Äntligen! Lördagslistan är tillbaka och den här veckan gottar vi ner oss i riktigt dålig och konstig produktplacering.
5. Am I on TV?
I Michael Bays »The Island« spelar Scarlett Johansson och Ewan McGregor två stycken kloner som enbart kommit till världen som potentiella organdonatorer till sina original. Yada yada yada och Scarlett och Ewan har helt plötsligt rymt från klonkolonien och konfronteras nu med en helt ny värld. Bland annat stöter de på en reklamfilm med en kvinna i huvudrollen som är misstänkt lik Scarlett-klonen, reaktionen? ”Am I on TV?” Tillbaka här i the really real world rullade samma reklam på tv och på billboards, vem som spelade huvudrollen? Just det, Scarlett. Det är rätt meta på något vis.
4. Tornerspel? Just do it!
Jag vet inte hur väl du kommer ihåg »A Knight’s Tale«. Det var en sådan där film som gick på ZTV (och säkert senare TV6) en gång i kvartalet, hade en tvålfager Heath Ledger (innan han blev intressant) i huvudrollen och som desperat försökte göra det här med tornerspel sexigt. Det största problemet var bara att ”sexigt” i det här fallet inte innebar Ivanhoeska drag av ståtliga riddare och förtryckt erotik, utan istället ett antal malplacerade element från framtiden. Dels ackompanjerades riddarnas framfart av en publik som entusiastiskt klappade händerna i takt med Queens »We Will Rock You«, dels såg filmskaparna till att mästersmeden Kate hamrade in två stycken Nikemärken i Ledgers nya rustning. Det absolut sjukaste av allt? Nike betalade inte ens för hela travestin.
3. Mac and Me äter på McDonalds
Det finns egentligen inga ord för att beskriva det här spektaklet. Det räcker med att berätta att »Mac and Me« är en familjefilm från 1988 om en pojke och hans alien. Typ som »E.T.« utan produktionsvärdet men med ett episkt besök på McDonalds. Dock pluspoäng för det otroligt surrealistiska anslaget i McDonaldsscenen.
2. En man och hans boll
Tom Hanks är i princip produktplaceringens okrönte konung. I »Big« hade han en stor Pepsi-maskin i sovrummet, i »Forrest Gump« gick han i god för Nike och hinkade Dr Pepper och i »The Terminal« suktade han i år efter en Whopper. Inget kommer dock i närheten av hans produktinsats i »Cast Away«. Dels känns hela filmen som en 143 minuter lång FedEx-reklam där paketet till slut levereras. Men framförallt är det rätt stört att Hanks under filmens 90 minuter i isolering lyckas substituera all mänsklig kontakt med en badboll döpt efter märket Wilson. Det kan tyckas oskyldigt men när filmens crescendo sedan består i sorgen av att förlora sin klotrunde vän och desperat vråla ut sin kärlek till en sporttillverkare är det tydligt att produktplaceringen tagits till en ny nivå – en biroll. ”Corporations are people” snackar man om i USA, ingen film har argumenterat hårdare för det än »Cast Away«.
1. Will Smith, en vintagehora
Det här med produktplacering och framtidsskildringar är alltid en tuff nöt att knäcka. I »Back to the Future« lät man Marty McFly ikläda sig en framtida Nikemodell med automatisk snörning. Problemet var bara att modellen var påhittad, den gick inte att sälja (förrän ett snille tidigare i år kom på att ”nu” är framtiden här). Science fiction-stänkaren »I, Robot« erbjöd en lösning på det. I en av filmens inledningsscener är Will Smiths huvudkaraktär lyrisk över ett park skor han har fått. Några minuter senare får vi reda på varför: Will pekar på sina skor och deklarerar ”Converse All Stars, vintage 2004”. Kanske den sämsta formen av beyond retro-eskapism som någonsin gjorts, enkom för att allt som saknades var att Convers-loggan klipptes in. Alternativt att den fjärde robotlagen handlade om vikten av att beskydda ett par Chucks, så länge det inte strider mot den första, andra eller tredje lagen.
