Lördagslistan: Kulturmarxistens industrisemester

Tobias Norström 12:27 12 May 2012

Lördag och ny lista! Denna vecka går vi igenom fem verk som hjälper till att positionera dig som lagomt omedveten kulturmarxist. I Breivik-tider något som är lika viktigt som klädsamt. Urvalet är lika orepresentativt som ogenomtänkt och speglar mer sätt att stöta sig med fienden än att faktiskt bli en fullfjädrad kulturmarxist. Here it goes.

Dunderklumpen

5. Per Åhlins filmer

Kulturmarxistisk indoktrinering av barn är alltid roligt. I Per Åhlins filmer är det dessutom ofta fint, folkligt och på bästa sändningstid. Temat är genomgående ganska lika. En historia tar form med ett begynnande problem (ett barn rövas bort, en ö är under hot eller fattiga får inga julklappar) vilket sedan får sin förklaring och upplösning i teman som girighet, miljöförstöring och solidaritet. Att Blondinbella här om året gick tysk bokbål-ivrare på »Sagan om Karl-Bertil Jonsson julafton« är talande. Per Åhlins filmer är en stor fet hammare och skära i ögat på den svenska nyliberalismen. 

Jurgen

4. Jürgen Habermas: Borgerlig offentlighet

Få saker är mysigare i semesterns imaginära hängmatta än lite kittlande teori. I »Borgerlig offentlighet« tecknar Jürgen Habermas en bild av samhällets utveckling som i stora drag (väldigt stora drag) går ut på att vi låtit offentligheten tas över av kapitalismen. Den forne medlemmen av Frankfurt-skolan visar därmed även hur det offentliga rummet befriats från allt kritiskt tänkande bortom det som rör konsumtion och kommersialism. Det känns om inte annat som ett väldigt hippt sätt att beskriva galleriainvasionen i Stockholms förorter på. Boken är även väldigt bra att ha som en fin brasklapp att slänga in i diverse diskussioner om det privata på nätet. Inte för att det har någon direkt relevans (det har den men är ganska svårapplicerad), mer för att det låter bra.

Linda

3. Linda Skugge: Akta er killar här kommer Gud! Och hon är jävligt förbannad

Det fanns en tid då Linda Skugges huvudsakliga verksamhet inte var att skicka mejl till bloggare om erbjudanden från sin PR-byrå. En tid då hon skrev om gubbslem och gav iakttagelser av ett samhälle byggt på förtryck av framförallt unga tjejer. Det var innan hon kom ut som Moderat, och innan hon bytte frisyr. Jag föredrar den gamla Linda. Det här är även kioskvältaren i samlingen och boken man mest läser för att visa att det finns litterär smörja som kittlar och utmanar och för att inte behöva tröska den senaste Roslund & Hellström – och därmed ge pengarna till ideologiförrädaren Jan Guillou.

Baise-moi

2. Baise-Moi

Glöm »Thelma & Louise«, filmen du istället bör se för att på riktigt visa att du är nere med kvinnor som tar ställning mot mansförtrycket är franska »Baise-moi«. Historien om Nadine och Manu som efter en våldtäkt åker runt i franska småstäder och knullar och mördar. Mest uppmärksamhet har filmen fått för sina autentiska sexscener. Riktigt tillfredställande blir det dock först efter knullandet när Manu och Nadine alltid rundar av sina eskapader i sänghalmen med att mörda sina sexuella erövringar. En bättre hämnd på patriarkatet är svår att föreställa sig. Om du har tid bör du även läsa boken för några extra fina kulturmarxistpoäng.

Kalle

1. Marx & Engels: Das Kapital

Kalle och Fredrik visar att gammal är äldst. »Det kommunistiska manifestet« i all ära, det är i »Das Kapital« Marx verkligen broderar ut tankar om proletariatet och sin kritiska analys av kapitalismen och den politiska ekonomin. Detta är även den absolut bästa accessoaren för en sommarfirande kulturmarxist. Inget annat ger på samma sätt långfingret till etablissemanget och skriker medvetenhet som ett exemplar av »Das Kapital« i tygpåsen från Weekday/Whyred. Om inte annat kan man slå boken (alla tre banden klockar in på runt 1500 sidor) i huvudet på semestrande kapitalister.

Gilla:
upp
29 röster

4 kommentarer

Skriv kommentar
  1. Bild för l-g
    l-g

    "I »Borgerlig offentlighet« tecknar Jürgen Habermas en bild av samhällets utveckling som i stora drag (väldigt stora drag) går ut på att vi låtit offentligheten tas över av kapitalismen" - hmm jag undrar om jag "väldigt" räcker som förstärkningsord för den sammanfattningen/tolkningen av Borgerlig offentlighet. Men intressant bok oavsett.

  2. Bild för Tobias Norström
    Tobias Norström

    L-G: Haha mm, extremt nerkokat och kontentainriktat. Har inte läst boken på fem år så sköt från höften ;)

  3. Bild för ollonet bollar
    ollonet bollar

    "Hans magnifika genombrottsverk Borgerlig offentlighet (Strukturwandel der Öffentlichkeit) från 1962 är en brett upplagd historisk och sociologisk undersökning av hur den tidiga borgerligheten skapar den moderna åtskillnaden mellan "privat" och "offentligt", varvid offentligheten tilldelas rollen som kritisk granskare av statens verksamhet.

    Habermas visar på ett fascinerande sätt hur kapitalismens utveckling och de samhälleliga motsättningarna undergräver möjligheterna till en sådan kritisk kontroll. Samtidigt förskjuts de tidigare gränserna mellan "privat" och "offentligt" på nya och oväntade sätt."

  4. Bild för Tobias Norström
    Tobias Norström

    Ollonet: 1) Tack för att du lade ut texten lite. 2) ÄLSKAR att du kommer ut som kulturmarxist! :D

Skriv kommentar

Nymphomaniac casting call

Tobias Norström 14:53 17 May 2013

 

Filmfestivalen i Cannes pågår för fullt och Lars von Trier pockar som vanligt på uppmärksamhet. Igår släpptes därför en promobild för hans kommande »Nymphomaniac« där hela casten avslöjades. På bilden syns Uma Thurman, Christian Slater, Charlotte Gainsbourgh, Shia LaBeouf men vänta lite... 

Är inte det där?

Oh lawd!

Gilla:
upp
3 röster

Hejdå The Office!

Tobias Norström 10:24 17 May 2013

Inatt sändes det sista avsnittet av den amerikanska upplagan av »The Office«. Det är slutet för en tv-serie som i bevisade att det går att göra förträffliga nationella nyversioner av serier. Att det går att behålla en förlagas kärna och ändå hitta en egen röst. Jag tyckte på många sätt väldigt mycket om »The Office«. Dels för att den var rolig men även för att den i större utsträckning än den brittiska versionen var fylld av karaktärer jag tyckte om. 

När det efter nio säsonger nu blivit dags att säga farväl gör casten det genom klippet ovan. Genom att prata gamla minnen och beskriva vad serien betytt för dem. Det är rätt emotionellt men även rätt fint.

Hejdå »The Office«, jag kommer att sakna dig!

Gilla:
upp
4 röster

Downton Diddy

Tobias Norström 15:59 16 May 2013

Så mycket goodness i det här klippet. Har mejlat discshops kundservice men det verkar jäkligt oklart om de kommer få in Lord Wilcott Edition. Annars är största chocken att Diddy gillar tårta med muskot i... Trodde inte han behövde något extra afrodisiak.

Gilla:
upp
7 röster

Mad Men Walking, del 5

Tobias Norström 13:38 16 May 2013

Åter dags att summera vilket steg döden tog genom veckans avsnitt av »Mad Men«. Hen lurade verkligen runt hörnet överallt den här veckan och kulminerade i ytterligare en nationell tragedi. Spoilers ahead.

Pete var inte sen att dra igång #cancergate med de nya delägarna...

... men Frank kämpade på bäst han kunde.

Joan undkom dödens klor (well, dramatisk mamma much?) tack vare Bob Benson och gud vad jag hoppas att de blir ihop nu.

Även Pete hade lite mommy issues.

Och Don blev dumpad efter att döden varit på drömbesök.

För att understryka hur ledsen Don var fick vi dessutom se hans apatiska reaktion på Bobby Kennedy-mordet. Andra politiska mordet den här säsongen. Snabbar de på hinner de säkert med mordet på Fred Hampton också. Vore schysst med lite svarta pantrar i säsongsavslutningen, no?

Gilla:
upp
6 röster

Trailer Park Tuesday

Tobias Norström 12:27 14 May 2013

Skepp, skepp och åter skepp. Nej, Trailer Park Tuesday har inte åkt på finlandskryssning. Istället blickar vi mot stjärnorna med två rymdäventyr och en nervig sjörövarrulle. 

»Ender’s Game« är en bok som är sinnessjuk svår att filmatisera. Dels handlar den om massa barn som genomgår träning i tyngdlöshet för att lära sig slåss mot en utomjordisk ras. Dels är huvudpersonen Ender Wiggin sex år gammal och därmed rätt svårcastad. Det förklarar även varför otaliga försök att få till en filmatisering skrotats och varför man till slut valde en 16-årig Asa Butterfield (att han heter Smörfält) till huvudrollen. Det ligger även helt i linje med det som visas i filmens första trailer där allt känns anpassat och tillrättalagt för att bli ett så fartfyllt och hisnande rymdäventyr som möjligt. Inget fel i det. Men jag hoppas att inte alla spår av politik och moral helt försakats till förmån för en bra popcornmotor. Det vore synd på så rara mormonärtor.

Rymdäventyr nummer två den här veckan är »Children of Men«-regissören Alfonos Cuaróns sci-fi-thriller »Gravity«. Här spelar Sandra Bulloch och George Clooney två stycken astronauter vars skepp går sönder efter att ha träffats av massa rymdskit. Tillsammans måste de nu kämpa för att nå jordens atmosfär. Det känns vackert, sparsmakat och väldigt gastkramande. Speciellt med tanke på att så gott som hela filmen utspelar sig mellan blott två personer, ensamma i ett interstellärt mörker.

Paul Greengrass inledde sin karriär som filmregissör med tre filmer (»Bloody Sunday«, »The Bourne Supremecy« och »United 93«) som hade en sak gemensamt: nerv. De vann alla mark på att porträttera olika skeenden i rasande tempo, med panikslagna karaktärer och med den ständigt skakiga kameran. Sen kom »Green Zone« där all den nerven smutsades ner av ett otydligt politiserande. I sin nya film »Captain Phillips« spelar Tom Hanks en sjökpaten som blir attackerad av ett gäng sjörövare. Det åtminstone ser rätt nervigt och skakigt ut, frågan är om den inte slår politisk knut på sig själv där på internationellt vatten.

Gilla:
upp
12 röster

Angående gårdagens GoT – The Bear and the Maiden Fair

Tobias Norström 13:34 13 May 2013

 

Myset mellan Snygritte ångar på även på andra sidan av the wall. Nu dessutom med ombytta roller där Jon Snow för skola om den nya världen. Jag har en känsla av att det aldrig kan sluta bra. Jon Snow är liksom inte skapt för att vara lycklig.

Är det bara jag eller har det varit förhållandevis få omotiverade sexscener den här säsongen? Kanske för att så lite av handlingen kretsat kring Littlefinger och hans patetiska bordellverksamhet? (Precis lagom till att jag skrev detta fick Theon en hand nedkörd i byxorna. Typiskt.)

Det var åtminstone rätt skönt att se lite härligt sängkammarmys mellan Robb och Talisa. Inte för att man saknat rullandet i sänghalmen utan snarare för att det var befriande att se två karaktärer älska varandra istället för HBOs patenterat trista blottande av kvinnobröst helt utan bäring på vare sig handling eller karaktärer. Dessutom var Robb rätt het när han tittade Talisa i ögonen och deklarerade sin kärlek.

Vet inte hur jag känner för Tyrion och Sansa som par. Så länge Sansa får vara lite lycklig och inte plågas av något gammalt gubbslem är det nog en seger.

Jag älskar Daenerys lilla slavbefriarturné och hur hon gjort varenda godsherre på den östra kontinenten orolig nog att kasta guld och skepp på henne. Samtidigt blir man lite orolig av hennes högmod. De där gulliga drakarna må sätta skräck i en adelsman men förr eller senare måste Daenerys stöta på någon som inte är rädd. Jag ber till gudarna, både de nya och de gamla, att drakarna levererar då. Pga min favoritkaraktär har fått lida tillräckligt under sin storebror.

Schulmandebattören Jamie håller verkligen på att förvandlas till något slags mjukis den här säsongen – med alla känslor för Brienne och det där talet om att döda kungen. Tycker fortfarande att det är viktigt att minnas att han är snubben som slängde ut Bran från ett fönster när han blev påkommen med köttflöjten i sin syster.

»Game of Thrones« älskar verkligen oäktingar. Först den strypsexväsande Jon Snow och nu Gendry. Finns det något snedknull i hela Westeros som inte leder till en otippad arvinge?

Det är nu tre avsnitt kvar på den tredje säsongen och utgången har aldrig känts mer oviss. Inte för att serien tappat fart utan snarare för att den känns lite planlös. Alla påtar med sitt och ytterst få saker verkar ha någon faktiskt inverkan på vem som ska få regera eller vem som ska få leva. Det är som om huvudkaraktärerna helt tappat bäring på varandra. Tre avsnitt kvar. Jag hoppas några trådar dras ihop under den tiden. 

Gilla:
upp
21 röster

Agents of SHIELD

Tobias Norström 09:28 13 May 2013

Det är en himla tur att Marvels tv-satsning »Agents of S.H.I.E.L.D.« har utvecklats av Joss Whedon, annars hade nog precis allt lutat åt att hela skiten bara var en trist urvattning av det evigt expanderande Marvel-imperiet. Inatt kom första promon för serien, som antagligen får premiär i höst på amerikanska ABC, och den ser inte direkt jättespännande ut. Några explosioner, några karatesparkar och en onliner från Agent Coulson. »The Avengers« megalight med andra ord. Jag tycker det luktar småskruttig procedural i Marveluniversumets utkanter lång väg. Och det är nog inte så underhållande som det låter. Tänk »Heroes« med en sämre »Dollhouse«-twist.

Gilla:
upp
14 röster

Sötalert!

Tobias Norström 10:55 10 May 2013

Det här ska föreställa Joseph Gordon-Levitt 1995. Jag säger föreställa då det precis lika gärna kan vara Joseph Gordon-Levitt 2016 om han utvecklar en sån där läskig sjukdom så kroppen åldras bakglänges. Det skulle även vara en fullt naturlig förklaring till varför en kille som förefaller vara 13-14 år gammal pratar om hur han föredrar gamla Saturday Night Live och om hur "there's tons of potential comedy stored in the school room". Att Gordon-Levitt vid det här laget dessutom spelade en uråldrig utomjording fångad i en tonårings kropp... så kallad "toppcastning".

Gilla:
upp
21 röster

Tobias Norström

Prenumerera: RSS-flöde

Tobias Norström är 80-talist, skriver om populärkultur och uppfattas alltjämt som naivt pretentiös.

På den här bloggen avhandlar han kulturens mörkaste farvatten och allsköns drömmar om verkligheten.

Ibland med romantik, ibland med avsmak, ibland med skratt, ofta med ett ohälsosamt allvar.

Kontakt: tobias.norstroem@gmail.com

Arkiv

Visa hela arkivet eller…

Laddar bloggrulle…