äventyr.



När Havoc, ena halvan av Mobb Deep, säger ”who are these guys?” och klassiska Castlevania 2-låten ”Bloody tears” kickar igång bara sprutar gåshuden rakt ut på mig. Och så ett kollage av några av spelhistoriens allra främsta kompositörer. Hip Tanaka. Nobuo Uematsu. Michiru Yamane. Så otroligt starkt.


Kenichi Matsubaras ”Bloody Tears”, en Castlevania-klassiker.

Havoc är inte den enda som är med och hyllar de klassiska spelkompositörerna. Just Blaze skymtar förbi. Kode9. Fatima Al Qadiri. Flying Lotus. Chiptuniga Anamanaguchi (som bland annat gjort musiken till Scott Pilgrim-spelet). Artister som på olika sätt, i varierande grad, påverkats av spelmusik. Mer än det, i vissa fall.

Dizzee Rascal, som också intervjuas i serien, till exempel. Hans musikaliska bana började på pojkrummet i en betonggrå del av London. Allt han hade var en Playstation-konsol och ”spelet” Music 2000. En mjukvarutracker där det gick att stapla förinspelade trumloopar och simpla melodislingor. Det här var under en tid då musikskapande inte på något sätt var lika lättillgängligt och billigt som det är idag. På så sätt var Music 2000 revolutionerade.


Ovan hörs en typ elvaårig Benga göra ett beat i BBC-radio, från 2003. Fantastiskt.

Music 2000 var så klart otroligt begränsat. Men på något sätt är det ändå begränsningarna som gör det här så himla magiskt. Eller ger det åtminstone en extra dimension av magi. För de som gjorde musik för gamla 8-bitarsmaskiner var begränsningarna ännu större. Antalet ljud du kunde spela, antalet kanaler du hade till ditt förfogande – allt var hinder som tvunget måste övervinnas.

Gilla:
upp
27 röster

Recension: Big Brother 2014

Pelle Tamleht 10:07 1 Sep 2014

Igår började till alla tv-tittares stora förvåning årets säsong av Big Brother. Varför förvåning? För att exakt ingen jag pratade med under gårdagen hade en SUSNING om att programmet hade börjat (det drog igång online något tidigare med omröstningar kring de som bodde i "boxen"). Kanske har alla marknadsföringsåtgärder koncentrerats till Norge, kanske har alla trailers gått på "kanal 9" (lol). Men klart är iaf att den "mest påkostade säsongen någonsin" hade tjänat på lite mer synlighet. 

Big Brother 2014 är alltså en samproduktion mellan Sverige och Norge, vilket medför bieffekter som delade programledarskap och deltagare från båda länderna. I övrigt är det mesta sig väldigt likt. Här följer en första snabbrecension med premiärprogrammet som underlag. 

Programledare
betyg: 3 Adam Alsing är 100% men det delade ansvaret gör inte formatet rättvisa. Det blir uppstyckat och man längtar så innerligt efter att Gry ska komma in och ställa allt tillrätta. 

Deltagare
betyg: 2 ExtrEEEmt homogen grupp i år. Förutom att hälften är från Norge känns de som att de sågs under castingen till Paradise Hotel 2012. 

Huset
betyg: 5 Större än någonsin, och dubbla pooler. Som bäddat för fest. 

Livestreamen
betyg: 1 Under all kritik. Det var i stort sett omöjligt att följa programmet via bigbrother.se, som för övrigt ligger nere i skrivande stund. 

Helhetsintryck
betyg: 2 Besviken, tyvärr. Men kommer jag att titta? Ja.


Inlägget innehåller inga klipp från programmet eller bilder på deltagarna pga att bigbrother.se inte är tillgänglig för tillfället. Premiärprogrammet ligger dock på kanal9play.se åtminstone för tillfället.

Gilla:
upp
24 röster

Ähmen vad i

Emelie Thorén 10:02 1 Sep 2014

Jaha! Då har en gått och dratt på sig något som inledningsvis skrämde gnistan ur den här relativt hypokondriska kroppen. Sedan googlade jag lite och ser man på, en har drabbats av en vanlig liten broskknöl. Eller vätskefylld knöl. Knöl allafall. På handleden. Ganglion kallas det, och jag tänker nog ändå gå till en doktor för att få ett OK. Nån som haft en sån här (se bild)? Jag hade en när jag var i sjuårsåldern som försvann efter nåt år och vissa gör det, av sig självt alltså, andra får opereras bort (bildgoogla ej det, det var inte så kul).

Gilla:
upp
10 röster

På trailerfronten: Oscarsracet är officiellt igång!

Svante Allmungs 07:54 1 Sep 2014

Det är första september och sommaren har kanske officiellt nått sin ände? Höstdepressionen börjar sakta men säkert närma sig men tur nog finns det ett sista hopp för filmälskare. Nu när månader av storslagna och påkostad blockbusters är förbi kan vi äntligen se framemot att vägen till Oscarsgalan har tagit sin början. Det betyder att det sakta men säkert kommer börja regna trailers för en rad spännande filmer. och under den gångna veckan landade några av de första.

Foxcatcher

Åh, jisses, ifall Steve Carell inte tar hem en Oscars för sin insats i Foxcatcher så lär i alla fall de bakom hans makeup få höja en gyllene gubbe. Den 40 år gamla oskulden är främst – om inte endast – associerad med hjärtevärmande komedier vilket gör hans roll i detta becksvarta drama hemskt spännande. Här kan vi se honom i rollen som den smått psykiskt instabila miljonären John Eleuthére du Pont – först och sista gången jag skriver ut hela namnet – vars ohälsamma fascination för brottning kommer vända upp och ner på Channing Tatums liv. Capote-regissören Benneth Miller har tagit hem Oscars förr och med ännu ett verklighetsbaserat drama verkar han bli en av favoriterna för nästa års gala.

Rosewater

Ännu ett verklighetsbaserat drama – denna gång i Iran – som akademien säkerligen lär vurma för. Mästersatirikern Jon Stewart tog förra sommaren ledigt från The Daily Show för att spela in sin regidebut Rosewater och ja, slutresultatet verkar lovande. Det finns även en risk att historien om journalisten Maziar Baharis 100 dagar långa tid i isolering endast kommer bli en känslomässig överdos men låt oss hålla tummarna för att Stewart fixar detta.

Whiplash

När Whiplash gick upp i Sundance kallades den för en Full Metal Jacket möter Juilliard och ja, det finns väl mindre smickrande liknelser? Här ser vi den unge uppstickaren Miles Teller i vad som kan bli en karriärdefinierande roll när han stöter ihop med JK Simmons dikatator till jazzlärare. Huruvida Simmons kommer bli en Hartman för 2010-talets musikanter återstår att se men han har ändå en del skrämmande roller i sin portfolio - Spider-Man-filmerna halvt inkluderade. Filmen har överösts med lovord vilket gör detta till en av höstens allra mest spännande premiärer.

Gilla:
upp
20 röster

Bloggar

  • Stockholm
  • Göteborg
  • Malmö


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!