Jag var otroligt besviken på »The Killing«. Åtminstone på första halvan av serien som levererade en av senare års mest provocerande och minst genomtänkta säsongsfinaler. Och jag var långt ifrån ensam. De flesta var oerhört kritiska mot serien. Mot hur den rakt av plankade den danska förlagan, mot den långsamma och överdrivet sentimentala händelseutvecklingen och framförallt mot Joel Kinnamans hafsiga engelska.
Sen kom den andra säsongen och jag ändrade mig. Det som först hade framstått som en rafflande och gripande whodunit vecklade snabbt ut sig till något annat. Allt eftersom uppenbarade sig ett drama som involverade mer än en mördad flicka, en trasig familj och två motarbetade poliser. Historien ledde från emotionellt instabila skolpojkar och muslimska föreningar till korrumperade politiska ämbeten och hänsynslösa karriärister. Och efter några avsnitt hade en mordgåta utvecklats till något större och framförallt mer intelligent.
Who killed Rosie Larsen? Svaret visade sig handla om mer än hitta en mördare. Istället var det bara början på en exposé över ett samhälle byggt på ruiner och människans sämsta mekanismer. En historia om klass, opportunistiska politiker och köpta poliser tog form avsnitt för avsnitt och snart var Rosie Larsen bara ett symptom på en idealism som gjorts omöjlig av ett trasigt system.
För några dagar sedan tillkännagav TV-kanalen AMC att de inte kommer att beställa fler avsnitt av serien. »The Killing« förtjänade bättre än det.
När säsong två till slut tog mysteriet med Rosie till sin upplösning var tillfredställelsen lika stor som besvikelsen hade varit en säsong tidigare. Kvar fanns inga lösa trådar, inga karaktärer utan endast en väl genomarbetad historia. Kvar fanns bara ett porträtt av en stad med betydligt fler lik i sina bakluckor än Rosies. Det kändes skönt, nästan renande och som en nödvändig kontrast till de senaste årens standardiserade cliffhangers och ofullständiga pussel.
Kvar fanns även insikten om hur mycket jag saknat ett välskrivet ambitiöst polisdrama, en jordnära berättelse om att hitta det onda i samhället bortom CSIs välpolerade fasader. De görs inte längre, i alla fall inte i USA, utan hängs istället upp på teknikaliteter – bokstavligen talat.
Jag kommer att sakna »The Killing«, och framförallt sakna ett intelligent mordmysterium. Det och Joel Kinnamans släpiga narc-engelska.
