Om man bortser från mina personliga erfarenheter bygger merparten av allt jag vet om kärlek på saker jag lärt mig från film. Lite från litteratur, ännu lite mindre från musik men framförallt från film.
Det låter nog avskärmat, antagligen verklighetsfrånvänt. Det är det inte. Eller åtminstone förenklat eller naivt. Det är det alldeles säkert.
Nora Ephron har varit analog i denna nästan livslånga inlärningsprocess. När jag under något tidigt högstadieår såg »When Harry Met Sally« var det lika mycket en gripande historia om vänskap som en insikt om vad kärlek kunde vara. Om hur känslorna kan peka ut vägen för något som hela universums historia möjliggjort. Tänk om det kan vara som på film.
Det var det Nora Ephron berättade. Historier om hur allt i ens varande tycktes peka på något som i praktiken ändå verkade omöjligt, eller åtminstone problematiskt. Om hur kärleken som verkade onåbar i slutändan segrade.
För många blev allt det där säkert upphovet till någon form av ångest. Till en rad uppställda föreställningar och förväntningar som aldrig tycks infrias. Det blir aldrig som på film. För mig var det aldrig poängen. För mig handlade Noras historier om vad kärleken kunde vara. Om dess nyckfullhet. Om hur man helt plötsligt träffar människorna som fyller hela ens själ med mening. Hur det inte alltid händer när man väntar sig, eller ens vill att det ska hända.
Som i »Sleepless in Seattle« där Meg Ryan faller för Tom Hanks trots att hon är i ett förhållande, och trots att hon bara hört Hanks karaktär i ett radiosamtal. Enbart i syfte att följa något som känns, i hopp om att följa hjärtat till toppen av Empire state building, som i »An Affair to Remember«, som på film.
Jag vet inte hur man förklarar sånt för andra människor. Det är bland det svåraste som finns. Hur man berättar om saker som känns rätt utan att några rationella skäl eller argument finns. Allt det är komplext men lydde i Nora Ephrons filmer under en förståelig och emotionellt greppbar logik. Hon lyckades göra allt tydligt, ofta med enkla medel som lika ofta misstagits för kliché eller sentimentala poser.
Jag vet att det finns mer där. För mig är det där kärleken bor. I potentialen av vad det mänskliga hjärtat är kapabelt till.
Nora lärde mig nästan allt jag vet om kärlek. Jag hoppas hennes liv var som på film.
Skriv kommentar